– Att jobba med hat och hot är några av mina viktigaste prioriteringar. Det gäller både för journalister och medier, men också för civilsamhället. Vi kan se att 25 procent av journalisterna i Sverige idag någon gång idkar självcensur.

– Även inom civilsamhället blir konsekvenserna liknande. Den konstnärliga friheten begränsas också.

Jeanette Gustafsdotter slår fast att Rysslands invasion av Ukraina ställer nya krav på politiken inom hennes områden.

– Invasionen är avskyvärd utan tvekan, vi bestämde oss dag ett för att stärka Sverige. Ett exempel är att vi hade flera rundabordssamtal med civilsamhället, som ligger under kulturdepartementet, och höjde deras anslag med 100 miljoner kronor. Vi vill också stärka journalister och oberoende medier som sänder från Ukraina.

Ett av de första besluten blev att stoppa ryska statliga medier från att sända sina nyheter i Sverige. Är det rimligt utifrån yttrandefrihet?

– Som en del i sanktionerna mot Ryssland ställde Sverige sig bakom ett beslut av EU att stoppa distributionen av vissa medier: Russia Today (RT) och Sputnik. De är inte oberoende medier utan statligt kontrollerade och sänder krigspropaganda.

– Det var ett svårt beslut, det inskränker yttrandefriheten och till och med tryckfriheten. Men det var viktigt och i beslutet framgår att våra grundlagar inte ska påverkas, där är ju Sverige en viktig röst i världen.

Fria oberoende medier med starka lokaltidningar är a och o för ett demokratiskt samhälle. Så fort vi talar om att begränsa eller minska medel blir jag bekymrad.

Behöver starka medier

Vad som sedan skulle kunna hända med yttrandefriheten och demokratiskyddet om Sverige skulle få en brunblå regering oroar Jeanette Gustafsdotter.

– Jag är utan tvekan ytterst bekymrad över detta. En sak är att både M och SD aviserat i motioner att man vill sänka avgiften för public service och är det något vi behöver för vår demokrati så är det ett starkt public service. Fria oberoende medier med starka lokaltidningar är a och o för ett demokratiskt samhälle. Så fort vi talar om att begränsa eller minska medel blir jag bekymrad.

– Den konstnärliga friheten hotas också. Vilka konstnärer kommer att få stöd med en sådan regering? För mig är det självklart att alla oavsett bakgrund och vem man är ska ha rätt att söka stöd. När man dessutom, som man gjort i SD-styrda Sölvesborg, talar om att man inte ska köpa in någon ”utmanande samtidskonst” så är det bekymrande.

Jeanette Gustafsdotter ser ett starkt public service som oundgängligt, men när hon var vd för Tidningsutgivarna ville hon och organisationen begränsa public services möjligheter genom att reglera vad bland andra Sveriges Radio ska få göra och inte göra.

– Jag vill vara jättetydlig med att jag aldrig velat reglera public service, utan vad vi talade om var hur mycket text man ska få publicera på sina kanaler. Vi diskuterade vad som skulle stå i sändningsinnehållet. Ska man göra tv och radio eller ska man också få göra text?

– Detta var en diskussion och inte en regleringsdiskussion och det var i ett mycket allvarligt läge för lokalpressen. En utredning sa sedan att public service skulle vara restriktiv om man inte har sin nyhet kopplad till radio eller tv. Det var en ytterst viktig diskussion.

”Gäller armlängds avstånd”

En stark och pågående diskussion inom kultursektorn är om stöd till kulturen ska innehålla krav på att vissa grupper ska stärkas, till exempel kvinnor, rasifierade och hbtqi-­grupper. Kan detta gå ut över kvaliteten i innehållet?

– Jag hoppas inte det, säger Jeanette ­Gustafsdotter eftertänksamt. 

– Statens kulturråd har ju i sitt uppdrag att bredda målgrupperna så att vi får in mångfald i kulturen. De har ju fått detta uppdrag. Det som har varit viktigt för oss är att det inte ska stå i regleringsbrev vad som är konst. Vi följer ju denna armlängds ­avstånd-principen.

– Däremot har Kulturrådet fått i uppdrag att jobba med ett breddat deltagande och jag upplever att de har detta med sig när de delar ut stöd.

Men när nu regeringen gett Filminstitutet nya riktlinjer så trycker de på att Filminstitutet ska säkra den konstnärliga friheten, ­samtidigt som kravet att institutet ”ska integrera ett ­jämställdhets-, mångfalds- och ­barn­perspektiv” är borta. Tidigare var producenter tvungna att gå igenom en kurs i bland annat jämställdhetsfrågor för att kunna få stöd.

Jag tycker att man ska vara ytterst varsam när man uttalar sig som politiker

Det leder fram till att det kan bli en ­konflikt mellan fri och kvalitativ konstnärlig ­verksamhet och kravet på breddning av ­utövarna. Då är frågan vad som är viktigast.

