BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Under oktober till mars bodde mer än 300 personer på de tillfälliga boendena i Sundsvall, många barnfamiljer. Förutom gymnastiksalarna användes även en före detta förskola i Granlo som boende.

– Det var som att komma till en helt annan värld.
Familjerna hade bara provisoriska pappväggar mellan sig och deras vardag präglades av sysslolöshet och väntan, berättar journalisten Olof Axelsson.

Han är tillsammans med fotografen Svanthe Harström de enda representanterna för media som har släppts in i gymnastiksalarna. 

Fick inte komma in

Allt började med att de fick ett uppdrag av ETC Sundsvall att beskriva tillvaron för de flyktingar som hade hamnat i Sundsvall.

– Vi märkte ganska snart att det fanns en vilja hos många att berätta vad de hade varit med om, om flykten, om livet i Sundsvall och om framtiden, säger Olof Axelsson. 

– Problemet var bara att boendena var stängda för utomstående. Vi fick helt enkelt inte komma in och träffa dem. De första intervjuerna för ETC fick vi göra utomhus. Det var frustrerande, säger Svanthe Harström.

Många känslor

Tack vare kontakt med kommunens samordnare, Ulla Näsman, öppnades dörrarna och de fick ett uppdrag att med intervjuer och foto skildra livet på de tillfälliga boendena. 

De har under några månader pratat med både personal och flyktingar och har mött mycket värme och hopp, men också oro och apati. Vi gör det för barnen var ett återkommande svar de fick.

– Många av de vuxna, även de unga, såg ingen framtidstro för egen del utan satte allt sitt hopp till barnen, säger Olof Axelsson. 

Utställningen består av ett 40-tal foton samt citat från intervjuerna. I den stora utställningshallen på Sundsvalls museum byggs också en miljö med ribbstolar och vikskärmar i papp för att efterlikna miljön i gymnastiksalarna. 

– Det var fina möten. De vi träffade var glada och väldigt trevliga och ville gärna prata om sina upplevelser, säger Svanthe Harström. 

– Samtidigt märks det att de här människorna har hamnat i ett vacuum av väntan. De hade ingenting att göra och fick inte ens laga sin mat själva. Ovissheten präglade vardagen. Ingen visste hur länge de skulle stanna, eller vad som skulle hända sedan, säger Olof Axelsson.

Få avtryck

Nu är alla borta. De tillfälliga boendena är stängda och flyktingarna har slussats vidare till andra boenden runt om i landet.

– Det är märkligt att så många kom och gick och hur litet avtryck den här speciella perioden gjorde på livet för de allra flesta i Sundsvall, säger Olof Axelsson.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Om flykten:

"Vi vandrade i öken i 18 timmar och turades om att bära flickan."

"I gryningen var vi mitt på havet. En stor båt åkte förbi och skapade svallvågor. Så stannade vår motor."

"Polisen tog emot oss, vi blev otroligt väl bemötta. Vi hade aldrig sett poliser som var som våra vänner."

Om framtiden:

"Vi vill ge vår dotter en framtid i trygghet, det är för sent för oss."

"Vi ligger vakna och grubblar över om vi kommer att få stanna. Det är jättesvårt att lämna allt, men vi gör det för att ge våra barn och barnbarn ett bra liv."