”Det är ingenting att diskutera. Jag har rätt och du har fel” hamrade han in i en dansk journalist som ville prata om hur pressat Europa var av flyktingsituationen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det var så han gjorde, Hans Rosling. Till synes oförtröttligt snärtade han tvärsäkra reportrar och debattörer med förutbestämda vinklar och idéer om samtiden på fingrarna. Och gång på gång försåg han oss med ett annat sätt att se på ”flyktingkrisen”, på barndödligheten, på världsfattigdomen. 

Att den fakta som visade att världen inte bara var skit faktiskt fanns där rakt framför näsan på oss, om vi bara valde att öppna ögonen för den.

Vi lever i en tid när bombastiska mördarrubriker och "alternative facts" utgör en allt större del av människors mediekonsumtion. Vi ser lokala medier dö eller slimmas runt om oss. De medier som faktiskt, olikt många rikstäckande, har en förmåga att sprida känsla av ett sammanhang kring sig. Som inte bara vinklar nyheter på katastrofer och elände.

I denna tid dör alltså Hans Rosling. Vi medier har ett ansvar att agera i hans minne, ett ansvar som nog inte kan överskattas. Vi får inte glömma bort att vidga perspektivet, berätta om de positiva trenderna och lyfta de hoppfulla berättelserna. Hopplöshet skapar bara egoism och rädsla, det vill säga livsfarligheter, i alla tider.

För vad händer med en människa vars framtidstro är släckt och som ser all utveckling som allt mer hotande mot sin egen och sina näras existens? Orkar hen sträcka ut en hand till en behövande människa utanför den egna kretsen, eller rösta på ett parti som vill öppna vårt lands hjärta?

Nej, en sådan människa sluter sig och ger upp hoppet och röstar på partier med egoistisk populism som kampfråga. Vår demokratiskt uppbyggda och solidariska välfärdsstat skapades med en tro på framtiden som grund. Den byggde att medborgarna, även de på en lägre placering på maktstegen, trodde att framtiden var till för just dem. 

Denna bild av framtiden har sedan länge förändrats. Delvis beror detta på att bilden av den har förenklats av sensationssugna journalister. 

Vi måste skärpa oss.

I Roslings anda vill jag försöka mig på att vara en smula optimistisk: Varje gång vi har publicerat en artikel med hans namn i rubriken har klicken skjutit i höjden. Läsarna älskade Rosling och hans budskap. Hans TED-föreläsning om hur världen förändrats över årtiondena i positiv riktning var länge den mest nedladdade någonsin. Detta är tecken på att det finns ett gapande hål i mediernas beskrivning av vår nutid. En brinnande törst efter andra berättelser än de becksvarta. Och att positiva nyheter säljer. Så det är bara att börja jobba. De positiva nyheterna finns runt om oss, hela tiden. Dags att reformera nyhetsvärderingen.

Läsarna längtar efter förändring.