– Jag tänker att det är upp till kultur­institutionerna, det är deras beslut – det ska vi politiker inte lägga oss i eller styra. Där gäller armlängds avstånd. När det gäller Film­institutet var det en lång diskussion och man beställde en rapport som kom fram till att det fanns farhågor när det gällde detta. Därför var det viktigt att öppna, att regleringsbreven blev mer av armlängds avstånd.

Men eftersom det är politiken som utser de ansvariga på de här institutionerna så kan man väl säga att det som skett har varit med politikens stöd och ibland på politikernas initiativ?

– Det kan variera, men är det en statlig institution så jobbar vi med styrelsesammansättningen. Men självklart försöker vi göra den balanserad.

Tycker du att politikerna gått för långt med kraven på diversifiering och breddning?

– Oj, vad svår fråga, jag skulle behöva ett specifikt exempel, kan du ge mig det?

Nej, jag menar allmänt. Hur långt kan man gå? Är det rimligt att till exempel Filminstitutet ställer krav på de som utför det konstnärliga arbetet utifrån olika typer av bakgrund?

– Jag tycker ändå att vi har en bra dialog och som helhet tycker jag att vi har goda förutsättningar att uppfylla armlängds avstånd.

Men vad känner du själv som politiker? Hur långt kan ni gå?

– Jag tycker att man ska vara ytterst varsam när man uttalar sig som politiker men också, jag skulle vilja ställa in en motfråga: Ska vi driva diversifieringen?

Men den frågan går ju tillbaka dig själv?

– Ja, absolut. Jag tycker att vi driva den precis som vi gör nu, det ska vara så mycket armlängds avstånd som möjligt. Men vi måste ha en dialog med myndigheterna.

För mig är de hör frågorna ytterst viktiga, det är något jag kommer att brinna för varenda dag.

Min bild är att politiken har blivit lite mer restriktiv när det gäller de här frågorna rent generellt, som frågan om juridiskt kön där regeringen tidigare lade fram ett mycket radikalt förslag som innebar att barn från tolv år skulle kunna ändra sitt kön genom ansökan hos Skatte­verket utan någon prövning, en proposition som man sedan tog tillbaka. Också Filminstitutet har ändrat sina bedömningar efter ett nytt direktiv. Håller du med mig att ni blivit mer försiktiga?

– Jag tror inte att det är så att vi tagit ett steg tillbaka i de här frågorna. Jag ser dem som fortsatt lika viktiga. Jag tror också att politiken, åtminstone Socialdemokraterna, tycker att det är fortsatt lika viktigt. När det gäller juridiskt kön så ligger det ju hos socialdepartementet, inte kulturdepartementet. Man tog inte tillbaka förslaget för att man tyckte det var fel utan för att man ville vara 100 procent säker på att man gör rätt.

Är inte en riktig beskrivning att man tagit ett steg tillbaka när det gäller att driva den här frågan?

– Jag tror inte det. Jag tror att det fortfarande är en ytterst viktig fråga och den ligger på socialdepartementets bord, det vet jag.

Att det är en viktig fråga tycker alla, men vilka slutsatser drar du och var ställer du sig i motsättningen?

– Den ligger fortsatt hos socialdepartementet.

Men den påverkar kulturdepartementet också, hbtqi-frågorna, när det gäller kulturproduktion, till exempel filmproduktion, så därför frågar jag hur du känner inför detta.

– För mig är de hör frågorna ytterst viktiga, det är något jag kommer att brinna för varenda dag.

Gick ni för långt förut, eller är ni kvar på samma ställe. I vilken riktning rör ni er?

– De här frågorna är så pass viktiga att jag tycker inte vi har gått för långt utan det har tvärtom varit en bra samhällsdebatt. Det är därför jag återvänder till hot och hat mot personer som uttalar sig om hbtqi-frågor till exempel. Det är inte acceptabelt, det är sådant som får mitt blod att koka.

Men när Kvinnolobbyn och en rad ­feministiska organisationer ifrågasätter dessa förändringar av juridiskt kön är det för att de anser att det skadar feminismen och de ­landvinningar som rörelsen gjort. De talar inte i första hand om hot och hat och de tycker också att det är en viktig fråga. Här har det blivit en konflikt mellan feministiska organisationer och hbtqi-grupper. Vad säger du till dem?

– Frågan ligger fortsatt på socialdepartementets bord.

Som politiker kan du ha en åsikt om det?

– Ja, det har jag och jag hoppats att jag framfört vad jag tycker.

Men innehållet i det är du inte beredd att diskutera idag?

– Det skulle bara bli spekulationer av det då. Det ligger på socialdepartementet för fortsatt beredning. Jag hoppas det är tydligt att de ­frågor som ligger hos oss när det gäller hbtqi-frågor ska vara fortsatt starka.

