– Här ska du sova!

Det var då jag såg den, grisen. Den låg död, uppfläkt och grillad på ett bord några meter från sängen. Högst troligt hade den slaktats och hängts över elden två dagar tidigare på julaftons kväll.

Griskött är tillsammans med kyckling det vanligaste köttet på Kuba, främst för att uppfödning och försäljning av nötkött var förbjudet fram till 2021. Många kubaner köper en griskulting som får bo på bakgården eller balkongen och växa sig stor och fet. Det var fallet för familjen som jag just hade kommit till och som så generöst gjort plats för mig i sitt lilla hus.

Men lukten av bränt fläsk och de små döda ögonen med svedda ögonfransar fick det att vända sig i magen på mig – som inte bara är vegan utan också har begåvats med ett ytterst känsligt luktsinne. 

Snabbt som fan tvingades jag komma på en ursäkt och pappan fick krångla sig nerför trappan med min resväska igen. Det var pinsamt,  otacksamt och bortskämt av mig. Men jag kunde helt enkelt inte vara sambo med en halv, grillad gris.

Grisen och framförallt dess kött har idag blivit en central symbol i det pågående kulturkriget. Bland svenska nationalister och högerpopulister är att äta fläsk en viktig del på den checklista över traditioner och värderingar som man bör hålla sig till för att vara en ”riktig” svensk.

Enligt samma logik blir de som inte äter fläsk antingen misstänkliggjorda, hånade eller andrafierade; ”äckliga” woke-vegetarianer, ”farliga” muslimer och ”osvenska” judar.

I sin prisbelönta science fiction-roman ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar” (Norstedts, 2017) målar författaren Johannes Anyuru upp ett framtida skräckscenario där högerfascisterna fått makten i landet och placerar alla Sverigefiender i lägret Kaningården. Där undervisas de av yttrandefrihetscoacher och demokratientreprenörer, utsätts för psykologiska experiment, och så tvingas de äta griskött till alla måltider.

”Mina skor klafsade när jag reste mig: många plockade bort fläsket från sina tallrikar och slängde det på golvet, så att ett lager av gråaktigt mosigt kött bildades under bordet och stolarna. En bit korv från gårdagens lunch fastnade i mönstret på min skosula, och när jag stod och grävde loss den med en plastgaffel kom jag att tänka på mannen som hade blivit svald av en jättefisk i Koranen, och sedan satt fast där. Jag tänkte att vi var i magen på Sverige.”

Med tanke på den högernationalistiska politiska utvecklingen i Sverige och Europa de senaste åren är det föga förvånande att delar av Johannes Anyurus grisköttsdystopi nu har blivit verklighet.

I Uddevalla har nämligen de ledande kommunpolitikerna bestämt att alla skolbarn ska äta mer gris. Under svepskälet att många elever väljer bort skolmaten de dagar det serveras helvegetarisk kost har moderaten Henrik Sundström och sverigedemokraten Martin Pettersson infört en ny skolmatspolicy med mer kött i allmänhet och extra mycket fläsk i synnerhet.

Ingen hänsyn ska tas till religion, står det i policyn, eftersom ”mat som äts i det svenska majoritetssamhället” ska vara utgångspunkten i skolbespisningen. Kommunpolitikerna har tagit ett ideologiskt grundat beslut som förstärker skillnaderna mellan ”vi ”(svenskfödda fläskätare som utgör majoritetssamhället) och ”de” (utlandsfödda icke-fläskätare som utgör minoritetssamhället). En nationalistisk indoktrinering via skolmaten där fläsket blir den yttersta symbolen för den eftersträvansvärda svenskheten. Att vägra äta fläsk är att vägra bli svensk, enligt den sverigedemokratiska logiken.

En nationalistisk indoktrinering via skolmaten där fläsket blir den yttersta symbolen för den eftersträvansvärda svenskheten

Jag bävar för när de så kallade Sverigevännerna ska nås av nyheten om att SVT i år bjuder sina anställda på den allra sista jullunchen med skinka – vid årsskiftet börjar nämligen den nya policyn om vegetarisk kost att gälla. Om deras indignation över ”wokeifieringen” av public service var stor redan innan kommer detta inte direkt göra den mindre.

Fläskkött har också använts i fysiska attacker för att förödmjuka muslimer. På julaftonsnatten 2023 krossades fönsterrutorna på Somaliska föreningens lokaler i Södertälje och någon slängde in ett köttstycke från gris och en klump med bacon. SD-politikern Johan Söderström i Tierps kommun skrev 2013 i ett Facebook-inlägg att han skulle ”kasta fläsk” på muslimer. 2011 hittades huvudet av en slaktad gris vid ett moskébygge i Skövde och samma sak hände utanför moskén i Tranemo 2013. 

