Ett av världens största spelbolag har blivit stämt av delstaten Kalifornien för att ha brutit mot statens lagar om medborgerliga rättigheter och lika löner. Activision Blizzard ligger bakom populära spel som ”Call of duty”, ”World of warcraft” och ”Candy crush”.
Men i skuggan av de kommersiella framgångarna så har speljätten haft en arbetsmiljö där anställda – framför allt kvinnor och minoriteter – har tvingats utstå lönemässig diskriminering, förnedring och sexuella trakasserier.
Tusentals anställda markerar
Anställda på Activision Blizzard har protesterat mot ledningens ”tondöva” respons till stämningen, då bolaget bland annat sagt att den två år långa utredning som staten gjort var bristfällig. Ett upprop har fått över 2 000 anställdas signaturer och flera chefer har tvingats lämna.
– Jag tycker sådant här har legat och puttrat. De här problemen har pågått så länge att jag knappt reagerar. Det här är bara ett av flera företag som jag tror kommer explodera på det här sättet, säger Paula ”Fenjima” Manrique, spelexpert i TV4:s Nyhetsmorgon och personen bakom det svenska uppropet #vispelarintemed.
Även i Sverige så finns en grabbig kultur i och kring spelindustrin, enligt Paula Manrique. I sin tidigare roll som speljournalist kom hon i kontakt med många kvinnor som jobbar på svenska spelbolag. Hon fick höra om hur de inte respekteras av sina manliga kollegor, fick opassande kommentarer och blev tafsade på under fester.
Värre på mindre aktörer
– Jag fick höra så mycket. Sedan under metoo så märkte jag att det inte fanns något upprop i spelindustrin så jag tog initiativet att starta det. Vittnesmålen som samlades in var från spelbranschen i stort. Till exempel från kvinnliga gamers som fått utstå hat online. Men framför allt bestod uppropet av vittnesmål från kvinnor som jobbar på svenska spelföretag, säger hon.
Spelindustrin omsätter idag mer än både film och musik. Activision Blizzard omsatte förra året drygt 70 miljoner kronor.
Men i Sverige så är det inte främst på de större bolagen som den här typen av diskriminering och kränkande beteendet går att finna, enligt Paula Manrique. Utan det är kvinnor som jobbar på mindre spelstudios – där de kanske är den enda kvinnan bland en grupp män – som jargongen och grabbkulturen är värst och där flest vittnesmål kom ifrån under uppropet.
– På de stora företagen jobbar det fler tjejer och man jobbar tillsammans i större grupper. Där ser man inte de här problemen i samma utsträckning som på mindre företag. Jag tror att det är för att det finns fler tjejer, i stället för kanske en ensam tjej med 30 killar, säger hon.
I spelvärlden så är det inte ovanligt att män – chefer, kollegor eller konsumenter – inte respekterar kvinnor på samma sätt, enligt Paula Manrique. Hon säger att hon i sin tidigare roll som spelskribent själv fick utstå detta på flera fronter. De manliga kollegorna trängde ut henne socialt och arga läsare skickade henne döda djur på posten.
Kan hända var som helst
– På spelföretag, både stora och små, så känner många kvinnor att de inte får samma respons av cheferna som sina manliga kollegor. Sedan finns också en rädsla för att säga för mycket. I spelindustrin så sitter många på korta kontrakt. Därför finns oron att om man säger för mycket som kvinna så får man inte fortsätta när kontraktet tar slut, säger hon.
Spelutvecklaren Jenny Nordenborg håller med om att problemen som uppdagats i fallet Activision Blizzard även finns i Sverige, om än kanske inte i samma skala.
Hon har själv jobbat med spelutveckling i drygt 15 år och är idag vd för Neat Corp och grundare av organisationen GameDev Force, en ideell organisation som arbetar med mångfald inom spelindustrin. Hon hoppas att det som hänt i Kalifornien kan bli en väckarklocka för andra spelföretag.
