– Det är nog tyvärr bara jag, säger han.
I många svenska hem finns ett eller flera föremål av mässing. Det kan vara en ljusstake, en lampett eller en ljuskrona. Många härstammar från 60- och 70-talen. På de legendariska bruken i Gusum och Skultuna gjordes goda affärer på den tiden. Så är det inte längre. Nu finns bara rester av den en gång så blomstrande verksamheten kvar.
– Det finns några gubbar som håller på men inte i någon större skala. Hantverket kanske dör ut med mig. Många har frågat om jag inte borde ha en lärling men det verkar inte finnas något intresse, säger Lennart lite uppgivet.
Och människor som besöker honom i verkstaden bekräftar bilden.
– Många som kommer hit säger att de inte trodde att sådant här fanns längre, säger han och sveper med handen över verkstaden och alla mässingsföremålen.
Omfattande arbete
Man kan fråga sig vad som förorsakat mässingens förfall.
– Många tycker att det är svårjobbat, men jag som har det med mig tycker inte det. Visst kan det trilskas ibland, det blir lite sprött och kan gå sönder, men jag tycker att det är vackert, säger Lennart.
Och mässingen kräver lite fler maskiner än andra metaller. Lennart håller fram en liten ljusstake.
– Bara på den här är det ungefär 50 arbetsmoment. Det är ett omfattande hantverk, säger han.
Ändå klarar sig Lennart bra på sitt hantverk. Kanske för att han är ensam på marknaden.
– Jag får jobb från hela landet. Har också sålt till utlandet, bland annat till Ryssland och Polen, säger han.
Några udda beställningar sticker ut i mängden.
– En gång gjorde jag en kanna åt Dramaten, de skulle ha den till någon pjäs och specialbeställde den av mig. Jag tillverkade den och sedan ville de att jag skulle buckla till den så att den såg gammal ut. Men där gick gränsen. Det fick de fixa själva, säger Lennart.
Unikt hantverk
Lennart Andersson började sin bana på Karlskrona lampfabrik och där föddes tanken på att starta eget företag. Han var under många år verksam som egen företagare i Karlskrona, men för två år sedan hittade han och hans hustru Astrid Hörnström en nystart på Bryggeriområdet i trästaden Nora.
– Här trivs vi jättebra. Vi blev trötta på att pendla. Astrid bodde i Karlstad och jag i Karlskrona. Vi tittade på lokalen på Bryggeriet i Nora och blev förtjusta, berättar han.
Och Astrid är en viktig del i verksamheten.
– Vi kan sitta till långt fram på nätterna och spåna om ny design, säger han.
– Man kan säga att jag kommer med idéer men sedan är det Lennart som formar dem. Produkten uppstår i mötet med materialet. Han förädlar mina idéer, säger Astrid.
Hon pekar också på hur unikt Lennarts hantverk faktiskt är.
– Han är ju lite blygsam själv men det han gör är verkligen något extra. Och hans signum finns i alla produkter. Man kan alltid se hammarslagen i det Lennart gör. Hantverket ska synas, säger hon.
Bättre utveckling på 2010-talet
Lennart och Astrid är medvetna om att de verkar på en vacklande marknad. Efterfrågan har kommit och gått. 60- och 70-talen var bra år för mässingen. Under 90-talet sjönk intresset för att åter stiga under 2010- talet.
– Det har funnits dagar då jag faktiskt har tänkt lägga av. Men Astrid har stöttat mig och pekat på all kunskap som skulle gå förlorad. Det handlar trots allt om ett kunnande som jag har samlat på mig under ett helt yrkesliv, säger Lennart.
Anders Wallén