Under inkvisitionstiden i Spanien på 1400-1600-talet användes griskött även mot judar som tvångskonverterat till katolicismen. Om de vägrade äta fläsk misstänktes de för att i hemlighet fortfarande praktisera judendomen. 

I samtida antijudiska verbala eller fysiska attacker är grisreferenser däremot inte lika vanliga. Dock förekommer mer subtila antisemitiska anspelningar på judendomens fläskförbud i populärkulturen, nu senast i en av höstens mest uppmärksammade romcoms ”Nobody wants this”. 

I Netflix-serien träffas den frispråkiga sexpoddaren Joanne och den  basketspelande rabbinen Noah på en middag hos en gemensam vän och blir blixtförälskade. Joanne lever sekulärt men Noah har en ortodox familj som inte gillar att han dejtar en icke-judisk kvinna. 

Parets kulturkrockar kulminerar i den klyschiga scenen när Joanne för första gången bjuds hem till Noahs föräldrar och tar med sig en charkbricka som innehåller prosciutto. Att Joanne som ung medveten kvinna i Los Angeles inte skulle veta att prosciutto är skinka, samt att ortodoxa judar inte äter det, är inte trovärdigt. 

Det värsta med scenen är dock inte hennes chockade ansikte när hon genom Noahs mammas (stereotypt porträtterad som den överbeskyddande, dominanta och oidipala ”jiddishe mame”) förstår att hon har gjort bort sig genom att ge fläskkött till en jude, utan vad som händer i nästa scen. 

Då har nämligen mamman i smyg rotat upp charkbrickan ur soporna och glupskt börjat trycka i sig prosciutton – tills hon mitt i en stor tugga skinka upptäcks av Joanne.

Scenen speglar föreställningen om att det skulle finnas en förbjuden längtan hos den icke-fläskätande minoritetspersonen att få sätta tänderna i en flottig skinka, och att det enda som stoppar henne är de religiösa dogmerna hon underkastar sig.

I ”Nobody wants this” används fläskscenen för att illustrera vad som händer när en strikt religiöst person överträder ett tabu och på sätt blir en ”vanlig” felbar människa. Noahs mammas auktoritet och oklanderliga ortodoxa praktik faller när Joanne ser hur mycket hon njuter av grisköttet, och detta skapar både en maktförskjutning till Joannes fördel – hon vet något som absolut inte får komma ut – och det stärker bandet mellan svärdotter och svärmor. 

Ett fuck you till alla nationalister som tror att man bygger ett lands sammanhållning och identitet med hjälp av död gris

För den som inte är jude eller muslim och kan luta sig mot uråldriga religiösa skrifter som förklarar varför människan inte bör äta gris (bland annat för att den anses oren ) så finns det många sekulära argument för att inte göra det.

I Martin Ragnars bok ”Grisens historia. Så mycket mer än fläsk” (Carlsson förlag, 2015) redogör han för forskning som visar att grisar är smartare än både apor och hundar. Grisar besitter stor emotionell intelligens, kommunicerar med ansiktsuttryck, och är renliga djur som aldrig gör sina behov i närheten av sin sovplats. 

Majoriteten av alla grisar i Sverige föds upp i djurfabriker med betonggolv, utan möjlighet att böka eller svalka sig i dybad. Istället tvingas de svalka sig genom att rulla sig i varandras gödsel och många drabbas av sjukdomar innan de till slut körs till slakteriet – där de sänks ner i ett schakt med koldioxidgas som gör dem medvetslösa. Sedan hängs de upp i bakbenen, får sina halsar uppskurna och dör sedan genom avblodning.

Om de etiska, djurrättsliga argumenten inte är tillräckliga för att få någon att avstå från att äta gris så kanske en anti-nationalistisk vinkel på frågan kan väga tyngre. 

För i ett Sverige där SD-politiker vill tvinga skolbarn att äta fläsk, Kristdemokraternas partiledare vill beröva invandrare med permanent uppehållstillstånd rätten att rösta i kommunala och regionala val, och kristdemokratiska EU-parlamentariker föreslår ett prov där kristna värderingar ingår för att få svenskt medborgarskap så kan faktiskt vägran att äta julskinka och fläskkarré bli en motståndshandling. 

Ett fuck you till alla nationalister som tror att man bygger ett lands sammanhållning och identitet med hjälp av död gris.