I Danmark har den redan setts av 50 000 människor. Nu sätts föreställningen Kvinna känn din kropp upp på Stadsteatern vid Sergels torg. 

– Du måste tänka mer seriefigur, överdriv, säger Karina Dichov Lund på sin svenskdanska.

Hon håller just på att finslipa de sista detaljerna tillsammans med skådespelarna Sanna Krepper och Kalle Westerdahl.

– Kan du vara underliv en stund, frågar Sanna Krepper och börjar blåsa upp två ballonger.

Kalle Westerdahl vänder sig om, kröker ryggen lätt och spretar med armarna. När de två vita ballongerna sitter i hans händer har han blivit ett kvinnligt könsorgan.

– Här har vi alltså äggledarna. När ett ägg är moget passerar det genom dem till livmodern, säger Sanna Krepper pedagogiskt och låter en pingisboll illustrera.

”Sexfantasier och cancer”

Lite senare har Kalle Westerdahl förvandlats till en alfahanne som spottar könsord ur munnen, helt säker på att alla kvinnor i hela världen vill ha honom och att han kan få alla att njuta.

Det är så pjäsen är uppbyggd. Karaktärerna byts ständigt ut, komiska scener varvas med informativa eller tankfulla. Den röda tråden är kvinnokroppen – från pubertet vidare till barnafödande, övergångsålder och till sist död.

– Det är så det är i boken Kvinde kend din krop – en håndbog också. Här finns både kvinnors sexfantasier, berättelser om cancer och fakta om menscykeln, provrörsbefruktning med mera. Men visst, först tänkte jag ”hur ska man kunna göra en teater av en uppslagsbok”, säger Karina Dichov Lund och berättar att handboken i dag finns i nästan alla danska hem.

”Mer politiskt i Sverige”

I Danmark blev boken en revolutionär stridsskrift för kvinnorörelsen när den kom ut 1975. Bakom den låg en grupp kvinnor som hade insett att det saknades så mycket kunskap om kvinnors kroppar och liv, att de bestämde sig för att göra något åt saken. De samlade ett gäng kvinnor i alla åldrar (och några män) och skrev ner sina berättelser. Efter det har boken kommit ut i en ny uppdaterad version varje årtionde som speglar sin samtid. 

2010 blev boken till föreställning på Teater Mungo Park i Köpenhamn, av regissören och manusförfattaren Kamilla Wargo Brekling, och det är även hon som regisserar här på Stadsteatern. Karina Dichov Lund har arbetat med båda uppsättningarna och berättar att de tillsammans med skådespelarna har anpassat innehållet till den svenska publiken.

– Jag upplever att det finns skillnader i hur vi förhåller oss till kroppen i Danmark och Sverige. Här är det mer politiskt, säger Karina Dichov Lund när hon har satt sig ner och tagit en kopp kaffe med skådespelarna.

– Ja, egentligen är det så konstigt att vi skäms så mycket över våra kroppar. Varför är det värsta jag kan tänka mig att någon hör när jag har sex? Varför skäms jag över att köpa bindor? Och varför väntar småflickor på att snoppen ska växa ut, säger Sanna Krepper som menar att många flickor inte vet hur deras eget kön ser ut.

Kalle Westerdahl fortsätter:

– Man vet ju att alla har sex. Det är ju inget konstigt egentligen.

Arbetet med pjäsen har gjort det lättare för honom att prata med sin 14-åriga dotter, berättar han.

– Jag har märkt hur jag har förändrats och hur det har blivit mindre skämmigt. För någon dag sedan pratade jag med min dotter om könsbehåring och varför några väljer att raka sig mellan benen och andra inte. Då kunde jag ta repliker direkt från pjäsen, säger han och skrattar.

– Och hon kom fram till att allt handlar om strukturer och att man måste fråga sig om man vill raka sig för sin egen skull eller om man gör det för någon annans, fortsätter han.

Vill skapa associationer

De tycker att pjäsen passar alla – oavsett kön, sexuell läggning eller ålder – som har kommit in i puberteten.

– Eller alla som onanerat, utbrister Kalle Westerdahl och fortsätter:

– Visste du till exempel att orgasmen har fyra olika faser? De går vi igenom i föreställningen.

Men oavsett tidigare kunskaper kommer alla att kunna känna igen sig, lovar trion. 

– Vi håller oss på en nivå. Sedan hoppas jag att man associerar till andra saker och börjar tänka över sina egna relationer och sitt eget liv, säger Sanna Krepper.

Kvinna känn din kropp fokuserar mest på det heterosexuella sexet. Även om en del lesbiska fantasier ges utrymme och scener är tolkningsbara. Kalle Westerdahl påpekar att han får gestalta många kvinnor i pjäsen och även är den som föder barn.

– Det är omöjligt att ta upp allt i en och samma pjäs och det är ju inte sexualiteten vi fokuserar på, utan kroppen, säger Sanna Krepper.

– Ja, oavsett vilken sexuell läggning man har så har man ju en kropp som fungerar på samma sätt, säger Karina Dichov Lund.

– Jag tycker att pjäsen handlar om hur det är att vara människa. Det är inte så stor skillnad på att vara kvinna eller man. Vi är alla människor, säger Kalle Westerdahl.