Man kan absolut argumentera för att det ”fula” finns i betraktarens ögon och att alla eror har sina modetrender som den konservativa medelålders medelklassen alltid har fnyst åt. Men det finns en skillnad. Den ”ugly fashion” som växte fram för drygt fem år sedan och som fortfarande lever och har hälsan i det mest exklusiva modeskikten, vill uttrycka något helt annat än skönhet. Den vill vara ful.
Daniel Björk är chefredaktör modemagasinet BON försöker förklara:
– Det handlar om att ta den nutida idén om att till varje uttrycka vem man är, sin egen unika personlighet, och leva ut den till 100 procent..
Hellre knasigt än sexigt
En vilja att hellre vara personlig än snygg som funnits hos unga människor i många tider. Men plötsligt har det blivit riktigt svårt att skilja på vem som klivit in på sitt lokala Myrorna eller Röda korset och slitit åt sig lite olika paltor på måfå och vem som suttit front row vid catwalken i New York och Paris och shoppat direkt från de dyraste varumärkenas senaste kollektion.
– I vanliga fall söker modet det sköna – vackra linjer, vackra färger, men här är det istället en massa konstiga mixar av mönster och material, i hopslängda, lite som att man gått igenom mormors garderob. Det ska vara eklektiskt och uttrycksfullt, säger Daniel Björk.
Hellre knasigt än sexigt.
Det var när Gucci – ett av världens absolut glammigaste modehus – 2015 tillsatte en ny chefsdesigner och valde italienaren Alessandro Michele till jobbet, som trenden sprakade loss på allvar. Han jazzade loss i en galen stilmix där sportmode mötte gala, material, mönster och motiv i halsbrytande krockar.
”Vackert är tråkigt”
Lite senare fick även Balenciga en liknande injektion när georgiern Demna Gvasalia blev deras chefsdesigner och plockade in sina skeva, knöliga ideal i det gamla modehusets kollektioner. För små plagg och för stora, asymmetri och stela material, Gvasalia bygger in en protest mot klassisk skönhet i sina kollektioner.
– När allt varit vackert så länge så börjar man titta på det som inte är vackert. Det är som är vackert är tråkigt, säger Daniel Björk och berättar att både Alessandro Michele och Demna Gvasalia tittat mycket på de som faller utanför samhällets ramar, de missanpassade och konstiga. Gucci har gjort en makeup-kampanj med människor med dåliga tänder, till exempel.
Mjukbyxa och rånarluva
Dessutom har ”pappan” som estetiskt objekt blivit en inspirationskälla för det hetaste modet. Efter de svåburna ”mom”-jeans, med pösiga lår och smala anklar som bara klär den som har mycket långt kvar till den verkliga mammakroppen, kom pappa-kläderna. Gvasalia gjorde en hel herrkollektion inspirerad av pappor i parken, med mycket ”svåra” jeanstvättar, som Daniel Björk kallar det.
Det är svårt att säga om pandemin påverkat, fulmodet fanns redan innan. Men hemmajobbarnas bekvämlighetslängtan kombinerad med den excentricitet som odlas hos den som längre slipar av sina kufiska kanter mot varandra i en daglig social samvaro, lär ju knappast få oss att klä oss mer stilfullt. Mjukbyxan kombinerad med en rånarluva och glittrande guldkedjor känns mycket Covid-19.
Elegansens tid är ... inte nu.
Fulmodet – mer orättvist?
Går det egentligen att se skillnad på ett hopkok av second hand-fynd och nyinköpta svindyra märkeskläder i samma stil? Hm, tveksamt om det alltid går. Gucci bränner gärna på med sin logga – för evigt förknippad med lyx och glamour – men andra, som Celine, är mer nedtonade. Varför ska man då betala tusentals kronor för en sladdrig tisha med batiktryck?
– De med pengar vill också ha såna här kläder men vill inte behöva rota fram allting i en second hand-låda, så för dem är Celine som att gå Uniqlo för oss, menar Daniel Björk.
Men hur gör de rika för att visa att de är rika? Inte genom kläder längre, menar Daniel Björk. De rikaste rika klär sig helst i bekväma sportkläder
– Det har blivit ett ökat fokus på kroppen och kläderna visar att du håller på med din pilates och din yoga, tar dina vitamininjektioner.
Hälsa framför mode. Vilket ju är rätt listigt, och infamt, eftersom hälsa kan vara svårare att fixa lite snabbt och smidigt, för att markera status, går inte att sms-låna sig till en perfekt kropp.
Detta gör klasskillnaderna än tydligare, fast på ett annat sätt. Hur tillåtande fulmodet än må vara i sina könsöverskridande anarkism, så är det också djupt orättvist eftersom det är så osmickrande. För att kunna bära upp en trång cardigan i babybajsgult, matchad med ett par bylsiga stentvättade jeans och ett par birkenstock med sockor i, ska man helst vara både purung och skitsnygg, och allra helst med en vältrimmad kropp som tål kläder som både spänner och korvar sig.
Det är fint att vara ful.
