Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör på SVT, medger att Godheten är en specifik programtyp och att filmen inte är partipolitisk, men säger att riktlinjerna lyfter fram allmänna krav på allsidighet och opartiskhet.

– Vi har gjort bedömningen att filmen är så pass ensidig att vi för att visa den nu skulle behöva hitta en motsvarande dokumentär som beskriver samhället utifrån en motsatt utgångspunkt, säger hon.

Borde man inte sända den precis nu, innan valen, och låta filmen följas av en debatt eller idédiskussion?

– Det räcker inte bara med en diskussion. SVT lyfter ofta fram kontroversiella åsikter. Filmen har en sprängkraft och är systemkritisk utifrån en utgångspunkt, och vi ser i det här fallet att det skulle behövas en dokumentär som lyfter fram motsatta åsikter, för viktningens skull.

Filmen är inte partipolitisk, utan utgör en kritik mot finansaristokratin, enligt Stefan Jarl. En kritik som väl knappast något parti i Sverige, åtminstone inte öppet, ställer sig bakom med någon större kraft. Vad är det som är så kontroversiellt med den?

– Jag vill inte diskutera filmens detaljer, vi har gjort en helhetsbedömning av innehållet och kommit fram till att den är för ensidig.

Om man skulle analysera innehållet i exempelvis ekonominyheterna ser man att de representerar en syn på samhället som är med systemet överensstämmande. Varför är det OK att sända den specifika synen på samhällssystemet varje dag om en dokumentär/spelfilm med motsatt innehåll inte får sändas?

– Vi menar att vi har ett opartiskt nyhetsutbud.

Dokumentärfilmaren Fredrik Gertten, känd bland annat för den uppmärksammade filmen Bananas!, menar att SVT på många sätt är ett ängsligt företag, väl medvetet om de borgerliga krafter som helst skulle se att SVT var en liten smal kultur­kanal utan större betydelse.

– SVT får allt svårare att finansiera sig och blir ännu mer nervösa under valår. Men de borde visa Stefans film. Dokumentärens och kulturens roll är att skapa debatt och röra om i grytan. Och filmen har ju en tydlig avsändare, de flesta vet var Jarl står politiskt och han är alltid tydlig med sina uppsåt, så jag tror att folk kan se filmen och bilda sig en egen uppfattning. Det är värre när fakta och påståenden presenteras under den förment objektiva flaggen, som när exempelvis en programledare frågar om vi har för många invandrare i Sverige.

Eller i ekonominyheterna?

– Det var ett ännu bättre exempel.