Våren 2013 hade Staffan och Sara Andersson varit veganer i ett halvår. Omställningen till veganismen kändes stor och båda sökte information på nätet och lyssnade på podcasts. Än fanns det ingen podd på svenska, men ett stort utbud på engelska och amerikanska.
En idé började spira hos Staffan. Hemmastudion fanns redan på plats eftersom han spelade in musik på fritiden. Om inte han – vem? Om inte nu – när? Systern Sara kändes självklar att fråga. Veganismen var något de hade gemensamt. Dessutom har de alltid haft en nära och stark relation.
– I början var vi jättenervösa. Vad skulle 90-tals-veganerna tycka om oss? Vi som hade varit veganer i bara ett halvår – hade vi verkligen rätt att tänka och tycka? Men efter ungefär tio avsnitt släppte det, säger Sara Andersson.
Snabbt populär
Podden blev snabbt populär. Det visade sig att Staffan hade haft rätt i att behovet fanns. Lyssnare från hela landet hörde av sig och kallade Staffan och Sara Andersson för sina ”låtsasvänner”. De mejlade frågor och sina egna veganberättelser. Enligt Staffan har veganer ofta en önskan att nätverka och hitta sammanhang. Podden visade sig fylla ett tomrum och har i dag cirka 4 000 lyssnare per avsnitt. Men Staffan och Sara kände sig till en början obekväma med uppmärksamheten.
– Många har ju bloggar och poddar för att synas, men den delen kändes jobbig för oss. Att folk skulle veta vad vi hette och vilka vi var. För oss föddes podden enbart ur ett idealistiskt driv, inget annat. Men allt sådant där har blivit lättare med tiden, säger Staffan Andersson.
Inget om mat
Veganprats kärnfråga är djurrätt och därför talas det aldrig någonsin om mat och recept i podden. Syskonens relation till – och kunskap om – djur förvärvades under barndomen. De växte upp på landet med bland annat grisar, höns och hästar. Sara minns att hon en gång såg en höna slaktas. ”Är det våra djur?”, frågade hon om det serverades kyckling till middag. Föräldrarna svarade alltid att köttet kom från affären varpå Sara kände att hon kunde äta det. Staffan fick ibland hjälpa sina föräldrar under slakten.
– Jag tänkte att det här är inte kul, men det måste göras och jag stålsatte mig. Som vuxen blev jag först vegetarian innan jag tog steget till veganismen. Jag trodde det skulle vara en stor uppoffring i livet, men det var det inte. Det kändes i stället som att allt föll på plats ännu mer, säger Staffan.
Har ni något tips till andra som vill starta en podd?
– Börja med att göra research över vilka poddar som redan finns i ämnet. Lyssna och fundera. Sedan är det nog bara att komma i gång och att våga, säger Sara.