"Vi slår inte underifrån"

– Vi slår inte underifrån. Vi har röster, vi har en plattform, vi har en viss makt, det vore konstigt att prata om att vi är utanför. Men det är just de här nyanserna, det subtila som händer och skapar känslan av att inte höra till som vi vill åt, säger Lejla Hastor.

– Men vi ville också nyansera stereotypen av vår grupp, invandrartjejer. Det finns inte ett myller av bilder av oss, som ju skulle spegla verkligheten fortsätter Nivin Yosef.

Hon får medhåll av Lejla Hastor som framhåller att bilden av gruppen ”invandrarkvinnor” ofta är rätt stereotyp.

– Hemkulturen ses alltid som ett problem, men för många av oss som skrivit i boken har hemkulturen varit en tillgång, säger Nivin Yosef.

– Självklart finns det problem med våra hemkulturer också, men för många är det även den svenska normen som är utmaningen, säger Lejla Hastor.

Vad hopps ni på att boken uppnår?

– För min del hoppas jag innerligt att boken ska vara en ögonöppnare. Visa vår resa i det svenska samhället, genom en mångfald av berättelser. Sedan hoppas jag också att tjejer med samma bakgrund kan läsa och känna sig peppade, säger Lejla Hastor.

Hur använder ni begreppet mellanförskap?

– Vi har försökt vara försiktiga med begrepp generellt. De är ofta urvattnade, för generella och alla känner inte igen sig i dem och skriver inte under på dem. Men det vi har ringat in ändå är att det handlar om ett mellanförskap, hur det är att leva med två eller flera kulturer och identiteter, säger Nivin Yosef.

Lejla Hastor framhåller att mellanförskap ofta används som ett negativt ord. Att man varken hör hemma här eller där.

– Men det finns också mycket positivt med att ha tillgång till flera kulturer. Och att man blir stärkt av alla kulturerna. Men det är en resa dit och det är det vi vill problematisera.

Hur ser ni på tacksamhetsdebatten som rasade för något år sedan?

– Alla i boken ser nog väldigt olika på det. Personligen är jag jättetacksam för allt Sverige har gjort, vi har fått tillgång till utbildning, möjlighet att förverkliga oss själva och mycket annat. Det vi vill problematisera är hur länge ska vi vara tacksamma? Och när ska Sverige vara tacksam tillbaks för det vi har bidragit med, frågar Lejla Hastor. Nivin Yosef fortsätter:

– Jag kan fundera, tacksam mot vem? Vem ska jag rikta mitt tack till, hur ska tacksamheten yttra sig och hur länge? Får jag sträcka på mig?