– Jag vill aldrig vara försvarsinställd när jag talar om mina filmer, för jag tycker inte att jag har något att försvara, okej?
Jag sitter mittemot en livligt engagerad Quentin Tarantino, på ett hotell i Beverly Hills. Han har fått en fråga om ämnet som han hatar att prata om – våldet i hans filmer – och även om han inte är upprörd eller otrevlig så är det tydligt att han är just det han säger sig vilja undvika att vara: försvarsinställd. Tarantinos starka ovilja att prata om orsakerna till sina karaktäristiska, stiliserade våldssekvenser – liksom betydelsen och implikationerna av dem – är väldokumenterad. Det kanske mest berömda exemplet är en YouTube-klassiker, som visar hur den brittiske journalisten Krishnan Guru-Murthy gör kultregissören heligt förbannad. ”Jag vägrar att svara på din fråga. Jag är inte din slav, och du är inte min ägare. Du kan inte tvinga mig att dansa efter din melodi. Jag är inte någon apa”, är harangen som Guru-Murthy får kastad över sig när han pressar Tarantino att kommentera den eventuella kopplingen mellan filmvåld och riktigt våld.
Kallades hycklare
Och det är precis denna koppling som Tarantino nu ställs inför. Skälet till det är inte bara att hans bioaktuella film The Hateful Eight är full av den typ av våld som Tarantinos namn har kommit att förknippas med. Det som gör ämnet särskilt angeläget när vi ses är masskjutningen i San Bernadino strax utanför Los Angeles, som har ägt rum två dagar tidigare. Vi sitter – både geografiskt och tidsmässigt – alldeles för nära händelsen för att Tarantino helt ska kunna avfärda frågan. Lägg där till att regissören i höstas deltog i en demonstration mot rasrelaterat polisvåld, vilket skapade stor uppmärksamhet. Inte minst på grund av att både New Yorks och Los Angeles största polisfack reagerade på det hela med att kalla Tarantino för en hycklare–och uttalat bojkotta alla hans filmer.
Tarantino är med andra ord tvungen att svara på frågan, som lyder: Tror du att Hollywood har något alls att göra med våldskulturen som vi ser överallt i USA idag?
– Nej, det tror jag inte, och det har jag aldrig trott. Det våld vi ser i USA idag är helt och hållet USA:s fel som nation, inte Hollywoods. Och för att illustrera det på ett tydligt sätt kan man ta Japan som ett exempel. Bland de industrialiserade länderna är det Japan som under de senaste 25-30 åren har stått för de absolut mest våldsamma filmerna. Och Japan är troligtvis det minst våldsamma industrialiserade landet i hela världen. Det är ett faktum som talar för sig själv när det gäller filmvåldets påstådda effekter.
Våldet i Tarantinos filmer har ofta fler än en funktion. Så även i The Hateful Eight.
– En sak jag lärde mig när jag gjorde min debut De hänsynslösa, var att låta våldet vara en stämning som hänger över karaktärernas huvuden genom hela berättelsen. Man vet inte exakt när de våldsamma partierna ska ske, men man vet att de kommer att ske och man väntar därför in dem. Så är det i allra högsta grad även i den här filmen.
Politisk film
På ytan är handlingen i The Hateful Eight enkel. Åtta osympatiska personer tvingas söka skydd i en raststuga i bergen på grund av en snöstorm, några år efter amerikanska inbördeskriget. Situationen leder både till långa teaterliknande dialoger, och blodspillan. Men på djupet är handlingen mer komplex, och Tarantino har själv kallat filmen för sin mest politiska. I centrum står en prisjägare spelad av Samuel L. Jackson, som löpande får ordet ”nigger” kastat emot sig. Rasmotsättningsaspekten i berättelsen har fått många att se länkar till dagens USA. Tarantino tycker att man har gjort flera framsteg på den fronten, men att det fortfarande finns mycket kvar att åtgärda.
– På vissa sätt kan man nästan säga att vi har gått bakåt de senaste 30 åren, särskilt när det gäller institutionell rasism. Där talas det förstås mycket om polisen, men det gäller även offentliga försvarare. Det var Tamir Rice som behövde den hjälpen, inte polisen.
Tarantino syftar på den afroamerikanske pojke som dödades av polis i Cleveland hösten 2014–en av nyckelhändelserna för uppkomsten av Black Lives Matter-rörelsen.
Söker gränslöshet
Men utom de samhällskommenterande delarna av The Hateful Eight, är mycket av innehållet enbart ultravåldsam underhållning. Tarantino sätter ett stort värde på gränslöshet i sitt filmskapande, och att kunna bryta helt mot konventioner.
– Som regissör är jag sprungen ur 80-talet, som nog var den mest undertryckta tidsåldern i amerikansk film sedan 50-talet. Allting hade alltid ett lyckligt slut. Jag ville riva den väggen inom berättande och ha samma frihet som en romanförfattare, där vad som helst kan hända. Under de senaste 22 åren har jag nog lyckats med det.
