BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Pervane är en ensamkommande flyktingtjej från Afghanistan. Hon är 16 år och har förlorat allt. Hon vet inte om hennes mamma eller syskon lever. Jag fick kontakt med hennes genom en kvinna som jobbar på ett flyktingboende. Hon är väldigt musikaliskt begåvad och på låten Tomma gator rappar hon. Det är en riktigt fin text om hur det känns i hennes situation, säger Isabel Sandblom.
Flera hjärtefrågor
Flyktingfrågan och antirasism är en del av det samhällsengagemang som genomsyrat Isabel Sandbloms karriär. Jämställdhet är en annan hjärtefråga.
– Jag är vattuman. När man läser mitt horoskop är det alltid så här; "Du är socialt engagerad och har ett världssamvete". Vi har en tid på den här jorden och vi måste alla bidra med någonting, försöka göra det så schyst som möjligt.
Viljan att föra ut ett budskap genom musiken och att nyttja den plattform som tillvaron som offentlig person gett har funnits sedan första början. Isabel Sandblom var lika gammal som Pervane är nu när hon började hålla på med reggae. Mamman hade lyssnat på artister som Bob Marley under Isabel Sandbloms uppväxt, men frälsningen kom med The Gladiators – ett reggaeband som bildades 1965 på Jamaica. Budskapen, de tunga basgångarna, den opretentiösa stilen. Isabel Sandblom var fast.
– Tidigare skrev jag mörkare texter, men när jag började lyssna på reggae utgick jag mer från vad jag har lärt mig av mitt mörker och vad jag vill dela med mig av till omvärlden.
Började skriva tidigt
Isabel Sandblom började skriva redan i elvaårsåldern. Dikter som senare blev till låttexter och musik när hon satte sig vid familjens piano. Föräldrarnas skilsmässa och en känsla av ensamhet skapade ett starkt behov av att uttrycka sig. Låtskrivandet fyller fortfarande en viktig funktion.
– Jag blir ingen trevlig person om jag inte får hålla på med musik.
Karriären tog fart som sångerska i reggaebandet Livelihood, som släppte albumet Escapizm år 2006. När bandet upplöstes två år senare blev Isabel Sandblom den första kvinnliga soloartisten inom genren i Sverige. Debuten som kom samma år med singeln Jag gillar din vibe. Sedan dess har hon hunnit släppa tre album och medverkat på andra artisters låtar, nu senast på Kallifas singel Kontakt. Artistaliaset har varit med från Livelihood-tiden och är en spelning på att begreppet syster används flitigt inom reggaen, och att vänner brukar säga att hon strålar som en sol.
– Jag är i ärlighetens namn inte så jätteförtjust i det namnet. Det är väl okej, men det var mer mina polare som tyckte att det var ett schyst namn när jag började gästa hiphoplåtar.
Vägen till skivsläpp och artistsamarbeten har inte alltid varit lätt. Isabel Sandblom berättar att hon som kvinna ofta har behövt bevisa sig själv inom musikbranschen.
– Det har inte funnits någon avslappnad plats, utan jag har hela tiden behövt kämpa för att kunna ta den.
Hennes val av musikgenre har också ifrågasatts. Varför skulle en blond tjej från Sollentuna vilja bli en reggaestjärna?
– Folk sa att "du borde hålla på med pop eller jazz istället". Det var mycket mansplaining, snubbar som berättade för mig vad jag skulle göra och så vidare.
Samma år som Syster Sols första soloalbum släpptes var hon med och grundade Femtastic, ett kollektiv bestående av kvinnliga artister som vill medverka till en strukturell förändring inom den mansdominerade musik- och kulturbranschen. Ett steg för att nå målet är att lyfta fram varandra istället för att konkurrera. Jämställdheten behöver också förbättras på reggaescenen, enligt Isabel Sandblom.
