Kiellands roman cirkulerar istället kring den mytomspunna seriemördaren Belle Gunness som satte skräck i sin omgivning under ett tidigt 1900-tal i Indiana, USA. Boken, som är skriven ur Gunness opålitliga berättarperspektiv, är klaustrofobisk, sensuell och för tankarna till Vladimir Nabokovs klassiker ”Lolita”.

Författaren är på snabbvisit i Sverige i och med boklanseringen. ”Mina män” släpptes på norska redan 2021 och hann översättas till ett flertal språk innan den svenska versionen kom. När vi möts i en hotellobby på Södermalm i Stockholm berättar hon att hon är extra glad över att boken nu finns på svenska eftersom hon är inspirerad av flera svenska författare, inte minst Sara Stridsberg vars böcker haft stort inflytande över Kiellands skrivande.

Att USA:s första kvinnliga seriemördare kom från Norge, det är ändå anmärkningsvärt.

När hörde du talas om Belle Gunness för första gången? 

– Jag minns inte exakt när det var. Däremot minns jag att när jag läste om henne blev jag chockad över att jag inte hade hört talas om henne tidigare. Dels eftersom berättelsen om henne är så pass våldsam, men också för att hon är norsk. Att USA:s första kvinnliga seriemördare kom från Norge, det är ändå anmärkningsvärt.

Kiellands nyöversatta roman beskrivs på baksidesbladet som en ”litterär fantasi”. Den handlar om den norska hushållerskan Brynhild som utvandrar till USA på jakt efter lyckan, men slutar upp på en enslig gård där hon via kontaktannonser får besök av män som hon förälskar sig i - men också tar livet av. Männen som besöker henne är utvandrade norrmän, vilket Kielland beskriver som typiskt för den här vågens norska utvandrare. 

– De var väldigt konservativa och ville bara vara tillsammans med norrmän,  bara prata norska, ha gudstjänster på norska och gå på norska skolor. Det var ett slags religiöst nätverk av norrmän i USA. 

Hur förhåller du dig till den verkliga berättelsen om Belle Gunness i din roman?

– All fakta i romanen är sann. Alla citat är från hennes riktiga brev och kontaktannonser. Originalen finns på nationalbiblioteket i Norge. Mycket av researcharbetet har gått ut på att skilja sanningen från rykten, myter och överdrifter. Jag har försökt luta mig mot det som dyker upp återkommande, som berättelsen i början om hennes graviditet. 

”Mina män” startar på en hästgård i Norge 1876. Brynhild är 17 år och förälskad för första gången i sitt liv. Hon faller okontrollerat för husbondssonen Odelen, kärleken är intensiv och våldsam. När hon blir gravid orsakar Odelen ett missfall genom att sparka henne hårt i magen. 

Varför valde du att starta berättelsen just där? Ska man läsa det som en förklaring till det som komma skall? 

– Mitt intryck är att det i de offentliga samtalen om litteratur finns en allergi mot att säga ”det här hände när jag var ett barn och därför blev jag så här som vuxen”. Samtidigt upplever jag att det som var intensivt eller traumatisk när man var liten också är det som formar oss som vuxna. Jag upplever att detta gäller både mig och alla jag känner. Så ja, det går att läsa som en förklaring. Men jag tror att det finns flera förklaringar till varför det blev som det blev. 

Först är det lite våld, sen är det lite kärlek, sen är det våld, sen är det sex, sen är det våld, sen är det sex.

Kielland börjar prata om Belles förutsättningar och anlag och nämner den psykologiska termen ”överdetermination” som introducerades av Sigmund Freud ungefär samtidigt som Belle Gunness seriemördande ägde rum. En händelse är överdeterminerad om den föregås av mer än en faktor som i sig är tillräcklig för att förklara händelsen. I fallet med Belle Gunness menar Kielland att det troligtvis fanns ett flertal förklaringar till varför hon begick morden: missfallet som orsakades av hennes man, hennes psykiska sjukdomar, det faktum att hon levde på en isolerad plats som var präglad av djupt patriarkala strukturer och att hon besatt en intensiv längtan efter att bli älskad. Faktorerna förstärkte varandra, men morden hade troligtvis ägt rum även om någon av de bakomliggande faktorerna räknas bort. 

– Jag tänker jag att det finns många grunder till att Belle blir som hon blir. Men det var användbart att utgå från hennes första kärlekshistoria för att gestalta hur sexualiteten, kärleken och våldet smälter samman för henne. Det är som en helig treenighet, inget kan existera utan det andra. Först är det lite våld, sen är det lite kärlek, sen är det våld, sen är det sex, sen är det våld, sen är det sex. Och så pendlar det så fort fram och tillbaka att man inte vet vad som är vad längre. 

Kielland berättar att hon länge tänkt att hon ville skriva en berättelse om Belle Gunness, men att det var först när hon träffade sin nuvarande sambo som hon hittade rätt uttryck för det. 

– När jag blev tillsammans med honom lyckades jag knäcka koden och hitta en väg in i språket. Jag hittade berättarperspektivet och rytmen. 

Den blonda norskan har en intensitet över sig, både när hon skriver och när hon pratar. Med spända handrörelser gestaltar hon hur kraftfull förälskelsen var. 

Jag kände att jag ville äta och äga honom, jag fick aldrig nog.

– Det var väldigt starkt att bli kär i honom, vilket var jättefint. Men det var också en kraft som fick mig att tänka att om den inte kontrolleras och dirigeras till rätt plats kan den sluta i total ödeläggelse. Jag kände att jag ville äta och äga honom, jag fick aldrig nog. 

Förälskelsens kraft går enligt Kielland att jämföra med energin efter en fotbollsmatch, när de segrande fansen går upp i ett euforiskt tillstånd som ibland slår över i våld. 

– När det pushas till sitt yttersta så skiftar det ofta till något destruktivt. Trycket måste ut, det blir för intensivt.  

Belle Gunness blev uppmärksammad först när hennes gård i Indiana hittades uppbrunnen och man, bland husresterna och i trädgården, kunde gräva upp ett 40-tal människolik. Kropparna bestod av män och Gunness fosterbarn. Hennes egen kropp hittades aldrig. 

Hur skriver man utifrån en kärlekstörstande seriemördares perspektiv? 

– För min del var utgångspunkten att de här känslorna var något inuti mig, som jag sedan kunde strukturera genom henne. Det var den stora utmaningen, att försöka visa att hon bär på något djupt mänskligt. Att det i Belle Gunness är detsamma som det i mig. Och det är detsamma som det i alla andra. 

Så vi alla har en Belle Gunness inom oss? 

– Ja, eller vi alla har en oro och en längtan. Efter att bli älskade, efter att få det vi behöver. 

Männen som reser till gården i Indiana lämnar allt bakom sig i hopp om ett nytt liv och ett lyckligt äktenskap. På uppmuntran av Belle Gunness säljer de allt de äger och tar med sig pengarna till en kvinna de endast har brevväxlat med. 

Varför gjorde de det? 

– Jag tror det handlar om att de också längtade efter kärlek. Och att de var kristna, de förväntades gifta sig och skaffa en familj. Och i breven lät det som att Belle Gunness kunde erbjuda allt det. Det finns många paralleller till Netflix-serien om Tindersvindlaren. Belle Gunness var dåtidens Tinder-svindlare.