Yoko Kawabata är en av två översättare bosatta i Sverige som gjort karriär på det stora intresset för svenska deckare i Japan.
Liza Marklund, Mons Kallentoft och Anna Jansson är några av författarna som hon tagit sig an.
Sedan 2011 arbetar hon på frilansbasis för ett av de stora deckarförlagen i Tokyo och översätter just nu Springfloden av Rolf och Cilla Börjlind. Sedan väntar Kvinnorna på stranden av Tove Alsterdal.
I år har Yoko Kawabata även tagit sig an en helt annan typ av litteratur: Tove Janssons allra sista bok från 1997: Meddelande: Noveller i urval 1971–1997.
Älskade mumintroll
Tove Jansson är högt älskad för sina mumintroll i Japan, men uppskattas också för sina andra verk. Meddelande – den enda bok som inte getts ut på japanska förut – innehåller 30 noveller. Åtta skrevs för boken, och resten är hennes tidigare favoriter.
– Men jag läste ingen av de publicerade novellerna på japanska förrän efteråt. Jag ville inte påverkas av andra översättares melodi, säger Yoko Kawabata.
Manuset lämnades till förlaget i augusti. En sista korrekturläsning återstår och i januari ges boken ut.
– Tidigare har jag själv sålt in idéer till deckarförlaget. Nu fick jag en fråga från ett annat förlag vilket känns jätteroligt.
– Samtidigt var det här det absolut svåraste jag gjort. Dels för att vissa noveller är 45 år gamla, dels för att de är skrivna på finlandssvenska.
Utbytesstudent i Tranås
Mycket av handlingen är förlagd vid havet, och Yoko Kawabata tog hjälp av en svensk vän för att förstå vad varje ord betyder.
– Vi satt hemma hos mig i flera dagar och gick igenom alla ord och uttryck. Han är polis och brukar hjälpa mig med deckarna.
Att hon fastnade för svensk litteratur är mycket en slump. Som tonåring på 90-talet var hon utbytesstudent i Tranås i ett år.
– Jag var lite förälskad i Joey Tempest i Europe och hade hört att Sverige var ett rent och prydligt land. Jag var tyst i ett halvår men sedan lossnade det.
Hemma i Japan igen pluggade hon svenska på kvällstid några år, vid sidan av sitt arbete som rådgivare på Exportrådet (nu Business Sweden).
– Jag hade absolut inga planer på att byta hemland. Men när vi fick barn blev det jobbigt med allt pendlande i Tokyo, och jag var ofta sjuk.
Maken arbetade för ett svenskt IT-företag med huvudkontor i Sundsvall, och 2010 flyttade familjen dit.
Trots att Yoko Kawabata inte tidigare arbetat som översättare lyckades hon övertala ett japanskt förlag att beställa en översättning av Lena Katarina Swanbergs bok Mitt liv med Saddam, som hon själv tyckte om.
Ungefär samtidigt fick Stieg Larsson och Millennieserien intresset för skandinaviska deckare att skjuta i höjden. En del av dem översätts till japanska via engelska, men Yoko Kawabatas förlag har högre ambitioner än så.
– Jag kan förmedla en annan dimension i och med att jag lever här. Jag kan göra det svenska begripligt för japanska läsare.
Hon arbetar nära sin redaktör och korrekturläsare på förlaget i Japan, ibland kontaktar hon också författaren för att reda ut saker.
– Det kan handla om fakta som inte riktigt stämmer. Däremot har jag förstås ingen ambition att ”förbättra” en bok jag översätter. Författarens egen stil ska synas igenom.
Kulturella skillnader
De kulturella skillnaderna är en särskild utmaning. Svensk jämställdhet upplevs ofta som exotisk. Och ett för svenskar vardagligt begrepp som ”sambo” ses med misstänksamhet.
– På japanska signalerar ordet att något är lite fel: ”Varför gifter de sig inte?” Då gäller det att använda andra utryck som gör att läsaren inte får fel uppfattning om personen.
Svordomar ställer också till problem eftersom japaner inte visar ilska eller avsky genom att svära. Ordvalet blir då extra viktigt. Exempelvis finns inte mindre än 50 olika ord för ”jag” på japanska.
– Det gäller att min översättning ligger så nära originalet som möjligt utan att läsaren missförstår, konstaterar Yoko Kawabata.
