Vill se staty över Stéenhoff

– Idén växte fram under arbetet med Sundsvalls kvinnokarta. Den arbetsgruppen är nu medlemmar i Qvinnouniversitetet och tillsammans vill vi se att Frida Stéenhoff uppmärksammas på det här sättet. Hon har gjort mycket för Sundsvall och kvinnorörelsen, säger Gerd Dahlin.

Sundsvalls kvinnokarta är en guide som uppmärksammar ungefär 70 historiska kvinnor från Sundsvall. Den är ett steg mot att göra kvinnor mer framträdande i stadens historia. Statyn av Frida Stéenhoff skulle bli ytterligare ett.

– Historiska kvinnor är viktiga att lyfta fram. I historieböckerna finns mestadels män och det är fel. Kvinnor är en lika stor del av vår bakgrund som män och det behöver synas, säger Gerd Dahlin.

En påminnelse om kampen

Marianne Staaf-Gälldin sitter liksom Gerd Dahlin i styrelsen för Qvinnouniversitetet. Hon tycker att statyn av Frida Stéenhoff skulle fungera som en påminnelse om kampen för ett jämställt samhälle.

– Får jag drömma skulle alla skolbarn gå till statyn och få lära sig vem hon var. På samma sätt som de i dag går till statyn av Gustav II Adolf på Stora torget och lär sig om vem han var, säger hon.

En fin plats

Qvinnouniversitetet vill att statyn reses framför Sundsvalls teater. De vill att Frida Stéenhoff avbildas vänd mot teatern med debattskriften Feminismens moral i handen. Placeringen är väl genomtänkt.

– Det är en fin plats i stadskärnan med koppling till kulturen. Och just nu finns där inget förutom blomsterrabatter, säger Gerd Dahlin.

Beslut om statyn tas den 20 april när kultur- och fritidsnämnden sammanträder.

Kämpade för kvinnlig rösträtt och startade fackförening

Frida Stéenhoff flyttade till Sundsvall från Stockholm 1887. Här debuterade hon med teaterpjäsen Lejonets unge under pseudonymen Harald Gote för att hon ville starta en debatt om äktenskapliga missförhållanden. När Sundsvallsposten avslöjade att det var hon som låg bakom pjäsen anklagade samma tidning henne i stället för att inkräkta på äktenskapets helgd. 

Kvinnosakskämpen Ellen Key imponerades av Frida Stéenhoffs debut och sökte upp henne för att uppmuntra henne till att fortsätta skriva – och det fick effekt. Hon fortsatte att skriva pjäser och började hålla föredrag, i vilka hon förespråkade jämställdhet och kvinnlig frigörelse. 

1896 hjälpte hon Sundsvalls sömmerskor att bilda fackförening. Frida Stéenhoff ansåg att ekonomiskt oberoende från mannen skulle göra livet tryggare för kvinnor och barn.

Hon var också med och startade Sundsvalls förening för kvinnlig rösträtt. Samma år introducerade hon ordet feminism i svensk debatt. I skriften Hvarför skola kvinnor vänta? Argumenterade hon för rösträtten och den användes vid rösträttsmöten runt om i landet. Hon engagerade sig i frågor som rörde barnbidrag, moderskapsförsäkring och prostitution.

Frida Stéenhoff dog 1945 i Stockholm. 

I det som var tänkt att bli en självbiografi skrev hon så här om staden där hon hade levt i 21 år: ”Om jag också ibland, i melankoliska momanger klagade över förföljelser och över att jag hade för lite folk som förstodo mig, hände detta blott i särdeles enfaldiga stunder … i vilken stad i Sverige hade jag väl kunnat påräkna så mycket stöd som i Sundsvall? Svaret blev; i ingen annan!”

Källa: Riksarkivet, Qvinnouniversitetet