– Vi måste gå igenom allt. Hur festivalen börjar och hur den slutar, säger Anjana till Helene.
Det är tidig kväll i Kärrtorps centrum. De och ett tiotal andra personer från arrangörsgruppen affischerar för fullt på torgets pelare innan det är dags att ha samordningsmöte.
Det var precis här som Svenska motståndsrörelsen attackerade Linje 17 mot rasisms demonstration för nästan nio månader sedan. Nu hoppas arrangörerna att mängder med människor ska komma hit för att en vecka före riksdagsvalet visa att ett annat samhälle är möjligt.
Alla spelar gratis
– Hittills har tio personer sagt att de kan vara volontärer. Vi behöver minst 60, säger Sara när hon tillsammans med de andra har slagit sig ner i en föreningslokal en bit bort från centrum.
Planeringen började redan den 2 januari. Sedan dess har de raggat artister, planerat workshops, beställt bajamajor och skramlat pengar. Och det har gått bra. Teddybears, Nina Ramsby, Stefan Sundström, Folkmusiker mot främlingsfientlighet, Darya och Månskensorkestern och Slag från hjärtat är bara några av dem som de har fått med sig. Club Killers gör föreställningen Kåldolmar i en ny version och Maria Sveland och Lo Kauppi brandtalar. Alla ställer upp gratis.
– Flera har till och med ställt in betalda spelningar för att spela här. Det känns fantastiskt, säger Anjana.
Förutom musik blir det också ett lopp – Spring för 17 – lotteri, fotbollsturnering, skateworkshop och sagotält. Bland annat. I den politiska paviljongen ska bland annat lokal organisering, afrofobi och antirasism i media diskuteras och feministisk samba samt queersalsa provas på. En vägg för att måla på kommer att finnas och tillsammans med Förorten i Centrum kan man vara med och skapa en muralmålning.
– Det blir som att vi går tillbaka till hur allt startade. När nazisterna började sätta upp sin propaganda förra året stod jag och mina barn och rev ner det på nätterna. Nu fyller vi dem med det vi vill se
i stället, säger Ann-Christine.
Den där gråa söndagen i december – när antirasisterna motade iväg nazisterna till skogen – gjorde Kärrtorp världskänt. Kärrtorpsbornas erfarenhet av att gemensamt göra något, efter att de lyckades ordna en av de största antirasistiska demonstrationerna i Sverige en vecka efteråt, har spritt sig över landet. Men de traumatiska minnena lever också kvar bland Kärrtorpsborna – särskilt bland barnen.
– Det går inte en vecka utan att frågor som ”Hur kan man slänga glasflaskor in i en folksamling?”, ”Varför skyddade inte polisen oss?” eller ”Hur blir man nazist?” dyker upp, berättar Anna-Pia som har sin sjuåriga dotter Hilvi med sig.
Hur svarar man på sådana frågor?
– Ja, hur gör man det?
”Nya kompisar bäst”
Festivalen och lokalorganiseringen har blivit ett sätt att bearbeta det, menar Anna-Pia. Ett ställe där föräldrar gemensamt kan tackla barnens frågor.
– Därför är den så viktig. Nu fyller vi området med positiv kultur, och det är därför det kommer att finnas mycket för barnen att göra, säger Anna-Pia.
De andra på mötet håller med. Men lika viktigt som det är att bygga upp något – lika viktigt är det att vara för något och att sprida tanken om alla människors lika värde, menar de
– Att skaffa sig fler kompisar – det är den bästa medicinen mot nazister, säger Anna-Pia.
Att människor i alla åldrar samlas under en dag är det som arrangörerna ser mest fram emot. Men alla har också sin favoritpunkt i det stora programmet.
– Jag tycker att det ska bli så spännande med den politiska paviljongen. Att sitta där och prata med mina grannar och få reda på hur deras drömvärld ser ut, säger Anna.
– Jag har hela tiden tänkt att det här blir ju kul. Men när jag såg programmet kände jag verkligen ”Wow! Vilken festival, den vill jag gå på!”. Det är så mycket grejer som händer, vi samlar verkligen allt, säger Lisa.
”Jag är verkligen pepp”
Hon hoppas också att känslan av att alla kan vara med sprider sig, att det
går att fixa sin egen festival, bara man vill.
Så vad händer efter Festival för 17?
– Alltså, det har varit ganska kämpigt att fixa det här. Ibland har jag känt för att ge upp. Men jag tänker att på kvällen när festivalen är slut så börjar vi att planera för nästa års festival. Jag är verkligen pepp på att göra det igen, säger Lisa och ler.
