Gå och se! Gå och se! Berätta sedan vad du såg och jämför – det fantastiska är att om du jämför med någon vän så kommer ni att ha sett olika. Samma bild. Olika händelser, olika förklaringar, olika känslor.

Tuija Lindströms klassiska bilder, de flesta från 1980 och 90-tal är berättelser man dyker in i.

Liksom kvinnan i vattnet flyter du, men vad som finns under dig vill du inte veta.

Och det röda strykjärnet berättar kanske om ett hemmaliv som blev för mycket eller kanske om att blod och kärlek finns i allt.

Jag älskade att jobba med Tuija på 80-talet, hon kom med bilder som för en formgivare och redaktör på ETC var så enkla att använda. Givetvis beskär man inte, allt är klart, det enda är lusten att blanda de olika bilderna, sida efter sida, så berättelsen ligger i mötet mellan de oftast kvadratiska fotografierna.

Och sedan en höft som fyller hela sidan. ett barn vid en finsk mystisk insjö, nära där hon, kvinnan och vännen men det långa blonda håret tittar naket på dig.

Missförstå inte. Det är du som är naken.

Det som skilde Tuija från många andra fotografer var att hon utgick från det dokumentära men sedan skapade bilder som kunde berätta om något helt annat.

Fast min favorit är fortfarande bilden som berättar om den absurda unkna engelska överklassen.

En zebra i trädgården framför tegelslottet.

Det är så jag läser den.

Men jag gissar att du ser något helt annat. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.