Vid en första anblick över repertoarerna den här teatervåren, valåret 2014, lyser politiken rätt intensivt med sin frånvaro på Sveriges scener.
– Underhållande politisk teater saknas idag, som handlar om den verklighet vi lever, anser Linus Tunström, chef på Uppsala Stadsteater.
Men med lite god vilja går det att plocka några politiska russin ur teaterrepertoarens kaka. Linus Tunström tar upp ett par intressanta exempel. Min vän facisten som spelas nu och Svenska demokratins historia, en kommande uppsättning som är ett samarbete mellan flera teatrar och som han kallar en modern radikal klassrumteater med målgruppen förstagångsväljare.
Fallet kapten Klänning
Och apropå att göra scenkonst av den verklighet vi befinner oss i: Uppsala Stadsteater drar möjligen också ett strå till stacken i april med Fallet Kapten Klänning, en nyskriven pjäs som handlar den våldtäkts- och misshandelsdömde polischefen Göran Lindberg, densamme som för övrigt frigavs i helgen efter ett fyra år långt fängelsestraff. Pjäsens fokus ligger på flickorna som kom i Lindbergs väg.
En februaripremiär som kan kallas politisk är Hela folkets järnväg, en nyskriven dråplig satir om avregleringen av SJ.
Stockholms Stadsteater sätter upp Åsa Linderborgs Mig äger ingen, också med premiär i februari. Den Augustpris-nominerade boken om författarens hårda uppväxt blev förlaga till en framgångsrik filmatisering som fortfarande är bioaktuell, men som författaren själv tog avstånd ifrån. Scendramatiseringen av boken blev däremot godkänd när den tidigare spelades på Teater Västmanland.
Filosofisk bok
Vårt förakt för svaghet har premiär på Stadsteatern Kulturhusets barn- och ungdomsscen i Skärholmen och är en föreställning baserad på Harald Ofstads filosofiska bok om de tankar och strukturer som utgör stommen i nazistiska och fascistiska ideologier. Oroande aktuell, har boken kallats, och uppsättningen vänder sig till en publik från 16 år.
Och skenet kan bedra, vad gäller den så kallade sällsynta politiska teatern, i alla fall om man lyssnar på Carolina Frände, konstnärlig ledare på Stadsteatern Skärholmen. För den politiska scenkonsten kan ibland ta sitt uttryck i oväntade former. Hon hoppas på politiskt innehåll denna teatervår, trots att det inte är så tydligt nu.
– Kanske ser inte det politiskt ut så som en tror på scenerna. Vad är det politiska på en scen? Det kommer vi nog att prata om denna vår. Och kanske är det inte de allra mest fantastiska föreställningarna som väcker de samtalen. Det kanske också är föreställningar som inte egentligen är gjorda utifrån en politisk medvetenhet och reflektion, säger Carolina Frände.
Det är också intressant att fundera över i relation till vad som är kvalitet och hur vi definierar det. Skulle kvalitet i konst kunna vara att konsten väcker samtal hos de som tagit del av den?
Genus i fokus
Carolina Frände tycker annars att teatervåren 2014 präglas av kön, och gestaltning av kön och genus på olika vis.
– Eller så är det bara jag som ser det för att det intresserar mig själv i så hög grad. En världsomsegling under haven blir stor för att vi med hjälp av ett pojkäventyr från 1866 ska berätta om patriarkatet och manligheten för en publik som är mellan 10 och 12 år gammal.
Hon ser också fram emot humorgruppen Klungans samarbete med koreografen Birgitta Egerbladh, På rätt sida om okej.
– För att de på ett normbrytande vis sysslar med att gestalta ångest, manligheter och andra klyschiga teman på helt nya sätt.
Politik och patriarkat, ångest och gestaltning av kön. Kom, teatervår 2014.
Isabelle Espinoza
