– Visst kan man säga att det är en tacksam tid för satirer trots allt, men då frågar jag mig vad det gör för nytta? Det är naturligtvis en ventil, satir är oftast till för att stärka de som är på din sida, man skapar ett gemensamt språk, men skapar en gemensam humor – vilket inte är oviktigt. Men vilken förändring kommer genom den?

– Hur gör man en satir på Trump? Han använder ju själv komedins redskap som vapen. Jag tycker inte att det är roligt eller ens väl utfört, men hans anhängare tycker uppenbart det.

Frågan om enighet mellan goda krafter är en fråga som upptar Johan Ulveson. Han ser historiska paralleller.

– Före andra världskriget hade vi en liknande tid då Hitler kom till makten. Då var det en stark splittring mellan socialdemokrater och kommunister och mycket tack vare den kunde nazisterna komma till makten. Därför ser jag att det viktigaste i dag är att vi går samman för att försvara demokratin och dess institutioner.

Men med enighet menar han ändå inte samarbete genom breda koalitioner, till varje pris.

– Jag vill ha enighet i politiken för att förhindra högervridningen. Men om Socialdemokraterna går samman med Centern, Liberalerna och Moderaterna i en regering kommer Sverigedemokraterna att framstå som enda alternativet för många.

Tröst i kulturen

Att Johan Ulvesons liv i hög grad cirklar runt kulturen i bred mening gör att han känner förändringarna i samhället extra starkt:

– I oroliga tider blir kulturen allt mer framträdande. Det känns som en föraning att allt man ser i film och teater får ett annat sammanhang. De stora frågorna känns allmänna, även de existentiella frågorna. Detta är en känsla jag har, man söker sig till någonting grund­läggande.

– Man söker tröst och vill känna att man inte är ensam.

I sin ungdom fanns Johan Ulveson inom den då nya vänstern, han var med i SKP (Sveriges kommunistiska parti), men idag har hans syn på samhället förändrats en hel del:

– Jag tycker att vänstern borde göra upp med sin gamla syn på demokratifrågorna, det är något som skulle göra stor nytta. Vi talade föraktfullt om den borgerliga demokratin – i dag ser jag hur viktig den är.

– Nu röstar jag på sossarna, kanske lite av slentrian, men det är där jag hamnar.

Komisk i grunden

Johan Ulveson går som skådespelare över hela fältet: komedier, sketcher, drama men även stora tunga klassiska roller.

– Om jag ser på mig själv så ser jag att jag är väldigt mycket komik, jag är en komisk skådespelare i grunden. Jag tycker mycket om att få göra utflykter i det andra lägret, det dramatiska, men det komiska skulle jag inte klara mig utan.

Han har hunnit bli 64 år och åldern slår honom ibland:

– Jag har massor kvar att göra, men man blir ju inte yngre, direkt. Jag kan undra om det börjar ta slut nu, men herregud det har ju just börjat. Jag har nog något drömprojekt kvar, men det vill jag egentligen inte prata om, det är mycket känsligt. Just nu jag har ett på gång, något som verkligen är ett drömprojekt som jag hoppas att få vara med i, men jag kan inte prata om det nu.

– Det jag tänker på handlar mest om teater. Tv och film kommer till en på ett annat sätt, någon ringer och frågar om man vill vara med. Teater måste man jobba för, man måste planera för det och sen försöka få det att bli av.

En ny tv-serie är också på gång:

– Vi börjar snart spela in en serie som Josefin Bornebusch skrivit och regisserar. Det är en dramakomedi och det ska bli väldigt roligt. Jag spelar en pappa med två barn och har en fru som blivit svårt skadad i en trafikolycka. Hon dör plötsligt och min rollfigur ger sig ut på en resa och där träffar han en ny kvinna. Man kan säga att serien handlar om kärlek i tre generationer.

– Det är pappan och det är dottern som är i mitten och sedan sonen som är ett sladdbarn. Jag kommer att vara i min egen ålder. Det är väldigt kul att få spela en kärlekshistoria när man är i min ålder.

Nära döden

För drygt fem år sedan drabbades Johan Ulveson av en mycket allvarlig sjukdom, han fick TBE som kom efter ett fästingbett och sedan drabbade hjärnan.

– Jag känner mig nästan helt botad nu, men det var riktigt allvarligt – jag höll på att stryka med. Jag låg nedsövd i tre veckor innan de lyckades hitta vad det var för fel på mig. Jag har efter det haft problem med hjärntrötthet rätt länge efter, än i dag kan jag känna mig onaturligt trött i huvudet det om jag jobbat väldigt mycket. Men det är väldigt lite nu.

– Minnet är ju en väldig central sak för mig som skådespelare.

Men många uppsättningar, många nya tv-serier och filmer återstår. För Johan Ulveson känns det som allt just börjat.

Johan Ulveson om…

… metoo:

– Jag har inte några egna erfarenheter av Metoo, som grundar sig på makt och drabbat kvinnor. Vi behöver ett fast regelverk om hur man ska bete sig, det ska inte finnas möjligheter att uppträda otillständigt. Och jag upplever att det nu, bland annat tack vare Metoo, inte finns särskilt stora sådana möjligheter.

… att gestalta kontroversiella människor:

– Jag spelade Eichman i en pjäs på Stockholms stadsteater. När man gör det gäller det att försöka förstå människan man spelar, men frågan om varför man ska försöka förstå infinner sig också – och där tvekar jag. Inte för att jämföra honom med Eichman, men jag skulle, frånsett mitt utseende, också kunna spela Jimmie Åkesson även om vi står långt från varandra.

… förebilder som bottnar i både komik och drama:

– Carl Gustaf Lindstedt hade ett så naturligt allvar, lite konstigt för han var ju väldigt flamsig som komiker – men han var på något sätt allvarlig då också. Robert Gustafsson har också det.

… recensioner:

– Det är jobbigt att vänta på recensioner, man är rädd att bli slaktad. I grunden kommer det av en stor osäkerhet, en känsla av att man kanske inte räcker till. Många av oss skådespelare är osäkra och jag är dessutom egentligen blyg.