– Det är oerhört häftigt att se hur berättelsen växer fram i stunden när en skådespelare kommer på något. 

Men kan teater verkligen vara helt improviserad, något måste ju vara förutbestämt, som kläder till exempel?

– Temat kan vara bestämt, jag vet till exempel att en av grupperna har Sci Fi-tema, och det kan ju avgränsa vad som händer. Men annars växer nästan allt fram under tiden.

Är publiken delaktig eller är det en uppdelning mellan skådespelare och publik?

– Skådespelarna kan be publiken om inspiration och i vissa fall om enkla hjälpmedel. Men generellt går man dit som publik för att titta, inte för att delta. 

Vad händer om någon kommer av sig och inte kommer på något då?

– Håller man på med improvisationsteater övar man upp en snabbhet i hjärnan, och det här är väldigt rutinerade grupper. Men det är också så att ingenting är fel i den här teaterformen och därför händer det nästan aldrig att någon kommer av sig. 

Varför behöver improvisationsteatern en egen festival?

– Framför allt för att det är oerhört roligt och häftigt att se. Men också för att det har vuxit fram ett internationellt community av improvisationsgrupper de senaste åren, som är mycket skickliga och beredda att resa långt för att delta i evenemang. 

Har du någon favorit som du särskilt gärna skulle vilja tipsa om?

– Naturligtvis borde man gå och se gruppen från Indien, The Improv. Sedan finns det en italiensk grupp, Impromask Italiana, som kör improvisationsteater med Commedia dell’Arte-masker och som jag tycker är väldigt spännande.