a) Asch, jag kan väl gå dit en sväng. Bara inte mamma eller pappa är där...
b) Jag förhåller mig mycket ambivalent till att överhuvudtaget befatta mig med borgerligheten. Jag tror ofta att de tycker att jag är bedårande, fast jag upprepar att jag hatar dem.
c) Usch, jag vet inte. Kanske om jag får ta med mig Lena Andersson eller sitta lite på Tennstopet före.
d) Kan inte – jag befinner mig i Los Angeles där jag sover med en hund.
e) Aldrig i helvete.
f) Hinner inte. Jag måste gå nerböjd över min barnvagn.
g) Ja – vad kul! Börjar redan fila på en storstilad entré.
Du bestämmer dig till sist för att gå på festen. Vad har du på dig?
a) Något som lirar med min image (tänk Emil i Lönneberga som festat på nattklubben Berghain – i en månad).
b) Den frågan tänker jag inte svara på.
c) Det blir svarta byxor, samma som förra året, och någon av mina många svarta plagg från Filippa K. Känner mig ful.
d) En maskulin outfit. Låter såklart skjortan vara lite uppknäppt så att bröstet skymtar.
e) Men vad fan, jag tar väl kavajen som hänger i garderoben?
f) Vit skjorta och hörlurar med Nas på högsta volym.
g) Jag låter självklart sy upp något nytt! Vision: Neongult med ett hav av volanger! #queeeen
Väl på festen. Hur går tankarna?
a) Jag känner mig lika hemma som vore jag i min barndoms vardagsrum.
b) Jag observerar hur extremt vit och homogen gruppen av människor är. Känner mig som ett alibi.
c) Jag känner mig alienerad, som vanligt bland medel- och överklassmännskor. Men jag hittar snart några favoriter: Oisín Cantwell, Jan Guillou och Leif GW Persson.
d) Jag har roligt, i alla fall när jag får prata ironiskt om själva festen vi är på.
e) Jag kommer sent. Det är en vedervärdig tillställning. Allt – socialdemokratin, festerna, musiken – var bättre förr.
f) Jag vill ringa mina bröder.
g) Jag minglar på! Om folk inte gillar mig vet jag i alla fall att jag är rikare än dem.
Du får en fråga om att hålla ett tal. Hur lyder ditt svar?
a) Absolut – jag improviserar ett när det blir dags.
b) Det är livsviktigt för mig att använda utrymmet för att föra fram berättelser om vår kamp för att krossa maktens hjärta. Jag läser därför upp en dikt där jag citerar systrar världen över.
c) Jag tackar nej och tänker att det jag vill säga ändå inte skulle passa på en sån här tillställning.
d) Jag håller ett kort tal om livets små glädjeämnen: Att ligga barfota på en brygga till exempel.
e) Helvete heller.
f) Jag håller ett välskrivet och välförberett tal om flyktingpolitik, segregation och kulturvärldens inskränkthet.
g) Ingen skulle komma på tanken att fråga mig om att hålla tal. Men ok, absolut! I´m worth it!
Du blir bjuden på efterfest hos Horace Engdahl – vad gör du?
a) Kan jag väl hänga med på! Hoppas Horace har läst min diktsamling om kokain.
b) Jag tackar nej. Jag hatar borgerligheten för att den förgör oss och tror att den har så jävla god smak.
c) Hans version av vad som hände Kulturprofilen passade inte in i mediedramaturgin – intressant därför att prata mer med honom!
d) Jag går på festen. Kanske säger Horace något som jag i efterhand kan låtsas är en attack mot min person? Bråk är bra content.
e) Helvete heller. Visserligen är Åsa Linderborg med och hon är en av de få bra kulturjournalister i detta land, men fjäskandet och minglandet står mig upp i halsen.
f) Nej, jag måste hem till mina barn i en medelklassig Stockholmssöderförort.
g) Självklart – kul! Jag är på! Får jag ta med sköna influencern Viktor Frisk som min plus en?
Flest A
Du är Jack Hildén
Du känner dig hemma och självklar nästan överallt. Kultursfären och dess evenemang känns ofta lite trista och daterade, typ som en prickig korv-smörgås. Ofta känner du en befogad rädsla att träffa någon av dina väletablerade föräldrar på ett party. Denna kulturella tristess har fått dig att bli sugen på att testa på arbetarlivet. För att sedan kunna skriva om det, givetvis.
Flest B
Du är Athena Farrokhzad
Du rör dig i kulturens politiska kretsar. Kultur för dig är allt annat än mingel med kändisar, kultur är blodig kamp och fullkomligt allvar. Du irriterar dig på kultursfärens som borgerlighetens oförmåga att se rasistiska strukturer och känner dig ständigt som en underdog. Samtidigt är du en av branschens mest aktade personligheter.
Flest C
Du är Åsa Linderborg
Du är en frekvent gäst på evenemang i Stockholms kulturliv, men känner dig inte hemma någonstans. Något skaver alltid. Trots att du numera knappt vet hur många svarta finblusar från Filippa K du äger känner du dig alienerad från medelklassen, som aldrig tycks inse sina privilegier. Den – och nyfeminismen – gör dig ständigt besviken. Du tar en kort semester på Lasse Didings Lenin-hotell Gästis i Varberg.
Flest D
Du är Sigge Eklund
Du har bevistat mången kändistäta mingelpartyn, men i takt med att gravitationen tagit din kropp i besittning har du börjat känna dig alltmer fjär Stockholms kulturkretsar, som du älskar att håna. Kanske för att du har insett att du aldrig kommer bli geniet du drömde om att bli.
Du känner dig mest hemma i USA - där kan du vara dig själv och har börjat uppskatta NUET och livets små njutningar alltmer. Helst vill du bara ligga barfota och läsa en bok på en brygga och äta jordgubbar med grädde.
Flest E
Du är Ulf Lundell
Numera, på idiot-talet, hatar du allt med Stockholms kulturliv. Förr fick det dig att plötsligt vilja sätta dig i en bil och dra söderut, mot värmen. Numera håller du dig ständigt långt därifrån. Hellre pysslar du med fåglarna på tomten och gnäller på grannar och folk med lösa hundar. Nöjes- och kultursidorna var, precis som socialdemokratin, bättre förr. Då musiken var äkta och det gick att få en hyresrätt i ett kulturhus på Södermalm.
Flest F
Du är Jonas Hassen Khemiri
Med ”ryggsäck, hörlurar och abnormt långa ben” brukar du mest synas i en av Stockholms mest medelklasshomogena södra förorter. Men ditt hjärta tillhör orten. Kulturvärlden, som en gång stämplade dig som en ”invandrarröst” och som du i böcker har kritiserat för sin flockmentalitet och proppmätta självtillräcklighet, är i dag ditt levebröd.
Flest G
Du är Camilla Läckberg
Du älskar att mingla! Dina miljoninkomster på böcker och entreprenörskap har gjort att du har entrébiljett till såväl kulturtillställningar som piffiga influencermiddagar med kända tjejkvinnor. Trots att du ideligen blir hånad av kulturrecensenter som ”drottningen av fulkultur” verkar ditt självförtroende vara intakt. Du är mycket roligare än vad du får kredd för.
