För, skriver hon, debattörer överdriver: Sverige håller inte alls på att bli som Ungern, Morgan Johanssons argumentation är destruktiv.

Hon har rätt i att poängtera att Moderaterna är splittrade i frågan om public service. Många politiker på högerkanten är endast intresserade av att mediegläfsa för att få sin svans att växa. Till det gänget hör Hanif Bali. Det andra gänget har snarare en begränsning av statens makt i största allmänhet som bevekelse­grund. Och drar också gränsen där. Självklart är det fjantigt att hävda att det är samma sak som att omfamna Orbán och Duda.

När SD:s Linus Bylund, invald i Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR och vars svans sträcker sig långt in i den traditionella högern, nyligen föreslog att enskilda journalister skulle straffas om deras verk var ”partiska”, satte visserligen M-ledaren ner foten. Det ska vi vara tacksamma för. Men glidningen högerut har inletts.

Riksdagsledamöter på den traditionella högerkanten fjäskar högljutt med sverigedemokratiska väljare genom att klaga på medierna. I dagarna fick krönikören Alex Schulmans harmlösa och rätt så roliga krönika (om att M:s rättspolitiska talesperson är en avatar…) igång ett avgrundsvrål på högerkanten. M-politiker gick så långt som att kräva Expressen på en ursäkt. En sorglig ryggmärgsreflex hos en politiker som säger sig värna fria medier. Som sagt, det rör på sig. Vad som bara för några år sedan var omöjligt att uttala om fria medier har numera blivit politisk vardagsjargong.

Vi märker också av förskjutningen i kommunerna där kommuner med SD-makt stryper anslag till folkbildningen – utan att de traditionella högerpartierna ingriper. Moderater och kristdemokrater vill inte ha det som i Ungern. Men de curlar de politiska krafter som ser länderna som föredömen.

Och visst är det lätt att drabbas av känslan att SD:s existens har gjort det möjligt för traditionella högerpartister att göra politik av sådant som förut bara diskuterades i slutna sällskap över en öl. Att det finns moderater och kristdemokrater som upplever att SD gjort luften lättare att andas. De grova högerskämten har alltså, med SD, blivit politik. Det finns nuförtiden alltid ett parti som är värre.

Från och med i dag har kultursidorna i Dagens ETC fått ett större utrymme. Under hösten vill vi satsa mer på kulturjournalistiken. Mer på kulturkritik, mer på möten och intervjuer och mer på fördjupning. Högt och lågt. Men vi vill också lägga mer kraft på att bevaka kulturpolitik. För, precis som Jan Guillou var inne på i intervjun på tisdagens kultursidor: Kulturen kan, om vi inte är vaksamma, bli ett redskap för mörkerkrafter att ta ett större grepp om samhället. Med ett bantat och ängsligt public service, en urholkad och ofri folkbildning tystas kritikerna.

Det är livsfarligt. Som tidning med rötter i rörelser som är SD:s politiska motsats vill vi motverka detta.