BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det är de sevärdheter som Wikipedia listar för den som har vägarna förbi Glommersträsk, 45 kilometer sydost om Arvidsjaur.

Naturligtvis finns där också affärer, en restaurang, en ishall och en liten grundskola. Lite skoj måste ju ändå byns drygt 200 invånare få ha.

Det är dock inte för alla rekreationsmöjligheter bygden har att erbjuda som komikern Zinat Pirzadeh kommer hit så ofta hon kan. Utan för människorna. 

Räddad i Norrland

Det var nämligen de – framför allt hennes svenska föräldrar Gunnar och Inez Toreman – som räddade henne när hon som 23-åring tillsammans med sin son flydde undan tvångsäktenskap och regimen i Iran.

– Vi levde under utvisningshot. Här i Norrland fick vi hjälp. Jag har så många fantastiska människor från trakten att tacka för så mycket. Jag blev direkt kär i Norrland, det blev som mitt nya hemland och jag bestämde mig för att köpa ett hus här så fort jag hade råd, säger Zinat Pirzadeh till Dagens ETC.

Egentligen ska samtalet handla om Snövit Comedy Club, hennes nya tjejdominerade komediklubb i Stockholm. Det tar dock ett tag att komma dit. Zinat Pirzadeh hinner spruta ur sig ett dussin tankar innan dess. 

Om Glommersträsk, människorna där och deras gemenskap, om afghanska flyktingar i Norrbotten, om extremismen, om flyktingmännen som lyckas fly medan kvinnorna och barnen lämnas hemma, om hedersfrågor.

Men så har hon också ett överfyllt cv. Vilket kanske säger något om hennes inställning till livet.

Älskar jobbet

Lyriker, krönikör, ståuppare, skådespelare, arbete inom äldrevården och modellbranschen, studie- och yrkesvägledare, författare, good will-ambassadör. 

– Mitt liv är som en kinesisk buffé. Det låter kanske mycket men jag jobbar bara med de saker jag älskar. Det är ett enormt privilegium. Jag förstår inte alltid dem som säger att de inte har tid. Man har ju tvättmaskin, varmt vatten. Jag dricker inte och röker inte. Man är mer effektiv i nyktert tillstånd. 

– Men jag är också bra på att koppla av. Då bakar jag bullar, träffar grannar, sitter i badtunnan. Jag önskar ändå att jag hann med mer.

Berätta gärna lite om Snövit Comedy Club!

– Det är ju så otroligt svårt för tjejer som är nya att få chansen att bygga upp sitt material och få tider på etablerade klubbar. Det är inte så att killar i branschen diskriminerar tjejer, snarare tvärtom, men vare sig vi vill eller inte så jobbar man ju med dem man känner, dem man turnerar med. 

– Och även om klubbägare ofta kan ha svårt att ta in okända förmågor är det inte heller deras fel att så få tjejer syns. Det är egentligen publiken som inte ger de nya en chans. De måste våga gå på mer okända komiker.

Vill inte utesluta

Det kanske tog sin lilla tid att komma fram till huvudämnet för intervjun, men väl där exploderar Zinat Pirzadehs entusiasm. Hon berättar om starten av klubben som ett klassiskt bananskalshalkande, om att massor anmält sig för att köra, om att det inte handlar om att utesluta män, om hur viktigt det är med jämställdhet. 

– Clayton Fletcher, min lärare från ett komediinstitut jag gick på i New York, kommer till klubben. Han är jättekänd där och har radioprogram och han kommer bara för att stödja tjejerna. Vi kommer att fortsätta på hösten och jag hoppas också på en turné. Jag kommer också att ha workshops för att ge tjejerna lite tips. 

– Det mest feministiska är att göra något i positiv riktning, visa handlingskraft. Jag tror inte på splittring och på att hitta syndabockar.

Apropå splittring, vad är dina erfarenheter av rasism?

– Alla människor bär på fördomar men för att förstå rasismen och varför den frodas måste man se på integrationen och att utanförskapet börjar med bostadspolitiken. Min mormor sa ofta att ”män utan hopp i blicken är farliga män”. Jag tror att många män sitter där ute och kan inte försörja sin familj, ser inget ljus i livet, känner att de är i Sverige men ändå inte. 

– Samtidigt måste vi våga prata om saker som är jobbiga. Vi måste ta emot folk i svårigheter. Men allt är inte svart eller vitt. Bara för att man är utsatt betyder det inte att man automatiskt är snäll. Alla som kommer hit borde skriva ett kontrakt på att de ska följa lagar och ta avstånd från hedersrelaterat våld och könsförtryck. 

Vad har du för tankar kring attentatet i Stockholm?

– Det är fruktansvärt. Jag tänker igen på mormor. Jag tror inte att den mannen kände något hopp. Tyvärr gör sådana som han att många snälla män från Mellanöstern kommer i kläm i vårt samhälle, alla dras över en kam. Och jag förstår inte dem som klagar på regeringen. Folk måste visa handlingskraft själva också. Jag gör själv så gott jag kan, föreläser om barnäktenskap, jobbar med Suicide Zero för att förebygga självmord. Ingen av oss kan förändra hela världen men man kan alltid försöka.