– Personligen är det sällan jag känner igen mig i kärleksskildringar på film. Alla dessa kvinnor som njuter av att bli förförda mot sin vilja eller som är blyga och passiva. Så jag fick lust att göra en film som skildrar autentisk lust från en kvinnas perspektiv eftersom jag verkligen saknat att se tjejer som gillar och är bekväma med sex.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vem har lust?
Fanni Metelius långfilmsdebut är en kärlekshistoria om Mika, en ung tjej som kämpar med en relation där bland annat hennes sexlust och hans brist på sådan blivit en del av problemet. Berättelsen utmanar flera stereo-typa föreställningar om både kvinnligt och manligt begär och till skillnad från många andra filmer blir sexscenerna i ”Hjärtat” betydelsebärande i sig. Som när förhållandet tar slut och Mika drar på sorglös tjejsemester till Ibiza med obligatoriska sprit-rundor och one night-stands.
– I den feminism jag växte upp med ska man vara en stark kvinna som klarar sig själv och inte behöver någon man. På ett sätt ska det vara livgivande att ligga runt och festa men så känns det ju ofta inte alls när man precis har gjort slut.
Uppriktighet krävs
I en scen raggar Mika upp en semestrande engelsman. Under förspelet spottar han henne i underlivet. När hon säger ifrån säger han förvånat att han trodde tjejer gick igång på det.
– Jag har själv varit med om en liknande incident precis när jag blivit singel. Många unga tjejer har reagerat positivt på just den scenen för att den bjuder på igenkänning. Jag tycker att den är rolig för att den pekar på bristen på samspel och porr- och manlighetsnormer.
Hur tänkte du kring sexscenernas dramaturgi? Vad är början och slut på en sexuell kontakt?
– Hollywoods dramaturgi kring sex bygger mycket på att klimax är själva orgasmen. I ”Hjärtat” börjar sexscenerna mitt i och så behöver killen inte nödvändigtvis komma på slutet. Jag jobbade mycket med kameravinklar också. Som i spottscenen där han är filmad ur hennes perspektiv och alltså ses framifrån mellan hennes ben.
Eftersom Fanni Metelius spelar huvudrollen i ”Hjärtat” har hon också regisserat sig själv i sexscenerna.
Skrota symboliken
– Jag ville se vad som händer när det kvinnliga sexobjektet också har kontroll över inspelningen. En sak som annars ofta skapar gråzoner, och där är kvinnliga skådespelare särskilt utsatta, är när regissören inte är ärlig med sin intention. Som regissör måste du ju vara uppriktig med din vision som på många sätt har att göra med dina egna sexuella preferenser. Typ ”det här tycker jag är hett!” Det många upplever som obehagligt är om regissören inte ger någon regi utan bara säger: Förför honom! Om regissören sedan inte tycker det är tillräckligt sexigt blir det ju skådespelarens egen sexualitet som står i fokus.
En av Fanni Metelius främsta förebilder när det gäller att skildra kvinnlig sexualitet är Jane Campion (”Pianot”, ”Top of the lake”).
– Allt hon gjort är bra. Jag älskar särskilt ”Holy smoke”. Fast sedan kan jag också tycka väldigt macho sexscener är heta som den i ”A History of violence” med Viggo Mortensen. För mig är det viktigaste att attraktionen mellan skådespelarna är trovärdig och att scenen har en bra koreografi. Det finns så många klyschor kring sex så jag uppskattar verkligen om det känns äkta och inte bygger på en massa symbolik.
Som tåg som åker in i tunnlar?
– Ja, precis!
Om nu detta är en nollpunkt för hur sex skildras på film framöver kvarstår ändå frågan om vad som kommer att komma ur Hollywoods sexkris. Likt ett orakel formulerar Fanni Metelius sitt svar i form av en rebus.
– Man vill se det man inte vet att man vill se för att man inte sett det förut. Man vill helt enkelt höra nya röster för då kommer det plötsligt bilder man inte visste att man saknat.
– Jag kan förstå om metoo varit en tankeställare för de stora kommersiella bolagen, men borde inte det framför allt gälla filmer av och med misogyna personer och inte sexet i sig? Jag hoppas verkligen det för det finns fortfarande så oerhört mycket mer att berätta om sex och lust.