Jack Hildéns debutroman handlar om ett gäng vaktmästare och fastighetsskötare i Svenskt näringslivs hus i Stockholm. Huvudpersonen Eskil är en osynlig och bemanningsanställd kille på arbetsplatsen. Bland hans kollegor finns det en som kanske sticker ut mest – han är stor, karismatisk och glad. En total kontrast till Eskil som till en början håller sig på avstånd från de andra.
– Eskil vill egentligen inte vara där. Han ser sig nästan som lite bättre än sina kollegor, att han har förstått något som de inte har förstått. Det blir en slags självvald ensamhet. Och så funkar det ju, man umgås nästan alltid med folk i sin egna socioekonomiska och kulturella klass, vilket är sorgligt, säger Jack Hildén.
Hierarkierna är tydliga
Hierarkier är något som framträder ganska tydligt i berättelsen, vilket bland annat illustreras av huset som vaktmästarna jobbar i. För varje våning blir lokalerna lite exklusivare, människorna lite finare. Högst upp sitter Svenskt näringsliv, längst ner vaktmästarlaget.
– Det är klart att det finns en slags politisk dimension i det jag skriver. Men det får stå där okommenterat, jag vill inte skriva det rakt ut. Sen kan man ju också se att Eskil är en produkt av bemanningsföretagslivet.
Jack Hildén har själv jobbat som vaktmästare i just Svenskt näringslivs hus. Miljön är alltså hämtad från verkligheten.
– Jag tyckte att det var roligt att utgå ifrån det. När boken kom från tryckeriet så lämnade jag faktiskt ett exemplar i receptionen där i huset. Jag hoppas att någon läser den, men tvivlar starkt på det, säger han.
Språket ska likna en tankeström
Att skriva om just arbete är något han alltid har tyckt om.
– Särskilt fysiskt och monotont sådant. Att beskriva rörelser som man gör på ett vanligt kneg. Jag är intresserad av vad som händer med människor när de arbetar.
Språket i boken är speciellt – vissa meningar är avbrutna, saknar punkter eller avslutas med en plötslig radbrytning. Jack Hildén menar att stilen försöker likna en tankeström.
– Boken ligger nära hjärnan på huvudpersonen, det finns inget översiktsperspektiv. Allt sker långt inne i Eskils huvud. Då kändes det logiskt att skriva på det här sättet och jag har alltid själv gillat böcker som är författade på det viset.
Har du något särskilt mål med ditt skrivande?
– Målet är att kunna leva på det, det har jag tänkt sen jag var yngre. Först nu börjar det se ut som att den möjligheten faktiskt finns. Men jag skriver ju mest för att jag gillar det, för min egen skull. Det är svårt att ha någon annan tanke, jag kan bara hoppas att det är möjligt för andra att känna igen sig i mina berättelser. Det enda ansvar man har när man skriver är att vara ärlig mot sig själv och inte hålla tillbaka något, det vore nog det värsta man kan göra.
Vad har du för inspirationskällor till ditt skrivande? Någon särskild författare eller stil?
– Jag vet vad jag inte gillar i alla fall, mycket modern litteratur och det som folk i min generation skriver irriterar mig. Att uttrycka sig svårbegripligt bara för sakens skull är jag helt ointresserad av. Bara för att man skriver enkelt betyder det inte att det behöver bli banalt. Det är som en låt av Ramones, som är två minuter lång och bygger på tre ackord. Man känner och tänker ändå saker när man hör låten. Bra böcker borde vara som bra pop- eller punklåtar. Det ska kännas i kroppen, inte vara något som man tvingar sig till att läsa. I sådana fall är det jävligt tråkigt.
Son till Bengt Ohlsson
Skrivandet verkar gå i släkten. Jack Hildén är son till författaren Bengt Ohlsson, men om pappan har fungerat som inspirationskälla är han inte helt säker på.
– Vi pratar inte så mycket om skrivande faktiskt. Men det är klart att något slags arv finns med, att påstå något annat vore dumt. Jag har växt upp bland enorma bokhyllor, det är inte alla som har det så. Jag tror att det har gjort att det känts mer naturligt för mig att börja skriva. Men min pappa har nog inte varit så pigg på att jag ska bli författare också, han vet hur svårt det kan vara.
Jack Hildén har pluggat skrivande på både Jakobsbergs folkhögskola och Nordens folkhögskola Biskop-Arnö, men någon högskoleutbildning har det dock inte blivit av. För närvarande vikarierar han på Aftonbladets kulturredaktion. Debutromanen Vi, vi vaktmästare utkommer den 5 augusti.
