Partiledaren Lars Werner håller ett anförande inför de omkring 2 000 personer som samlats på Stortorget. Han avslutar med att uppmana åhörarna att lämna torget för att på det viset visa nazisterna sitt förakt, en uppmaning inte alla följer. När Nordiska rikspartiets demonstranter tågar in mot Stortorget får en av dem som de passerar nog, Danuta Danielsson. Hon tar sats, svingar handväskan och drämmer till en av de nazistiska fanbärarnas välrakade skalle bakifrån. Ett par meter därifrån står fotografen Hans Runesson, utsänd av Dagens Nyheter, och fångar ögonblicket i en oförglömlig bild: Kvinnan med handväskan. 

Gör djupt intryck 

Ett par dagar senare får den då 25-åriga Susanna Arwin brev. Hon går på konstskolan i New York, och hennes mamma, bosatt i Växjö, har skickat ett urklipp från Smålandsposten med hälsningen: ”Det händer minsann grejer i lilla Växjö också”.  

– Hon hade läst om kriminaliteten och gängbråken på Manhattan. Nu hade stora världen kommit även till Växjö, tyckte hon.  

Susanna blir helt tagen av Runessons bild. Någonting i bilden –  uttrycket, handlingen, civilkuraget –  slår an en känsla som gör ett djupt intryck. Det lyser om bilden och den starka symboliken i handväskan i full sving, tycker hon.  

Så här i efterhand menar hon att bilden är en tydlig referenspunkt för hela hennes konstnärskap, kanske man kan drista sig att säga i hennes liv. I alla fall efter de senaste månadernas utveckling.  

Det tog ett tag för Susanna att odla tankefröna som bilden planterade, men redan samma år gjorde hon tuschteckningar av motivet. Hon lekte med rörelsen, som också tilltalade henne rent grafiskt, och gjorde en tredimensionell modell av målartuber för att vrida och vända på händelsen.  

Ett år senare, 1986, kom hon hem till Sverige och hade sin första utställning på Galleri 29, i Växjö. Hon kontaktade Hans Runesson och berättade att hon gjort en massa bilder som utgick från kvinnan med handväskan och undrade om det var okej att hon ställde ut dem. Det var inga problem, han tyckte att de var jättefina. 

Washington Post ringer 

2014. En liten lerfigur, ”Med handväskan som vapen”, väcker stor uppmärksamhet. Såväl ”vanliga” medborgare som DN:s kulturchef skickar propåer till Växjö kommun: Gör en fullskalig modell och ställ på Stortorget. För bövelen!  

Det är ännu ett knappt år till valet, majoriteten i Växjö kommun är borgerlig. De nappar på förslaget. Det är närmast obegripligt att ingen kommit på idén att skildra händelsen med en skulptur tidigare, tycks de mena när de väl kontaktar Susann Arwin. Det här är ju en av Växjös mest välkända demonstrationer. 

– Halva den intellektuella eliten hörde av sig till kommunen och låg på ett tag. Runesson som skulle få procent på alltihop var med när vi visade skulpturen för kommunen och sa vad han ville ha betalt. Sedan klubbades förslaget igenom i november. 

Sedan går ett par månader. Susanna arbetar med utformningen av bronsstatyn i full skala. Men efter valet är det ny majoritet i Växjö med centerpartistisk ordförande. Kulturnämndens medlemmar är utbytta. Och när upphandlingen tas upp i nämnden ett par månader in på hösten 2014 är kvinnan med handväskan inte längre önskvärd i det offentliga rummet. 

– Det vore fel att gå så långt som att ställa upp en staty av henne. Jag kan inte stå för att hon möter en oliktänkande med ett tillhygge. Hon hade kunnat slåss med ord istället, säger den nya ordföranden för kultur- och fritidsnämnden, Eva Johansson (C). 

Sedan är debatten igång, först i lilla Växjö, med förespråkare för olika synpunkter. Inpå det nya året höjs tonläget och hörs långt utanför kommungränsen. Mats Bergström, före detta universitetslektor i juridik-, menar att konstverket är lagvidrigt och en skam för kommunen. Även Socialdemokraterna backar från sin tidigare positiva linje, av hänsyn till den nära anhörige till Danuta Danielsson, som hört av sig till kommunen och protesterat.  

På andra sidan växer en stark opinion som tycker raka motsatsen. Till slut uppmärksammas kultur- och fritidsnämndens beslut om konstverket även internationellt av stora tidningar. Washington Post skriver om debaclet och kallar det för den imbecilla debatten om bilden som blivit världsberömd.  

Varför ändrade sig kommunen? 

– Plötsligt handlade det om prestige, och dessutom blev de nog skraja av all uppståndelse. Sedan hände terrorattentatet i Köpenhamn, och sedan blev det tvärnej. Men i grunden fanns det egentligen två anledningar. Dels fick fotografen spel efter en artikel i DN – då började han plötsligt uttala sig i pressen om att jag hade slaktat bilden och att han minsann ville ha med nazisten i skulpturen om den alls skulle bli av. Men folk insåg ju att, snälla nån, vi kan inte ha statyer av nazister på torget i Växjö, då drar vi dit hela nazistkåren som vill lägga blommor och puttinutta.  

– Den andra orsaken var att Danuta Danielssons son helt plötsligt dök upp från ingenstans och sa att han tyckte det var hemskt att hans mamma skulle ställas ut på gator och torg. Då fick de ytterligare vatten på sin kvarn.  

VILL DU LÄSA HELA ARTIKELN?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här.

Vill du prenumerera för under 16 kronor numret? Här kan du teckna en prenumeration.