”Jag vill inte att det ska bli likadant som förra gången.” Den höggravida tvåbarnsmamman Marlos numera stenrika bror försöker övertala henne att skaffa en natt-nanny och erbjuder sig att betala. Exakt vad som hände ”förra gången” avslöjas inte, men vi inser snart att det nog rör sig om förlossningsdepression. Så kanske skulle Marlo må bra av att ha någon som tillbringar natten med barnet och bär upp hen till mamman när det är dags att amma. När matandet är över kan mamman slumra till igen, medan vaggandet och tröstandet under de mörka timmarna sköts av nannyn.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Pappan i familjen, Drew, är inte någon mansgris som låter frugan göra jobbet. Nej, han gör läxorna med de äldre barnen och paret lagar matlådor ihop. Han jobbar på dagarna (och sover som en stock nätterna) samtidigt som Marlo sköter barnen vilket inkluderar den än så länge odiagnostiserade sonen vars beteende tär på både mammans och skolpersonalens krafter.
Ett annat liv
Marlo är skeptisk till tanken på att ha en främling i huset som ska ta hand om, och skapa band till, hennes nyfödda. (”Det låter som en skräckfilm där barnpassaren blir en galen mördare.”) Efter en tid av extrem utmattning beslutar Marlo att det inte är en så dum idé ändå. Snart knackar den unga Tully på dörren. Hon avlastar fysiskt, kan baka perfekta nötfria cupcakes, använda litterära referenser, prata astrologi och är lite så där gulligt knäpp. Hon får Marlo att leva upp och påminner henne om svunna tider. Nätterna på Brooklyns barer, litteraturstudierna, den lesbiska perioden, ligga med alla möjliga-perioden. Ett annat liv, ett annat kaos.
Manusförfattare är Diablo Cody som slog igenom med en annan dramakomedi om föräldraskap, ”Juno”, vilken Jason Reitman regisserade. De två jobbade sedan med Charlize Theron i ”Young Adult” och nu har de tre åter slagit sig ihop. En strålande Charlize Theron uttrycker både Marlos uppgivenhet över föräldralivet och nyfikenhet inför Tully träffsäkert och utan överdrifter. Mer iögonfallande är hennes val att gå upp 25 kilo för rollen, hennes karriärs andra stora kroppsliga förvandling efter ”Monster,” skildringen av seriemördaren Aileen Wournos som gav henne en Oscar 2004.
Varm och välspelad
”Tully” är en varm, välspelad, ärlig, småskojig skildring av föräldraskapets våndor som även ställer en stor, tidstypisk fråga: Innebär ett lyckat moderskap att man måste släppa taget om sitt äldre jag? Är den enda möjliga prioriteringslistan för en mamma: sömn, då och då en pedikyr, aldrig bourbon?
Filmen har ett ytterligare lager där Marlos längtan bort visas i ett annat ljus. Vi ser omfattningen av den desperation som ligger bakom hennes jakt på förändring och inser att det kommer att krävas mer än en plåt perfekta cupcakes för att göra henne hel igen.
