BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Är det verkligen sant?
– Det var faktiskt så att det var ganska svårt att hitta den. Gick jag in på en bokhandel och skulle försöka hitta dålig litteratur, på topplistorna låg Steve Sem-Sandberg och andra etablerade, renommerade författare. När jag gick på bio för att se en Keanu Reeves film som alla hade sågat, den hade fått ett plus överallt, då satt jag ensam i biosalongen. Skräpkulturen var inte den populära kulturen längre. Då började jag fundera, är det tvärt om? Är det finkulturen som väller över oss och fulkulturen som är hotad?
Tankarna fick gro under några år och har nu fått formen av en essäsamling med en gemensam röd tråd.
– Vi ser popkulturen som en rörelse som fanns under den senare delen av 1900-talet som förändrade människor och förändrar världen. Som gav människor från mindre bemedlade skikt möjlighet att bli världsstjärnor. Som tillät människor att överskrida gränser när det gäller kön och annat. Den massrörelsen är hotad på många olika sätt.
Hur syns det?
– Det finns massor av exempel. Dokusåporna, något som verkligen anses vara dålig kultur, har tappat tittare. Även de här som är väldigt omskrivna och får mycket medieutrymme, som exempelvis Paradise Hotel, ses av väldigt få människor.
– Ett annat exempel är musikfestivalerna, som var en masskultur för alla förr. De har transformerats till någon slags boutique-festivaler. Det är mer ett livsstilsprojekt att åka på och det är väldigt dyrt. Det har blivit en helt annan typ av kultur. Musikfestivalerna har genomgått en slags gentrifiering, där andra klasser har tagit över.
Bland popkulturens fiender lyfter författarna fram alltifrån nationalismen, som alt-högern som velat skapa sin egen popkultur, terrorism, till attacken på Ariana Grandes konsert i Manchester. Men också kulturskribenter som dem själva.
– Vi är en del av detta. Medelklassen har approprierat popkulturen, velat skaffa sig definitionsmakten över den och tagit den på allvar, så som vi själva gjort mycket. Det har bidragit.
Kan den räddas?
– Det är svårt att säga, men att dödförklara popkulturen är en central del av popkulturen i sig.
Varför måste man alltid dödförklara kulturella uttryck?
– Därför att popkulturen alltid måste se framåt. Den måste alltid säga att allt är gammalt och dött och förstelnat för att gå vidare. Vi dödförklarar den så kanske den kan börja gro. Så har popkulturen alltid betett sig.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.