– Bojan som skrivit låten fick hem ett brev från Sveriges radio med motiveringen: ”Härmed är er låt censurerad. Vi finner den pervers och osmaklig...”, säger Leif Andrée och skrattar.
Michael Alonzo var en av två sångare och frontmän i KSMB (Kurt Sune Med Berit). Efter att bandet lades ner 1982 sjöng han fram till 1994 i punkbandet Stockholms Negrer. Därefter har han på regeringens uppdrag jobbat som sakkunnig för ungdomsorganisationen mot rasism: Alla Olika Alla Lika, drivit en advokatbyrå inriktad mot att hjälpa pappor i vårdnadstvister, skrivit bästsäljaren ”Ge aldrig upp” om sin egna utdragna rättsliga kamp för att få tillbaka sin son, samt jobbat som studierektor på Kulturskolan i Södertälje.
I dag har Michael Alonzo återigen tagit upp musiken och har sedan 2013 släppt två skivor med Alonzo och Fas 3. Han säger att punkens attityd var en viktig skola för honom.
– ”Men jag kan bara ett ackord.” Skit samma, gör en låt av det då, kör bara! Hela den attityden har varit en enorm skola för mig. Jag har tagit med mig det där genom livet, säger Michael Alonzo och konstaterar att många av dem som var en del av punken tycks ha klarat sig rätt bra i livet.
Sveriges popprinsessa Marit Bergman inledde sin artistkarriär som gitarrist, sångare och låtskrivare i det radikalfeministiska punkrockbandet Candysuck från Västerås, under tidigt nittiotal. Bandet hade låtar som: ”Kill your boyfriend” och ”Molotov Cocktail Party”. Candysucks första EP släpptes på skivetiketten Birdnest Records, från Köping, som huserade många av 90-talets större punkakter. Skivbolaget drevs av punkikonen Per Granberg från Charta 77.
Per Granberg är ännu sångare och låtskrivare i punkbandet Charta 77 från Köping, som harvat på sedan 1983. Dessutom driver han i dag musikkrogen Ögir och hotellet Lilla stationen, i Köpings gamla stationshus, tillsammans med sin fru Lotta Granberg. Därutöver är han delägare till ölbryggeriet Strömsholms bryggerier, bokar artister till krogen Ögir och visfestivalen Kompledigt, samt håller liv i skivbolaget Birdnest records på halvfart. 2009 drabbades han, 44 år gammal, av en hjärnblödning och har fått läkarens ordinationer att lugna ned på tempot.
– Punken var på många sätt som skräddarsydd för mig. Den gav mig en scen att verka på, ett uttryck att anamma och ett attribut att ta på mig mitt under mina brinnande tonår.
Frågor som: ”Får jag vara med?”, blev i stället: ”När kör vi?”. Detta har genomsyrat hela mitt liv, säger Per Granberg.
Nike Markelius var trummis i punkbandet Usch och new wave-bandet Tant Strul. Efter Tant Struls splittring har hon bland annat ingått i duon Nike Gurra tillsammans med Gurra från Ebba Grön. Hon har även arbetat som teatermusiker.
2009 bildade hon bandet Nike & Röda Orkestern. 2013 skrev Nike Markelius ett uppmärksammat debattinlägg i Dagens Nyheter. Hon gick där till hårt angrepp mot den svenska arbetsmarknadspolitiken och vittnade personligen om vägen genom Arbetsförmedlingen, mot förnedringen i Fas 3.
– Punken har gett mig modet, rösten, kraften, självtilliten och det oförställda gestaltandet av tillvaron. Jag har svårt att tänka mig livet utan den, den var min skola från tidiga tonår, den har varit med mig i allt jag gjort i livet, säger Nike Markelius vars 15-åriga dotter Aili i dag spelar trummor i punkbandet Vagina Dentata. I början av nästa år släpps Nike Markelius självbiografi i vilken ett helt kapitel ägnas åt punken.
Stina Berge var trummis i punkbandet Pink Champagne från Stockholm. Bandet gav ut två album: ”Vackra pojke” (1981) och ”Kärlek är ingenting” (1983), innan de upplöstes.
Stina Berge har därefter regisserat filmer och skrivit barn- och mammaböcker.
2005 gav hon sig på musiken igen och har sedan dess släppt två soloskivor. Sedan 2009 gör hon också korsord.
Gunilla Welin som spelade bas i Pink Champagne är i dag gift med Johan Ehrenberg och arbetar som chefredaktör på Kloka hem.
– Punken lärde oss att ta saken i egna händer, att styra vår egen tillvaro. Det har påverkat hela mitt liv. Många som var en del av punken jobbar i dag inom kreativa yrken, säger hon.
Tobbe Sjöberg sjöng med vad som anses vara Sveriges första kängpunkband Moderat Likvidation. Bandet var från Malmö och bildades 1980. I en SVT-intervju från 1983 med Tobbe från Moderat Likvidation och Cutting från Anti Cimex, förklarar Cutting att: ”Punkarna vill att folk ska tro att man är ett svin va, att man är äcklig och dum i huvudet. Det är det jag står för va. Det är det som är punk”.
– I dag lever jag en dag i taget och försöker bli kvitt mitt alkohol- och cannabisberoende, det går ganska bra sedan två år tillbaka. Punken har för mig inneburit att jag fått leva ett ganska schysst och fritt liv. Den har fått mig att tänka efter och fört med sig att jag träffat många underbara människor, säger Tobbe Sjöberg.
Gurra som spelade trummor med Ebba Grön och Imperiet heter egentligen Nils Gunnar Ljungstedt. Han hoppade av Imperiet 1985 och ersattes av Fred Asp. I dag jobbar Gurra på Teater Tribunalen i Stockholm och spelar rock i bandet Farsta, tillsammans med bland andra Hasse Edström från Grisen Skriker.
Fjodor som spelade bas i Ebba Grön var känd som den mest aggressiva av bandmedlemmarna och kallades ibland för Sveriges svar på Sid Vicious. Han var anarkist och hatade regeringen, borgarklassen och monarkin. Det var Fjodor som skrev Ebba Gröns argaste låtar: ”Totalvägra”, ”Beväpna er” och ”Pervers politiker”. 1982 dömdes han också till fängelse för att ha vägrat göra värnplikten.
Numera bor Fjodor, som egentligen heter Lennart Eriksson, på Gotland med sina fyra barn och arbetar halvtid som kock vid en skolbespisning. Han spelar med kompisbandet Skandal och dyker ibland upp som gästartist på vännen Stefan Sundströms konserter.
Fjodor var 1999 besviken på sin gamla bandkollega Thåström, som då nobbade ett gage på 18 miljoner för tre återföreningskonserter med Ebba Grön.