Jag tror inte att gangsterrap leder till våld, men om den skulle göra det är det en fråga för justitiedepartementet och polisen.

När det gäller demokratifrågor, kultur och arbete mot segregationen i Sveriges utsatta områden hänvisar Jeanette Gustafsdotter till en utredning som tillsatts.

– Kultur är verkligen en sak som kan bygga broar. Vad vi gör nu är att tillsätta en utredning när det gäller kultursamverkansmodellen, just för att det ska vara rättvis kultur i hela landet. Det ska vara en kultur för alla, oavsett var man bor eller vad man har för bakgrund. I grunden är modellen bra, men vi ser att den behöver stärkas upp. Exakt hur det ska ske och hur det ska ske på bästa sätt ska utredningen ge oss svar på.

Däremot blir det inga åtgärder mot så kallad gangsterrap.

– Jag brinner för musiken och jag satt i ­Fryshusets styrelse i tio år och ser hur viktig den är. Musiken där, rap och hiphop, som överallt annars ska vara fri och oreglerad. Jag tror inte att gangsterrap leder till våld, men om den skulle göra det är det en fråga för justitiedepartementet och polisen. Men att musiken ska vara fri och inte utredas är det ingen tvekan om.

Vill inte föregå utredningar

När det gäller mediepolitiken väntas en omgörning av presstödet, flera utredningar tittar på frågan. Den organisation, Tidningsutgivarna, TU, som Jeanette Gustafsdotter var vd för vill avskaffa driftstödet och ersätta det med en momsbefrielse för dagstidningarna. Detta skulle leda till kraftigt sänkta kostnader för de stora koncernerna, som idag äger de flesta dagstidningar, men till ett betydligt mindre stöd för små oberoende tidningar.

– På min tid på TU diskuterades inte den frågan överhuvudtaget. Nu tittar finans­departementet på den frågan.

Det är klart jag har åsikter, vi ska ha ett nytt modernt mediestöd som möter behoven i hela Sverige.

Du har väl en åsikt med din gedigna bakgrund inom området?

– Nu har vi en mediestödsutredning som är ytterst viktig och parallellt med den görs momsutredningen på finansdepartementet och man lägger fram dem samtidigt.

Vad skulle konsekvenserna av en momsbefrielse bli?

– Jag kan ju inte föregå utredningarna däremot ser jag verkligen fram mot utredningarnas resultat. Att få ett mediestöd i hela landet som verkligen fungerar är jätteviktigt.

Är du oroad över koncentrationen inom dagspressen. I dag har vi tre koncerner som har praktiskt taget alla tidningar, en av dem – Bonnier Local News – är väldigt dominerande. Ser du en risk i detta?

– Jag ser att vi måste följa dem noggrant, men jag ser också vad det beror på. Jag har en förståelse för varför det blivit så, men det fråntar inte vikten att följa det. Det som gör mig tryggare är att vi har starka oberoende medier. Men självklart är det något vi hela tiden måste vara insatta i.

Men de stora koncernerna ger vinst, Bonniers en bra bit över 100 miljoner kronor. Hela vinsten består i princip av presstöd. Ska det vara så att presstödet ska gå till vinst?

– Mediestödsutredningen har i uppdrag att titta på det här så låt mig få återkomma till detta när den har lagt fram sitt resultat.

Du har ju jobbat så länge inom det här området – du har väl en politisk principiell åsikt om detta?

– Det är klart jag har åsikter, vi ska ha ett nytt modernt mediestöd som möter behoven i hela Sverige.

Men är det rimligt att miljonvinsterna kommer direkt från presstödet? Tog man bort presstödet skulle koncernerna gå ganska jämnt upp.

– Jag tror att det skulle vara olyckligt om vi tog bort presstödet, alla tidningar går ju inte med vinst. Många lokaltidningar är oerhört beroende av presstödet, det handlar om viktiga små lokaltidningar som står för kanske den enda lokala bevakningen. Vi ska istället införa ett modernt mediestöd som möter dagens behov. Det är viktigt.

Men finns det en rimlighet i att presstödet går till vinst?

– Det är just detta som utredningen ska titta på. Jag tänker inte föregå utredningarna, men det är viktigt att man också tittar på de här parametrarna. 

Varför tror du att Magdalena Andersson och socialdemokratin valde just dig till kulturminister?

– Det vet jag ju inte, det får du fråga henne om. Jag hoppas att man valt mig för att man vet att jag har starka socialdemokratiska värderingar, jag har kunskap och förståelse för många av de områden som kulturdepartementet omfattar. Och det är ingen tvekan om att jag är mycket hedrad.

Fotnot: Dagens ETC är en av de svenska tidningar som i dagens system uppbär presstöd, drygt 20 miljoner kronor för år 2022.