I söndagens Agenda praktiserar Jimmie Åkesson den strategi han konsekvent återvänder till när skandaler briserat. Jag styr inte, säger han. Jag har väl ingen koll på vad den där Tiktok-generationen sysslar med, säger han. Det är krishantering som har ett mycket fritt förhållande till sanningen.
Alla vet att Åkesson är den sortens partiledare som kontroller det mesta, som har inpräntat i sina underlydande att det är han som bestämmer. Så att det skulle ha existerat en trollfabrik utan att han informerats? Inte en chans.
Åkessons försöker i Agenda bagatellisera. Han upprepar att innehållet som kablats ut från dessa konton med dold avsändare mest är oförarglig satir och humor som ändå finns ”över hela internet”. Han drar också till med att SD-sympatisörer är så hårt ansatta i offentligheten att det kan finnas anledning att agera anonymt för att slippa repressalier. Men här handlar det som bekant inte om några vanliga SD-sympatisörer utan om av partiet anställda kommunikatörer som på kommunikationschefens order agerar i lönndom mot meningsmotståndare. De hade säkert ungefär likadant på sin fritid annars, prövar Åkesson.
Det är som om talepunkterna kommer till honom i realtid.
En av de svagaste insatser som en partiledare gjort, någonsin.
Ingen kan väl tycka att härmed är det dags att vända blad, att han ger de besked som garanterar att trollfabriken är stängd och kommer att förbli stängd?
Jo, tydligen. Moderaterna verkar känna sig tillfreds. Ett litet möte på måndagen för sakens skull, sedan är det Tidö som vanligt. Och relativisering.
”Olika partier, från höger till vänster, har betett sig olämpligt”, säger Moderaternas partisekreterare Karin Enström.