– Det finns mer att jobba på. Absolut. Majoriteten är snubbar, i Sverige åtminstone. Men jag märker att det kommer upp fler och fler tjejer. Många mejlar mig och vill bolla, säger hon.
Då och då kommer det också fram tjejer som vill prata om sina upplevelser kring sexuellt våld med Isabel Sandblom i samband med konserter.
– Det är otroligt starkt. Jag är så tacksam för att de gör det och för att de känner att de får stöd från Fatta.
Femtastic var en av initiativtagarna till den ideella föreningen Fatta, som arbetar mot sexuellt våld. Isabel Sandblom beskriver ett starkt personligt engagemang i frågan och för tre år sedan gick hon ut i media och berättade att hon blivit utsatt för en våldtäkt som 19-åring.
– Jag tycker att det är viktigt att vi börjar prata om det sexuella våldet i och med att det är så påtagligt i vårt samhälle. Siffrorna är skrämmande. Visst, det är inte helt bekvämt att gå ut med en sådan sak, men om man ska öppna på ett lock så måste man våga lite också. Om jag vågar berätta kanske någon annan också vågar göra det.
"En gång slickade en man på min hand"
Den senaste tidens rapporter om sexuella övergrepp under festivalspelningar har fått Isabel Sandblom att skriva in ett extra stycke i sitt avtal med arrangörerna om att personal alltid ska finnas på plats för att kolla att ingen far illa under hennes konserter.
– Det är en plats där man ska kunna njuta av musiken, det får absolut inte handla om våld eller övergrepp på något sätt, säger hon.
Isabel Sandblom har själv blivit utsatt under spelningar. Män har tagit tag om hennes ben och försökt tafsa, en gång slickade en man på hennes hand. "Jävligt förnedrande", sammanfattar hon. Isabel Sandblom menar att det viktigaste är ett preventivt arbete där både föräldrar och samhälle diskuterar sexualitet och gränssättningar. När hennes sex månader gamla son är tillräckligt stor ska hon även prata med honom.
– Nu är han så liten så det är inte så mycket att uppfostra än så länge, men jag tänker mycket på att jag vill lära honom att närma sig andra människor på ett schyst och respektfullt sätt.
Gården i Hölö
En tupps galande hörs genom telefonluren. När Isabel Sandblom inte är ute på sin sommarturné är hon föräldraledig hemma på gården i Hölö söder om Södertälje. Hon beskriver en ny livsfas där mer tid ges åt familjeliv och att vårda relationer.
Samtidigt har barndomens negativa upplevelse kring ensamhet bytts ut mot ett behov av densamma, som regelbundna avbrott i den annars sociala tillvaron. Ångesten kan fortfarande dyka upp, men Isabel Sandblom berättar att hon lärt sig att uttrycka och förhålla sig till sina känslor. Hon har försökt hitta svar på de stora frågorna genom meditationssektioner och yogaklasser under de tidigare årliga vinterresorna till Goa. I dag har det gått två år sedan det senaste besöket och det själsliga omhändertagandet pågår i stället på hemmaplan. Att dagligen ta några djupa andetag och att avsluta kvällarna med att lyssna till en buddistisk munks mässande ingår i det som Isabel Sandblom kallar sin egen livsfilosofi.
– Jag har inte alla svar, men jag förstår mer och mer vad livet handlar om för mig. Framför allt tänker jag att inget är beständigt och att det är viktigt att komma ihåg. När man är jätteglad är det just då man är det och sedan försvinner det. När man är jätteledsen är det samma sak. Det är så lätt att känna att så här kommer det alltid att vara, men livet är dynamiskt och det är en ganska skön grej.
Sedan citerar hon en Erykah Badou-låt; On and on.
The man that knows something knows that he knows nothing at all.
Isabel Sandbloms sökande fortsätter
– Jag är väldigt bekväm i att säga "Jag vet inte, jag har ingen aning". Det finns en ganska skön, avslappnande, grej i det tycker jag. En ödmjukhet inför livet.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
