– Kapitalismen, som ju faktiskt är en ideologi, har blivit det enda alternativet att ordna ett samhälle efter. Vi är så vana vid de orättvisor som uppstår i ett kapitalistiskt samhälle att vi inte längre ser dem som produkter av samhällsordningen. Vi har vant oss vid att vissa människor lever i samhällets utkanter.
Sätter ord på ilskan
Carlito växte upp i en liten ort utanför Stockholm och upplevde tidigt rasism och misstänksamhet från människor som inte såg ut som honom. Då ville han bara passa in, i dag väljer han att sätta ord på den ilska han kände då, och fortfarande stundtals upplever. Carlitos största målgrupp är ungdomar med en uppväxt som liknar hans egen. Hans drivkraft är att medvetandegöra dem och fånga upp deras känslor av maktlöshet.
– Om man förtrycker känslor av frustration och ilska från de marginaliserade i samhället skapar man värre problem. Makthavare måste inse att de inte kan köra över folk. Man måste lyssna på dem och låta dem synas i debatten. Ju mer makt man har desto större ansvar måste man ta.
Rappar om orsakerna
Carlitos intresse för politiska teorier och maktförhållanden har lett honom till en magisterexamen i mänskliga rättigheter, en kandidatexamen i historia och snart även en i global utveckling, kunskaper han sammanväver med sin musik.
– Man exkluderar väldigt många inom den akademiska världen bara genom att använda ett visst språk, det blir en klassmarkör. Många känner sig alienerade. Med hiphopen vill jag försöka förklara komplexa teorier med enkla termer.
I sina texter belyser Carlito ofta strukturella orsaker bakom främlingsfientlighet och segregation. De växande klassklyftor vi ser i Sverige i dag riskerar att cementeras om vi inte börjar ta människors lika värde på allvar, menar han.
– Segregationen förstärker kylan och avståndet mellan människor vilket gör det svårare för oss att relatera till varandra. Det är därför populistiska partier vinner mark. De anspelar på att det här avståndet finns, och skapar genom sin politik ännu större klyftor mellan människor med olika bakgrunder. De här strukturerna måste synliggöras, annars riskerar de att bli en mental sanning.
För Carlito är matematiken enkel. Ojämlikhet skapar problem som drabbar hela samhället. Han hoppas att människors solidaritet kommer att väcka motreaktioner och tvinga makthavare att ta ansvar.
– Jag delar inte den cyniska synen på människan att vi i grund och botten är egoister som liberaler ofta hävdar. Självklart har alla människor en självbevarelsedrift om vårt liv är hotat, men samtidigt tror jag att det finns en inneboende känsla, hos de allra flesta, att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Jag tror vi alla vet att utan empati är vi illa ute.
”Vill avpolitisera hel musikgenre”
Hiphop beskylls ofta för just avsaknad av empati. Att texterna glorifierar våld, droger och polishat och att svenska rappare försöker härma den amerikanska hiphopkulturen. Carlito ser kritiken som ett sätt att försöka avpolitisera en hel musikgenre.
– Mitt svar har alltid varit detsamma: vi skapar eller glorifierar inte samhällsproblemen, vi belyser redan existerande fenomen. Vi visar upp smutstvätten som makthavare helst vill gömma undan. I själva verket kanske det är människor med makt och pengar i Sverige som härmar USA och därigenom skapar liknande motstånd. Vi vill inte ha de här problemen vi rappar om. Det är ju därför vi uppmärksammar dem. Att inte göra det vore fegt.
”Vi glömmer värderingarna”
Kämpaglöden har Carlito fått med sig hemifrån. Hans pappa flydde från Chile under Pinochets militärdiktatur till Ceausescus Rumäninen. Han träffade Carlitos mamma och Carlito föddes några år senare. Under mitten av 80-talet flydde de till Sverige.
– Pappa har lärt mig att inte vara tyst så länge det finns orättvisor. Jag är glad att jag har haft honom som förebild. När vi kom hit var Sverige känt för att vara solidariskt och jämlikt. I takt med att klassklyftorna och egoismen fått fotfäste glömmer vi tyvärr vilka värderingar vi en gång stod för.
