Så när denna dag uppmärksammas som hundraårsdag av demokratins införande så är det ljug. Hur mycket än riksdagens talman, hur mycket än statsministern, hur mycket än demokratiministern påstått detta under senaste åren. Hur mycket det än står skrivet på regeringens hemsida att vi har “ett unikt tillfälle att uppmärksamma demokratin införande i Sverige”.

Det som infördes var en rasistisk klasslagstiftning.

Och det oroar mig att det kallas demokratins införande.

Om Jimmie Åkesson (SD) säger det så må det vara hänt utifrån hans perspektiv på etnisk härkomst. Om höger i gemen säger det så är det väl snarast tecken på att de med “demokrati” menar att den som inte kan försörja sig inte heller ska ha inflytande över politiken.

Men hur hela raddan av socialister och gröna under senaste åren ältat att vi minsann firar demokratins införande ter sig obegripligt. Om en inte frågar dem… Och det visar sig att de gått på myten om “allmän och lika rösträtt” som liberala tidningar torgfört till förbannelse med instämmande av ledande socialdemokrater. Ty det låter ju så bra att just socialdemokrater och liberaler gemensamt för 100 år sedan (minsann) drivit igenom demokratin i Sverige. Det låter ju förbannat illa att de införde ett rasistisk klassröstande.

Så idag firar vi historieförfalskningens dag.

Jag har roat mig med – ja, “roat” är väl att ta i – att påpeka för de ledar- och kulturskribenter som senaste året skrivit om den allmänna och lika rösträttens införande hur historien ser ut. En del har valt att inte svara, de andra har valt att var ärliga: “Det hade vi ingen aning om.” Gäller också de som i riksdagen hyllat demokratins införande. Myten hade satt sig. Ordentligt.

Hur kommer det sig att en myt skapas och blir till offentlig sanning? Jag påpekade för den store historieprofessorn att han i Svenska Dagbladet förde fram en falsk historiebild i en artikel. Hans svar var ungefär att “man måste förenkla”. Men en rasistisk klasslagstiftning kan väl aldrig förenklas till att likställas med demokratins införande? Inte utan underliggande värderingar i alla fall.

Jag tror att det handlar om mer än förenklingar. Det handlar om hur eliter vill framställa både sig och de rörelser där de är förankrade i. Till slut har de torgfört en skakig bild av verkligheten så många gånger att den fastnat som sanning.

Men det är också oroande för framtiden. Kan en rasistisk klasslagstitning marknadsföras av sossar, socialister och gröna som införande av demokrati – vad kan då inte det nya högerblocket ta sig för om de vinner regeringsmakten efter nästa val.
Blocket är ju numera pimpat med Jimmie Åkessons värderingar som sipprat ner och gödslat och vattnat de andras dolda värderingar så det växt till sig. Så frågan är: Hur länge dröjer det, efter ett regimskifte i Sverige, innan invandrande som mottar försörjningsstöd kommer att mista rösträtten i kommunalvalen?

Och förresten är det inte ovanligt att partier till höger – jag ska inte genera socialdemokrater genom att påpeka att de också varit anfrätta – äter ur ur den marknadsekonomiska tankesmedjans Timbros hand. Där har man låtit översätta den amerikanske statsvetaren Jason Brennan i boken ”Against democracy” som på svenska blev ”Efter demokratin – argument för ett nytt styrelseskick”.

Om vi ska vara riktigt noga så infördes lika och allmän rösträtt i Sverige så sent som 1989. Jag tryckte själv, liksom alla andra i riksdagen, på den gröna knappen. Då fick även i Sverige de medborgare som ansågs vara ”psykiskt handikappade och utvecklingsstörda” rösträtt.

Miffla inte mer med begreppet demokrati!

Det är illa nog att ekonomisk demokrati är ett allt mer frånvarande tillstånd.