Veganska räkor är inget som förför

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Matpatrullen är kluven inför konceptet. Det är alltså ett klassiskt svensk-kinesiskt smörgåsbord som erbjuds i vegansk tappning. Friterade ”räkor”, vårrullar, strimlor av ”kött” som fräses med bambuskott och sås och så vidare. Ät så mycket du orkar. Om man råkar vara vegan och har saknat det lunchfrosseri som utmärker en buffé av detta slag har man kommit alldeles rätt. Om man har blivit vegan för att man vill utforska möjligheterna med en kost fri från animaliska produkter blir man besviken. Den grovhackade isbergssalladen, gurkan och tomaten är precis lika trist som på storkökets lunchservering. 

Vi frågar våra vegetarian- och veganvänner och får olika besked om vad som gäller. Det finns en hardcoretappning av den organiskt-biologiska kosthållningen, där tanken på köttersättningar är som att svära i kyrkan. Men den stora och växande skaran tycks mena att hur maten presenteras bara är en fråga om form. Det viktiga är innehållet och smaken. Det är denna publik som Vegegården riktar sig till. 

Matpatrullen provar helgbuffén och blir vänligt mottagna av den försynta personalen. Lokalen är inredd som kinesiska restauranger har sett ut sedan de introducerades i Sverige på 60-talet. Denna dag är den inledande soppan byggd på finskurna champinjoner och en försiktigt kryddad buljong. Soppan är fräsch, men knappast minnesvärd. Möjligheten att sätta ihop en wok lockar mera. Man kan välja bland färska och konserverade grönsaker, olika sorters nudlar och köttersättningar. Allting är snyggt och prydligt presenterat. Råvarorna framstår som nyligen preparerade och mycket färska. I köksluckan, där man lämnar sin tallrik för tillredning, erbjuds även ett gott urval av såser. 

När man väntar på woken kan man bläddra i litteraturen som erbjuds på bardisken intill. Här finns flera böcker om och av Suma Ching Hai, en entreprenör och andlig ledare för en nyreligiös rörelse. Hennes rörelse förespråkar meditation i en slags hinduisk/buddistisk tappning och finansieras genom restaurangrörelser och försäljning av reproduktioner och fotografier som Ching Hai själv påstås ha producerat. 

Svårt att värdera

Efter någon minut kommer tallriken tillbaka från köket. Resultatet är en wok, varken mer eller mindre. Detta kan väl egentligen inte kallas matlagning, men man får precis vad man har valt. Gott så. Vi kompletterar tallriken med små vårrullar och friterade ”räkor”, gjorde av alger. Tillsammans med sötsur sås smakar de som man minns alla andra friterade räkor. Detsamma gäller desserten. Glass med chokladsås, som från vilken barnmeny som helst. Det är svårt att betygsätta upplevelsen. Om målet är att efterlikna en vanlig kina-buffé är resultatet värt höga poäng. Men hur kul är en kina-buffé egentligen?