– Ja, det var mycket en sporre för oss faktiskt. Vi har bott i Örnsberg i Stockholm. Vi trivdes jättebra, men bodde trångt i en tvåa som var nyproducerad med rätt hög hyra. Det här är en hyreslägenhet som vi lyckades byta till oss faktiskt. Det var en tjej från Stockholm som hade brejkat med sin snubbe och ville flytta hem igen, och så hade hon den här jättestora lägenheten. Så vi tycker ju att vi har bytt upp oss, säger han medan kaffet åker fram och han hinner truga både macka och äpple.

– Så länge barnen är små så har man ju möjlighet att kasta runt dem litegrann. Men sen var det också att vi hade behövt flytta i vilket fall, till något större. Och att flytta en hållplats med tunnelbana är att rycka upp barnen från skola och hemmiljöer ändå, så då kunde vi lika väl flytta till Göteborg. Jenny är ju härifrån med, fortsätter Love.

Jenny Bjarnar är sambon sedan många år. Hon sköter sitt jobb för förlaget Ordfront i ett av lägenhetens alla rum, och Love, som även jobbar som illustratör jämte musiken, arbetar i ett annat. Sambo ja. I alla fall än så länge.

– Ja, men Jenny har faktiskt friat till mig, säger Love med ett stort leende.

”Alltid känts bra med Göteborg”

Dialekten, låttexterna, kanske något visst i sättet med. Det är mycket med Love Antell som riktigt skriker infödd stockholmare, så hur gick det här till egentligen? Hur känns det att plötsligt vara göteborgare?

– Det känns bra! Det har alltid känts bra med Göteborg. Jag och Jenny träffades ju till och med här och har alltid varit här mycket. Men hela det här året har såklart varit rätt speciellt. Vi har inte hunnit socialisera så mycket som vi tänkt. Då vi bor så stort och har ett piano och sådär, så hade vi tänkt ha en pianokonsert innan coronan bröt ut. Tanken var att vi skulle använda den här lägenheten till att ha lite roliga grejer i, men det har inte blivit av. Så vi väntar på lite bättre tider helt enkelt.

Chans till mer skoj

Han ser flytten till sin nya hemstad som en chans att få göra lite roliga saker.

– Det som sker på Ringön till exempel, det är mycket lokaler som är tillgängliga för konstnärer, bryggerier och annat och bildar ett kluster. Det saknar jag i Stockholm, i alla fall just nu. Tillgängligheten av ytor som inte blivit bostadsrätter eller superhöga marknadshyror, som hänt överallt i Stockholm, finns fortfarande här. Det har flyttat bort från stan i Stockholm. Jag har ingått i många olika typer av föreningar, replokaler med mera som ständigt haft en grävskopa i ryggen eller sura grannar som vill få bort oss. Därför känns Ringön så befriande. Det är det motsatta där stan jobbar ihop med massa lokala initiativ som verkar där.

I samma andetag nämner han Storan, Pustervik, det faktum att det är i Göteborg det går att ordna filmfestival, Bokmässa och Way out west centralt.

– Nästan alla mina kompisar i Göteborg har med musik att göra. Nicklas Franke och jag är gamla kompisar. Nikke Ström, och Johan Håkansson – en kille som jag jobbar lite med här inom musik, Simon Ljungman. Det finns ett väldigt bra nätverk här av musiker där alla verkar känna alla. Det finns något charmigt i det men, kanske något lite klaustrofobiskt också haha. Men jag är fascinerad av hur välkommen man blir. Jag tror inte alla mina kompisar i Stockholm som kommit från olika delar av både landet och världen känt sig lika välkomnade där. ”Gud vad kul att du ville flytta hit!” Det är nog mer att det räknas med att folk vill flytta dit ändå.

Släpper ny skiva

Anledningen till att det trugas både macka och äpple i Love Antells kök är nu egentligen inte för att jämföra städer. Det är för att bandet som Love Antell var med och startade, slog igenom med och lirade i mellan 2002 och 2010; Florence Valentin, finns igen och släpper ny skiva. Bandet fick förra året frågan om att spela live igen, när de släppte återutgivningar av sina gamla skivor på vinyl.

– Då var jag ganska osäker på om det var något vi ville. Men vi tog en bärs ihop, och det visade sig att alla i bandet var supersugna på att spela ihop igen. Vi är ju liksom ett gammalt kompisgäng som umgås hela tiden. Men vi insåg att vi saknade att umgås på det sättet och spela ihop.

Det födde en återföreningsturné, vilket gav mersmak. Love berättar om nytillkommen publik, inte bara människor som var med när det begav sig.

Mognare ljudbild

Just när det begav sig doftade musiken, särskilt på första plattan, mycket The Clash och Ebba Grön. Nu anas en mognare, popigare ljudbild.

– Men jag tycker att jag tagit mig bakåt i utvecklingen faktiskt. Det har varit mycket guilty pleasures som jag lyssnade på när jag var 20 år. Primal Scream, Blur och sådana grejer. Den heter ju också ”Det var en gång” så jag ser temat för låtarna som att jag lever i det förflutna som någon slags parallellvärld. Personer och platser passerar liksom ständigt revy för mig. Jag vet inte om det är åldern, men samtidigt tycker jag det finns något i vår tidsanda som vurmar för äldre grejer, och saker som har varit lite i malpåse i 20 år blir plötsligt intressanta att titta på igen.

Han tar en kort tankepaus innan han fortsätter.

– Vi har ju inte gjort en platta på tio år. Vi kan ju inte förändra eller anpassa oss jättemycket. Men jag blir glad av att du säger popigare. Punken har ju varit lite inspiration, ”Pokerkväll i Vårby gård” var ju en Clash-låt och sådär. Men vi har ju aldrig riktigt låtit punk. Florence Valentin har nog alltid varit väldigt eklektiskt och ingen ren genre. Vi har alltid haft en ganska bred palett, en stor sättning med sju i bandet. Så jag känner mig alltid väldigt fri i förhållande till när jag skriver.

Love Antell har redan i tidigare intervjuer gått på djupet med det där med nostalgi. Att vi just nu befinner oss i en bakåtblickande samtid och att det på så sätt känns logiskt att återförena bandet. Men också hur den där nostalgiska vurmen kan slå fel i delar av samhället.

– När konservativa krafter tävlar om folks känslor och kramar om det förlorade folkhemmet från sverigedemokratiskt håll. Då blir det istället farligt att bara blicka bakåt.

Love Antell har alltid varit tydligt politisk i sin musik.

– Ja, och även i bild. Det är nog den röda tråden i det jag gör. Jag tänker politiskt och jobbar politiskt. Det behöver nog vara det för att jag ska känna att det är meningsfullt, säger han.

Yngre konsertbesökare

2019 slöt det som nämnt upp en hel del yngre publik på återföreningskonserterna. Love berättar om besökare som kom fram och sa att de aldrig trodde de skulle få se dem live, då de var för unga när Florence Valentin först existerade. Men helt säker på hur en ny skiva ska tas emot är han ändå inte.

– Florence Valentin blir ju liksom ett heligt projekt för oss som är med, på grund av att vi är uppväxta ihop. Det är som min förlängda familj. Men det kan också göra det svårt att avgöra om det är något folk är intresserade av, eller om det är väldigt internt för oss själva som vi gör det här.