Växjöforskare kartlägger hiv-epidemins utveckling

– Vi pratar för lite om hiv och aids i dag. Jag ser kunskapsspridandet i sig som värdefullt, säger Mariah Larsson, professor vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Digert material

De första kontakterna mellan KI och Linnéuniversitetet togs för snart två år sedan, men först nu har det digra material som Staffan Hildebrand lämnat ifrån sig hunnit systematiseras och på allvar blivit tillgängligt för forskning. Där finns såväl färdiga reportage och dokumentärfilmer som oredigerat råmaterial. Att få gräva där engagerar i dag cirka 15 personer på universiteteten i Lund, Linköping, Uppsala, Stockholm och Växjö.

– Den första frågan är förstås hur man närmar sig ett sådant material. I min roll ingår bland annat att se vad man kan göra av det, säger Mariah Larsson.

I ett första skede blir det en antologi som hon redigerar tillsammans med universitetslektor Elisabet Björklund. Den utgår från Face of Aids-materialet och ska publiceras under 2018.

Sådant som har med sexualitet att göra är en stor del av människans liv och har länge varit ett arbets- och forskningsfält för Mariah Larsson. Hon är filmvetare och ville efter avhandlingen om Mai Zetterling göra något om pornografi. I Malmö fick hon de möjligheterna. Hon fick chansen att jobba med ett så kallat post-dok-projekt om pornografisk film i Sverige. Med stöd av pengar från Vetenskapsrådet studerade hon hur porrfilmen från 1970-talet och framåt har hanterats och spridits i Sverige.

Porren flyttade in i datorerna

Klubbarna, butikerna och de små porrbiograferna var många på den tiden. Men vad var det egentligen för ställen, vilka var besökarna och hur gick man dit? Var det män, kvinnor eller par? Kanske affärsmän på konferens som gick på strippklubb efter middagen, eller ensamma män som smög sig in i mörkret?

Frågor av det slaget ville Mariah Larsson ha svar på, och i forskningsarbetet var det ofta en fördel att vara kvinna. Det gjorde det lättare att ställa frågor till dem som arbetade med porr, utan att bli misstänkt för att vara ute i skumma syften.

– Men när det gällde att få de män som gick på klubbar och biografer att berätta hjälpte det knappast. Då hade det nog varit lättare att själv vara man.

Internets ankomst betydde mycket för porrindustrins verksamhet. Porren flyttade in i hemdatorerna. Klubbarna slog igen, butikerna stängdes eller bytte inriktning.

Och den liberala sexsyn som delades av många på 70-talet förändrades radikalt när det började talas om den mystiska sjukdom som spreds på platser där fritt, och framför allt homosexuellt, umgänge praktiserades.

Hiv-diagnos fortfarande ett stigma

I dag vet vi mer om hiv och aids och sjukdomsspridningen. Det finns bromsmediciner som gör att den som får tillgång till sådana kan leva ett bra liv. I dag är smittrisken mycket liten.
– Det var de hiv-sjuka själva som drev på att få fram de nya medicinerna, säger Mariah Larsson.

Men kunskapen om att det som förr var en direkt dödsdom inte längre behöver vara det, har också inneburit att det i dag pratas betydligt mindre om det.
– Alldeles för lite. De aktivister vi pratat med säger att hiv-diagnosen fortfarande är ett stigma, konstaterar Mariah Larsson.

Med hjälp av Face of Aids-materialet, och den forskning det kan leda fram till, hoppas Mariah Larsson att samtalet ska sätta fart igen. Och kunskapen om den globala hiv-epidemin kan även bidra till ökad insikt om andra sjukdomars spridning.

– Det finns så mycket att hämta där. Epidemiologisk kunskap, frågor om hur folk reagerar ur ett medicinhistoriskt perspektiv, folkhälsa och minnen.