– Om det finns personer som jobbat på Blizzard utan att ha märkt något av det som uppdagats kan det ju hända var som helst. ”Inte skulle det hända hos oss” räcker inte, säger hon.
Jenny Nordenborg vill inte peka ut något specifikt företag men säger att hon som kvinna upplevt gott om diskriminering genom åren. Men också att hon själv upplever att förhållandena i branschen blivit bättre.
– Men jag är inte helt säker på hur mycket som beror på att jag är äldre, mindre benägen att hålla tyst och att jag arbetar i en helt annan position idag – en där jag kan välja vem jag jobbar med och göra en poäng av att inte ta någon skit. Spelbranschen i Sverige är också mycket större idag än när jag började, säger hon.
”Ta hjälp av varandra”
Fler kvinnor har kommit in i branschen det senaste decenniet. Branschorganisationen Dataspelsbranschen säger att det har varit en positiv utveckling men att siffrorna fortfarande är för låga. Den senaste statistiken visar att drygt 2 100 kvinnor jobbar inom svenska spelbolag – nästan 2 000 fler än vad det var 2010. För ett decennium sedan utgjordes svenska spelbranschen av tio procent kvinnor, idag är det drygt 23 procent.
– Vi brottas också med de här problemen, som mansdominans och diskriminering. Men vi känner inte igen oss i kritiken att företagen inte bryr sig eller inte försöker göra något åt det. Tvärtom är det en viktig fråga för våra medlemmar, säger Per Strömbäck, Dataspelsbranschens talesperson.
Att ännu fler kvinnor kommer till spelindustrin tror både Jenny Nordenborg och Paula Manrique kan hjälpa till att minska de problem i branschen som nu aktualiserats globalt.
– Det är en vinst att vi är fler till antalet som kan driva frågor och ta hjälp av varandra. Jag tror starkt på att vi även procentuellt kommer bli en större del av branschen i generationen som är uppväxta med teknik och spel riktade till fler målgrupper än de som fanns i min generations uppväxt, säger Jenny Nordenborg.
Vittnesmål från #vispelarintemed
”De kvinnor som har lyckats hålla sig kvar i branschen är alla kvinnor med skinn på näsan. De mindre hårdhudade orkar sällan vara kvar så värst länge. Det gäller att kunna stå ut med den manliga jargongen. Stå ut med att någon skojar om att ”du ställer väl upp på det mesta”. Att plötsligt känna en hand på din rumpa och inse att den tillhör en av de männen med mest makt i branschen. Jag har blivit utnyttjad på ett hänsynslöst sätt av en man med mycket makt och inflytande men jag skulle inte våga anmäla det på min arbetsplats. Jag tror inte att det finns något för mig att vinna på det för ingen här vill veta hur det faktiskt ligger till.”
”Blir ofta kallad hora, transa, slyna etcetera, på jobbet av kunder på chatten eller mejl. Ofta unga pojkar som uppenbart sitter i grupp och försöker hävda sig, men även hänt att det varit vuxna män.”
”Under en fest i jobbsammanhang följde en man efter mig hela kvällen och berättade att jag kunde streama spel lättklädd och tjäna kopiösa mängder pengar. Jag behövde varken vara snygg eller vara bra på spel, men ändå tjäna massa pengar.”
”Att detta fenomen var enormt provocerande för honom hindrade honom inte att fortsätta föreslå det gång på gång.”
”Examensfest på min spelutbildning och min första kontakt med personer som jobbar i spelbranschen. Min lärare ropar att jag ska hälsa på en chef från ett stort svenskt spelföretag som han är kompis med. Jag går dit och presenterar mig och han tittar på mig och frågar om jag ridit min lärares bazooka. Min lärare skrattar och det tog ett tag innan jag förstod vad han menade. Jag gick hem och grät den kvällen för jag insåg att jag var så naiv som gick in i den här industrin med tron om att jag skulle bli lika behandlad som killarna på min utbildning.”
