”Vi lever ett sorglöst medeltidsliv”

Tillsammans med familjen och ett gäng vänner reser hon bakåt i seklerna, till medeltiden. 

Det var en arbetskamrat som, för femton år sedan, kom med förslaget.

– Hon sa: ”Ska du inte med ut i skogen och leva lite medeltidsliv?” Jag hade ingen aning om vad det innebar, men vi hjälptes åt att sy lite kläder.

”Väldigt prestigelöst”

Henrietta Blomstrand, som under skoltiden haft lågt betyd i syslöjd, insåg snart att hon kunde släppa prestationskrav och regler kring trender och stygn.

– Här utgår man från väldigt enkla mönster och man behöver inte vara särskilt duktig. Allt är väldigt prestigelöst; man kan ha mjukisbyxor och jutesäck. Men det är klart, med tiden har dräkterna blivit allt mer avancerade. 

Under åren har hon lärt sig äldre handarbetstekniker, som påtning och nålbindning. Hon har sytt en mantel av bäverpäls och i livremmen hänger en bild med makens vapen, två korsade pilar.

– Men min klädsel är egentligen enkel, jämfört med många andra. En stor del av fröjden är att dela med sig. Så fort jag lärt mig att sy något nytt, så kan jag lära ut till andra. 

Kreativ anakronism

Och för den som inte uppskattar handarbete finns en mängd andra inriktningar: en del brygger mjöd, andra ägnar sig åt kalligrafi, smyckestillverkning, koralsång, husbygge eller fäktning. 

– Det vi sysslar med kallas för kreativ anakronism. Det finns inga stora krav på historisk korrekthet; vi lever ett rätt sorglöst medeltidsliv och bortser från pest och kolera. För hur kul är det, med ond bråd död?

Istället tar man fasta på de lustfyllda bitarna, som den starka gemenskap som uppstår när man umgås, diskar och lagar mat utomhus. 

– Själv känner jag att jag blir betydligt lugnare, att jag andas lite djupare. Jag släpper tankarna på utseende och prestation. Man behöver inte kolla mejlen, det finns inga mobiler som ringer. Man landar i nuet.

Men det händer också att hon låter tiderna korsas. Just denna dag bryr hon sig inte om att byta till vanliga kläder, utan behåller medeltidsdräkten när hon går och hämtar dottern på skolan. Den eventuella uppmärksamheten tar hon med ro.

– Visst, man är väl lite av en nörd. Men en stolt sådan.