Samma sorts tillbakablickande mekanismer styr dagens åttiotalsvurm, menar Niklas Salmose, universitetslektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet som forskar om nostalgins betydelse i samtida europeisk kultur.
– De som var barn eller tonåringar under 1980-talet sitter i dag på olika typer av maktpositioner inom musik- och filmbranschen och inom kulturvärlden, och kulturutövare tenderar ofta att återvända till sina egna barndomsparadis. Dessutom har åldersgruppen med störst konsumentkraft i dag sina rötter i 1980-talets kulturvärld, säger Niklas Salmose.
”Representerar något”
Men vi kan på samma gång vara nostalgiska över andra tidsperioder, påpekar han. Till exempel är amerikanskt 1950-tal, med sitt tidstypiska mode, rock’n’roll-musik och klassiska bilmodeller en period som aldrig verkar gå ur tiden, liksom 1920-talets charleston-mode och 1970-talets hippieera.
– Just dessa perioder återkommer regelbundet, förmodligen för att de representerar något särskilt och avvikande i relation till vår samtid. På samma sätt kommer 1980-talet säkert att fortsätta bubbla upp i olika sammanhang. Här förstärker man ofta ytterligheter och arbetar med olika typer av schabloner och stereotyper, vilket påminner om nostalgins idealiserande natur, säger Niklas Salmose.
En annan faktor när det gäller 80-talsnostalgi är decenniets kollektivt betonade medieutbud. Med enbart två tv-kanaler att välja på hade den genomsnittliga mediekonsumenten, till skillnad från dagens utbud av strömningstjänster, inte annat val än att se samma saker som alla andra vilket i sin tur skapade starka gemensamma referensramar.
– På så sätt är det betydligt enklare att rama in 1980-talet i en gemensam, nostalgisk fjäderdräkt än senare decennier där gemensamhetskontot är väldigt fattigt. 80-talet handlade också mycket om yta, en yta som i sin tur skapade ett slags lugn och en känsla av kontroll. På högstadiet var en antingen hårdrockare eller syntare – mer komplicerat än så var det egentligen inte, säger Niklas Salmose.
Oro inför framtiden
Den australiensiske miljöfilosofen Glenn Albrecht myntade 2003 termen solastalgi som en beskrivning av den melankoli som kan drabba en när ens hemtrakter genomgår negativa förändringar. Begreppet har på senare tid även kommit att omfatta den sorg och saknad vi kan känna då klimatförändringar påverkar eller hotar att påverka vår natur.
I dag går vi mot en allt mer omfattande digitalisering av samhället, samtidigt som klimatpåverkan, terroristattacker och nya politiska allianser påverkar vår världsbild. Kan dagens åttiotalsnostalgi vara ett uttryck för en längtan till en mer analog och politiskt oskuldsfull era?
– Allt det som du nämner fungerar som starka krafter för att initiera nostalgi. Faktum är att vår tid uppvisar stora likheter på det området med den oerhörda förändring som västvärlden upplevde under senare delen av industrialismen i början av 1900-talet, och där nostalgin kan bli ett uttryck för verklighetsflykt i en alltmer fragmenterad och komplicerad värld, säger Niklas Salmose och fortsätter:
– Samtidigt förklarade sociologen Zygmunt Bauman den starka nostalgiska tendensen i vår samtid med ett ökat utanförskap, en oro inför framtiden och brist på förändringspotential i en värld där klyftan mellan den vanliga människan och politik och makt ständigt växer. Även om Bauman inte nämner den ekologiska krisen, så är det lätt att innefatta även den i hans tes. Både miljöhotsförnekandet och klimatångesten samverkar till romantiserandet av en förfluten tid, där mänsklighetens val och möjligheter till att skapa en bättre värld känns oändligt större än i verkligheten.
Varför är det oftast män som ägnar sig åt nostalgiskt samlande, som att samla på Star Wars-figurer eller vinylskivor?
– Nostalgi är en både reaktionär och konservativ företeelse, med sin längtan tillbaka till en värld när män var män och kvinnor var kvinnor, så att säga. Dock har flera studier visat på att det inte finns några som helst skillnader i nostalgi mellan män och kvinnor, bara att den sociala kontexten gör att nostalgin får delvis olika uttrycksformer. Traditionellt har kvinnornas hemmaansvar med familj och hushåll gett dem relativt lite utrymme för att vara nostalgiska eftersom de har varit belastade av arbetsuppgifter.
Vad blir du själv nostalgisk av?
– Jag går igång på det mesta. Jag har skapat spellistor i Spotify som representerar varje år i mitt liv från det att jag var sex år gammal, jag drar några episoder av ”Twin Peaks” varje natt, och förutom nostalgistudier ägnar jag mycket av min litteraturvetenskapliga forskning åt F. Scott Fitzgeralds författarskap. Dessutom arbetar jag som volontär på ett sommarläger i Blekinge där jag själv var som barn, för att återskapa barndomens oproblematiska tillvaro och dofta på spansk körvel. För mig är nostalgin i huvudsak en melankolisk känsla, men ändå en upplevelse jag aldrig skulle vilja vara utan.
