– Jag tror också att det är lite farligt om skrivandet och läsande allt för mycket reduceras till en hobby.

Det riktigt svåra, tror hon, blir att försöka överbrygga klyftan mellan läsare och icke-läsare.

– Utmaningen blir väl att skapa en litterär rörelse som inte bara är till för de redan invigda.

Nytt sätt att se på bildning

Den ivriga läsaren Björn Kohlström, som vi pratade med i förra delen om 10-talet, har sett samma utveckling i sitt arbete som svensklärare för gymnasieprogrammet International Baccaleaurate, som ofta drar till sig högpresterande elever. De som är intresserade är väldigt starka, medan de som är mindre intresserade har svårt att läsa mer än tio sidor om dagen utan att bli utmattade. Läsflytet har aldrig riktigt infunnit sig för de här eleverna, trots att de valt en utmanande gymnasieutbildning. Vad beror det på? Han tror att det finns ett kort och ett långt svar:

– Det korta är förstås datorer och smartphones. Det längre har ju att göra med hur bildning blivit allt mindre värdefull för samhället.

Julia Pennlert föreställer sig två olika scenarier inför framtiden. Ett är mer pessimistiskt, med färre och färre skribenter, där ett fåtal bestämmer vilka böcker eller författare som ska synas och hur intervjuerna med dem ska se ut.

– Här kan man tänka sig att det blir den enskilde kritikern som får ett allt större utrymme, som vi redan nu ser exempel på hur vissa tidningar skaffar sig ”profiler” och där kritiken mest består av sågningar eller kulturdebatter.

Det andra scenariot är mer optimistiskt. Där får alternativa plattformar och litterära tidskrifter – på nätet och utanför – en större publik och lockar till ett bättre, mer nyanserat, kritiskt samtal. Hon tänker sig att nyproducerad skönlitteratur kan samsas med recensioner, essäer och liknande.

– Jag skulle också vilja att litteraturvetare i högre grad gjorde sig synliga och kan ge perspektiv på tidningsdebatterna.

Pennlert tror också att vi kommer att få se mer av do-it-yourself-författaren, som gör allt själv. Kanske börjar personen som nätpoet, ger sedan ut sin egen bok och får en egen läsekrets genom andra mediala kanaler än tidigare. Personligen hoppas hon att poeterna ska anses viktiga i framtiden, men mer realistiskt gissar hon att det är kulturdebattörerna som kommer få fortsatt ökat utrymme.

Hopp om nya medier

På ett internationellt plan tror hon att vi kommer se en begränsning av hur mycket influenser vi får av andra länders litteratur, i och med att litteraturbevakningen i vissa fall blir mer färdigmallad. Samma författare intervjuas på ungefär samma sätt i flera mediala kanaler. Kanske kan nättidskrifterna plocka upp en mer global litterär debatt och introducera författarskap som rör sig mer i marginalen – både i Sverige och utomlands.

Bokläsandet hoppas Julia Pennlert se en ökning av, men konstaterar att en motsatt trend syns just nu där det är allt färre som läser skönlitteratur. Ett hopp är att andra – nya – former av medier kan bli vägar in till litterära världar och texter.

– Å andra sidan så tror jag att pappersboken även i framtiden kommer vara den källa som flest vänder sig till för ett skönlitterärt läsande.  

Tankar om framtiden

Victor Malm, litteraturkritiker och doktorand

– Det finns författare som med åren borde få större utrymme i våra medvetanden än de idag har. Som Lars Jakobson och Stefan Lindberg på prosasidan, Åsa Maria Kraft, Eva-Stina Byggmästar, Gunnar D Hansson på poesisidan. Att en ny bok av någon av dem inte betraktas som en stor litterär händelse är en talande och deppig diagnos av vårt kulturklimat.

– Jag hoppas också att vi slipper dras med den koketta skönheten som vilar över poesin, att vi slutar betrakta den som ett så andligt och innerligt uttryck. Och jag hoppas på fler småförlag som ger ut kvalitativ svensk litteratur och inte bara översättningar, att förlag som CLP Works fortsätter göra ett bra jävla jobb – Niklas Åkessons Sokrates död var förra årets bästa debut – därtill den mest förbisedda.

– Och den stora förhoppningen: kommer Martina Lowden släppa en andra bok?

Rasmus Landström, litteraturkritker i Dagens ETC

– Mycket pekar mot att vi är på väg att få en anglosaxiskt inspirerad realistisk litteratur som använder berättarknep från populärlitteraturen. Som exempelvis All Inclusive av Hans Gunnarsson. Gunnarsson har gått från att skriva förtätade noveller utan handling à la 90-tal till att skriva långa, mångordiga romaner som ligger nära populärlitteraturen. Han är tidstypisk tänker jag.

Anna Klara Bojö, doktorand i litteraturvetenskap

– Dataskärmen kommer troligen att ge upphov till ny litteratur och nya läsarter. Andra teknologier, som vi inte känner idag, kommer också att påverka.

– Personligen är jag mycket förtjust i återbruket av den grekiska och romerska mytologin som vi ser idag, som hos författare som Aase Berg och Anne Carson.