Under tio avsnitt – filmade i över 100 veckor i 45 länder och i rymden – ger tv-serien svar på de flesta av dessa frågor, och låter tittarna återbekanta sig med jorden och allt som gör liv möjligt här.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Tv-kanalsversionen av det kända vetenskapsmagasinet har försäkrat sig om en uppslukande skildring – både berättartekniskt och vetenskapligt. Ett par av Hollywoods tyngsta namn har gått samman med åtta av Nasas mest framstående astronauter, som alla deltar både framför och bakom kameran.
Främst, förstås, filmregissören Darren Aronofsky, som har producerat tv-serien och därmed omsatt sitt suggestiva filmiska uttryck i en maximalt högteknologisk filminspelning, där drönare, samt mikro- och makrokameror har använts på förbluffande vis.
Resultatet är kameraakrobatiska inramningar av natur, djur, människa och rymd, där allt får ett nytt hänförande skimmer. Och utöver avsnittens berättarstruktur, leds tittarna igenom alla dessa aspekter av ”Vår underliga planet” med hjälp av skådespelaren Will Smith, som har tagit sig an uppgiften på allvar – även om hans signatursinne för humor märks.
Ständigt häpen
Dagens ETC deltog på en pressdag i New York för ”Vår underliga planet”, och fick prata med bland andra Darren Aronosfky, neuroforskaren Ari Handel från Harvarduniversitetet och astronauten Nicole Stott från Nasa – känd som ”Den konstnärliga astronaturen” – den första att måla i rymden (och även den första att twittra därifrån).
Darren Aronofsky befann sig i ett ständigt tillstånd av häpnad under produktionen, säger han.
– Det gällde varje avsnitt. Ett exempel är hur vi har hanterat att så många tror att Amazonas regnskog producerar en stor del av vårt syre. I själva verket använder Amazonas upp allt syre som produceras där, och det är istället en liten organism som ger oss fyrtio till femtio procent av vårt syre. Det är med i det första avsnittet, och alla avsnitt skildrar saker som de flesta människor inte har hört talas om tidigare. Vi visar hur alla system samverkar för att få denna oerhört sofistikerade planet att fungera.
Förändrat tankesätt
Ari Handel ger ett mer initierat vetenskapligt exempel.
– Många tänker ofta på livet på jorden som landmassa och vatten, och att livet började så. Men det är beräknat att utan växter och lavar istället för den landmassa vi har idag, så skulle den totala ytan av landmassan på jorden enbart täcka fem procent av vår planet, vilket ungefär är storleken på Sydamerika. Detta är häpnadsväckande för mig, och har förändrat sättet jag tänker på relationen mellan jorden och det liv som existerar här.
Darren Aronofskys senaste långfilm ”Mother” är på ytan ett skräckbetonat psykologiskt drama om en ung kvinna (Jennifer Lawrence), och hennes självupptagna man – en hyllad poet (Javier Bardem). Men Aronofsky har varit tydlig med att filmen på djupet är en mångbottnad metaforisk berättelse om jorden och människans hantering av den. Med ”Vår underliga planet” har han tagit sig an samma tema igen, men på ett annat sätt. Hur upplevde han det?
– Båda projekten har samma protagonist, moder jord. Och de utgör i någon mån två olika perspektiv på hur jag brottas med samma frågor kring vårt hem, vår planet. Men där filmen ”Mother” lyfter miljöfrågor på ett kritiskt vis, utgör tv-serien ”Vår underliga planet” snarare ett firande av vår jord.
Poetiskt om en katastrof
Just denna aspekt av ”Vår underliga planet” är tv-seriens största problem. Tanken med att engagera och skapa medvetenhet om miljöförstöring genom att belysa det vackra istället för det oroväckande, är sympatisk – men räcker inte år 2018. Visserligen är det tydligt att det hos produktionsteamet finns en knivskarp medvetenhet om växthuseffekten och andra högaktuella miljöfrågor. Men problemen är för akuta och graverande för att en så ambitiös tv-serie enbart dansar poetiskt omkring dem.
Astronauten Nicole Stott hoppas dock att den förpliktigande känslan av att vara ”jordbo” som hon har fått av sina rymdresor i någon mån kan överföras till tittarna. Och få dem att tänka mer på miljön.
– Vad jag vet är det här första gången som det vi astronauter känner där uppe kommuniceras på ett äkta sätt. Det är en tv-serie som delar med sig av en bild av jorden som folk inte är vana med. Jag hoppas att man går vidare från att ha sett tv-serien med något av det jag kände när jag första gången lämnade rymden. Att vi är jordbor, som lever på en planet, en ganska underlig sådan. Florida, där jag lever, är bara en plats. Varje dag av mitt liv ser jag mig själv allra främst som en jordbo.
