– Jag tycker att det är häftigt med obekväma människor. Kanske för att man drömmer om det själv, att våga vara på fel sida om okej, säger Olof Wretling, en av de fyra skådespelarna. 

Humorgruppen Klungan från Umeå har gjort sig kända för att låta udda människor komma till tals på scenen. I sina tidigare förställningar Det är vi som är hemgiften och Se oss flyga fram över scenen i fruktansvärda hastigheter har de fått publiken att skratta med när deras karaktärer får utrymme att prata om det som berör dem. 

– Någon beskrev dem som de människor som ringer in till radioprogrammet Ring P1. Vi låter dem babbla klart, säger Olof Wretling och menar att deras föreställningar kan liknas vid en abstrakt tavla med rörelser, ljud, dialog och monologer. 

Att bryta koderna

Efter en lång process där över hundra namnförslag ratades valde de att samlas kring titeln På rätt sida om okej.

– Det är en fråga man ställer sig när man har gjort ett övertramp: Var det där på rätt sida om okej? Det finns ju gränser för sådant där och koder man kan bryta. Hur nära får man stå en annan människa när man pratar med den? Kan man köpa lunch för 600 kronor? Det är kanske inte på rätt sida om okej, eller? säger Olof Wretling.

Olof Wretling återkommer i föreställningen som karaktären Katla – en ung nycirkusartist med livlig fantasi som absolut inte är rädd för att ta plats. 

– Katla är alltid på fel sida om okej, han är en mardröm på det viset, säger Olof.

Rollen har han spelat tidigare, bland annat i radioprogrammet Mammas nya kille och han tycker att det är roligt att försätta Katla i nya situationer. 

– Katla är härlig för det finns inget smärtsamt i att misslyckas för honom. Själv misslyckas jag med att koka ägg och lämna barnen i tid men Katla kan inte misslyckas. Han säger bara ”Jag är den jag är”.

Ljudet får framskjuten plats

Precis som tidigare har Klungan samarbetat med koreografen Birgitta Egerbladh som också har regisserat föreställningen. Hennes rörelsekoreografier återkommer, men därtill har gruppen adderat ljud. 

– Det har varit häftigt att jobba med ljudet som förutsättning. Det finns ju en fin gammal tradition inom teatern att arbeta utan ljud och låta magstödet ljuda ut i salongen. Vi går åt rakt motsatt håll, säger Olof Wretling.

Men hur det yttrar sig på scenen vill han inte riktigt avslöja. 

– Haha, jag är väl en journalistisk mardröm men jag vill spara upplevelserna till publiken så att de får vara oförberedda på vad de kommer att möta, säger Olof Wretling.