BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är ett enkelt retoriskt knep. Vill man framställa något som värt att bevara måste man först framställa det som hotat. Det går nästan per automatik. Man tycker mest om en gammal, lite för liten, tröja som när det är dags för garderobsrensning. När något är beskrivet som på väg att försvinna, som något som kan tas ifrån en, det är så man börjar tänka att den där tröjan inte var så dum ändå, och det är ju ganska snyggt med tajt trots allt.
De svenska värderingarna är lite som den där tröjan, något som vi hittade i en gammal garderob och bestämt att den minsann ska bli modern igen.
Varje gång man ska definiera nationen behöver man uppfinna var denna nation består av. Att säga att det är ett geografiskt område som definieras av våldsmonopol låter ju inte så kul. Man behöver lägga till en berättelse om vad som definierar och utmärker den. Då är ju det här med värderingar ganska behändigt. Det har hänt förr. För att bestämma vad någonting är måste man skriva dess tillkomst och historia. Gärna en ärorik sådan.
På 1600-talet bestämde sig Olof Rudbäck för att bevisa att Sverige var det sjunkna Altantis. Sverige var civilisationers vagga, när Platon beskrev idealsamhället var det Sverige han menade. Det antika Grekland var egentligen är snöhärjad nation i norr.
De som idag skriver om svenska värderingar framställer på samma sätt Sverige som epicentrum för att gott, jämställdhet, öppenhet och demokrati, det är våra grejer.
Det har publicerats spaltmeter som handlar om att försöka definiera vad de svenska är. Man pekar på enkätundersökningar, historia och ibland något som diffust som moral som ”håller ihop samhället”.
Det är klart att man kan tänka sig att människors värderingar i just Sverige är annorlunda än på andra platser runt om på jorden. Men man kan ju undra över vilka är det som bär denna kultur, hur har den skapats? Varje gång någon lyfter fram jämställdhet och positiva attityder till hbtq-personer som typiskt svensk så bör man komma ihåg att detta knappast uppstod ur intet. De uppstod ur kamp och konflikt. Det var inte så att en gång uppstod en nation, som bestämde sig för till exempel värna om alla människors lika värde. Ety Sveige är inte det sjunkna Altantis. Nationen kan inte behandlas som en historisk aktör med egen agens. Jämställdhet var inte något som växte upp i någon särskild slags svensk mylla alldeles av sig själv.
De svenska värderingarna blev ett politiskt redskap 2016. Det är det som är beklämmande. Om vi antar att de finns svenska värderingar och att dessa är goda, vad är det tänkt att jag ska göra med dessa svenska värderingar? Vad ska politikerna göra? Att bygga bostäder, är det typiskt svenskt Att sänka löner för låginkomsttagare, är det något svenskt? Att använda det svenska som en slags moralisk och politisk kompass handlar om att uppfinna ett gemensamt intresse. En nation, ett vi som ska skyddas. Det tjänar två syften. Det första är att allt egentligen är ganska bra. Här i Sverige ska man inte gnälla, för här är vi så reko allihopa. Det andra är att uppfinna en fiende utifrån. Vi måste bevara de svenska värderingarna, de är hotade av människor som inte delar dem.
2016 var året då vissa talade om nationalism som något gott. En slags gemenskap i samhället kan väl inte vara något dåligt. Jag läste i regeringsdokument om att polariseringen i samhället måste minska. Men det är en sak jag inte blir klok på. Om nu det finns en överordnad kultur som dessutom är god, då är väl allting bra. Men det var ju det där med hotet utifrån. Vi behövde slå vakt om och bevara något, något som riskerade att försvinna. Hur det ska försvinna och vad hotet är behöver man liksom aldrig uttala. Det är underförstått.
De som 2016 har känt ett trängande behov att lyfta fram de svenska värderingarna är inte människor som helt plötsligt har upptäckt ett brinnande intresse för etnologi och folklivskultur. Om det inte var för att de säger att en svensk värderingar är öppenhet så skulle man nästa kunna tro att det var helt vanlig främlingsfientlighet det handlade om.
