Kitsch, eller vulgärt och skränigt som det också kan kallas. Konstvetare har definierat kitsch som smaklösa kopior av en befintlig stil eller som en systematisk uppvisning av dålig smak eller konstnärlig brist. Trädgårdstomtar är kitsch, precis som billig hötorgskonst, som är tekniskt korrekt men som uttrycker ”verkligheten” alltför direkt och rättframt, ofta i form av klichéer.
Vissa människor leker med kitsch genom att använda ironi, vilket kan leda till intressanta resultat. Men mestadels har kitsch en negativ klang.
Terrorister föredrar kitsch
I politiken har de flesta diktatorer försökt förstärka sin auktoritet med hjälp av kitschig propaganda. Den före detta libyska ledaren Muammar Gaddafi kallades ”kitschdiktatorn” och Saddam Hussein, som utformade sina egna monument i stalinistisk anda, är en av flera ledare från sekelskiftet som också konkurrerar om den titeln. Även den nyrika stilen i Ryssland, Kina, Mellanöstern och USA briljerar i ett slags vulgaritet som matchar den akademiska definitionen av kitsch ganska väl.
Terrorismen, vars grafiska propaganda invaderat nyhetsflödet under de senaste två decennierna, föredrar också kitsch. Al-Qaidas propaganda svävar ofta ut i romantiska presentationer av soluppgångar, postmoderna utopier, liksom gotiska representationer av döskallar och ben. Sociologen Rüdiger Lohlker, som analyserat jihadistisk estetik, skriver bland annat att tidskriften Al-Qaeda Airlines visar ”en fascination för gotiska inslag (döskallar och ben) och kitsch”.
Filmklipp som lagts ut av den så kallade islamiska staten (IS) innehåller ännu mer explicit kitsch som utnyttjar våldsuttryck för sitt chockvärde.
Kulturell appropriering
Så varför översvämmas vi plötsligt av så mycket kitsch? Är kulturen till och med mer kitschig idag än någonsin? En hel del vulgaritet har återkommit genom den religiösa populärkulturen, och Caligula är förmodligen kitschens mästare genom alla tider. Upplysningstiden satte tillfälligt stopp för kitschen (som då fanns inom barocken), men det verkar som om den nu håller på att komma ikapp.
Den amerikanska manusförfattaren Kevin Williamson anklagade för en tid sedan Donald Trump för att ha ”den värsta smaken sedan Caligula” i National Review.
Trumps estetik går tillbaka till 1600-talets Absolutism: hans förgyllda penthouse på Manhattan är fylld till bredden med marmor, Ludvig XIV-inspirerad inredning och olika godtyckligt hopplockade historiska teman.
Enligt min analys grundar sig denna förkärlek för kitsch i fenomenet ”dekultivering”, där en viss grupp berövas en eller flera aspekter av sin identitet. Termen myntades ursprungligen inom sociologin för att beskriva kolonialismens effekter och efterföljande kulturförstörelse, till exempel i Pierre Bourdieus tidiga arbete ”Sociologie de l’Algérie”.
Människor har alltid behövt sanningar att tro på. Men medan de tidigare förts vidare från generation till generation genom kulturen, produceras dagens sanningar allt mer direkt, utan kulturella återkopplingar. På samma sätt uppstår kitschen inom estetiken, där den omdefinierar vår uppfattning om verkligheten; kitsch är en återspegling som saknar vare sig kultur eller sammanhang.
Denna produktion av omedelbara, rena och dekultiverade sanningar är mest uppenbar inom fundamentalistiska religioner. Islamforskaren Olivier Roy har visat att religiös fundamentalism uppstår när religionen skiljs från den inhemska kultur där den har sitt ursprung.
Radikalisering sker när religioner försöker definiera sig som kulturellt neutrala och ”rena”. Och när religionen frikopplas från konkreta kulturella värden blir dess dogm absolut; fundamentalistiska religioner tenderar att se sig själva som uttolkare av vetenskapliga sanningar.
En narcissistisk värld
Studier har också visat att kitsch har sina rötter i en narcissistisk världsuppfattning. Det är därför den trivs särskilt bra i neoliberala miljöer som växer ur dynamiken på internet. Sociala medier är narcissistiska eftersom de gör det möjligt för människor att återskapa sig själva utan att konfronteras med andra människors kulturer.
Algoritmer kan tala om för oss vilka böcker vi gillar baserat på våra egna tidigare val – en struktur som är uppenbart narcissistisk. Genom algoritmerna kvantifieras och rangordnas egenskaper som baseras på omdömen som egentligen är abstrakta. I en dekultiverad värld blir det subjektiva jaget därmed den enda etiska referensen.
När det inte finns någon kulturell dialog med andra blir jaget också det enda beständiga. Och i värsta fall börjar den här självcentrerade världen producera ”alternativa fakta” och konspirationsteorier, vilka lika gärna skulle kunna benämnas ”kitsch-sanningar” på grund av deras narcissistiska, självbekräftande natur.
”Kitsch-sanningar” skapar sig själva genom att bekräfta sitt eget värde. Men alternativa fakta och konspirationsteorier motbevisar inte andra fakta – de kitschifierar dem. Till syvende och sist leder det till upplösandet av alla sanningar.
Texten har tidigare publicerats på The Conversation
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
