Ibland frågar jag mig varför jag ödslar tid på någon annan musik än jamaikansk. För med jämna mellanrum kommer det musik från den lilla karibiska ön som spöar, well, allt. Den stigande dancehallstjärnan Masickas album ”438” gavs ut strax innan jul och utgör ett smått perfekt bevismaterial i ämnet. Som en liten bonus bevisar Masicka det ibland i maskopi med Adde Instrumentals; Sveriges mest underskattade och intressanta musikexport-succé.

Du hör ”438” på valfri streamingtjänst och ser videon till ”Suicide note” här https://www.youtube.com/watch?v=7GTpVlKkztc.

Humor och passion

Tidskrift

Med utgångspunkt i den ursprungliga housemusiken har det brittiska dj-kollektivet skapat en internationell och vuxen subkultur som några gånger om året sammanfattas och uppdateras i tidskriften Faith. Med humor och passion är Faith en hyllning till allt det som gjorde housekulturen så inkluderande och varm. Och med varje nummer de ger ut skriver de långsamt om den moderna kulturhistorien mot en lite bättre version med kroniskt snurrande discokulor i taket.

Du beställer Faith hos defected.com. Tidningen i sig är gratis (du står bara för porto och eventuella brexit-avgifter).

Vinterns vackraste politiska mode

Bok

”Black Ivy – A Revolt in style” berättar Jason Jules och Graham Marsh, i bild och text, historien om modets och klädernas roll under medborgarrättsrörelsens födelse. ”Black Ivy” är något av en efterlängtad systerpublikation till den klassiska japanska modebibeln ”Take Ivy” från 1965 där den japanska fotografen Teruyoshi Hayashida dokumenterade ”preppy” amerikanskt universitetsmode.

”Black Ivy” är vinterns både vackraste och mest läsvärda politiska modelektion. Samtidigt är boken en påminnelse om hur mode alltid förblir ett underskattat vapen i alla former av klasskamp. ”De klär ner sig för att de kan, vi klär upp oss för att vi måste” må vara ett smått söndertjatat citat men förblir alltid lika sant.