– Det började i samband med vanvårds­utredningen, där vi intervjuade personer som vuxit upp i fosterhem. Jag har egen erfarenhet av det, jag är själv ett barnhemsbarn. Det är en grupp som är så osynliggjorda.

Därefter intervjuades kvinnor i utsatthet och under de båda projekten kom Fia Adler Sandblad i kontakt med personer med erfarenhet av prostitution, och det växte till föreställningen ”Camilla försvann”.

– Vi behöver göra upp med bilden av den lyckliga horan, att det är ett jobb som vilket som helst och så vidare. När jag intervjuade personer i prostitution blev det väldigt tydligt att det var en väldigt stor skillnad mellan att sälja sex och att göra andra saker för sitt uppehälle, berättar hon för ETC.

– Ofta finns ett sammanhang av ekonomisk, social och emotionell utsatthet och ofta ligger ett trauma bakom. Det handlar väldigt sällan om ett fritt val.

Har det känts svårt eller skrämmande att gestalta människors tunga och känsliga berättelser?

– Jag har en känsla av att jag måste göra det och också göra mitt absolut bästa, att det är förbundet med ett väldigt stort ansvar. Men läskigt tycker jag inte att det är, jag gör så gott jag kan. Jag försöker ha med mig personerna in i processen, bjuder in till läsningar av det som blir och samtal och så. Jag är inte hemlig på det sättet.

Vad har du fått för reaktioner på föreställningen?

– Det har varit väldigt starka reaktioner, det är ett tabubelagt ämne kan man säga. Samtidigt som det är väldigt vanligt, och hela tiden pågår omkring oss.

– De som lever i prostitution befinner sig mitt i vardagen, det kan vara personer med högskoleutbildningar som har de här erfarenheterna, det kan vara i väldigt social utsatthet, det kan vara nästan vem som helst som genomlidit någon typ av trauma.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.