Linn Österbergs musik karaktäriseras av en klar röst som på samma gång är både skör och len, stundtals barnslig men aldrig utan attityd. Det är en avskalad musik men som är till bredden fylld av melodier och vars gitarrspel hela tiden driver låtarna framåt. Melodierna och tempoväxlingen gör det lätt att sugas in i musiken och stannar man där för länge är det lätt att känna sig melankolisk. Linn växte upp i en väldigt liten by i Bohuslän och levde länge helt isolerad lämnad åt sina egna tankar.
– Jag flyttade hemifrån när jag var fjorton och jag har bott väldigt isolerat, jag bodde själv inne i skogen med en häst, det har verkligen präglat mig.
Den självvalda ensamheten blev till en mycket stark självkännedom och skapade en plats åt Linn från vilken hon kunde betrakta världen. Men alla tankar och fantasier stannade till en början i Linns huvud.
– Innan jag var tjugo så hade jag inte gjort någon konst överhuvudtaget, jag höll på med ridning och det var det enda jag gjorde i princip, jag hade inget sätt att uttrycka mig på.
Tankarna blev till musik
Till slut började tankarna läcka, först som ord på pappret och senare som sång och melodi ackompanjerad av gitarr. Kanske är det därför Linns musik känns så ärlig och ren. Som musik från ensam ö vars språk aldrig präglats av några andra dialekter. Därför vill Linn att vägen mellan känsla och inspelning ska vara så kort som möjligt.
– Jag gillar att göra mycket grejer och producera sjukt snabbt så att jag får det ur mig liksom, jag vill kunna spela saker som känns aktuella.
Den skiva Linn just nu lägger sista handen på är producerad i denna anda hemma i Linns egna lägenhet. Den nya skivan kommer ut nästa år och skiljer sig inte så mycket stilmässigt från förra skivan enligt Linn, men den har skapats ur en annan känsla.
– Jag har ändrat perspektiv sedan förra skivan, sådan är musiken för mig, den speglar en där man är just nu.
Flyttade till Melbourne på obestämd tid
Just nu jobbar Linn extra som värd på Pustervik mellan inspelningarna och skapandet men det var i Melbourne i Australien som hon först började spela. Och det krävdes inte mycket för att Linn skulle ta beslutet att flytta till Melbourne på obestämd tid. Efter att ha klarat sig själv i så många år känner sig Linn hemma var som helst i världen.
– Jag kan åka var som helst, när som helst utan att ens blinka men få in mig en dag i femmanhuset och jag kommer att tycka att det är otroligt otäckt.
I Melbourne upptäckte Linn musiken på riktigt och började spela i ett band. Efter ett år i Melborne och ett års resande i Asien och Europa landade hon till slut i Göteborg. Här fortsatte Linn med musiken och blev klar med demon Mercy Land 2011 och den första riktiga skivan Guns of Alaska släpptes året där efter. Förutom titeln för minst två låtar på senaste skivan tankarna till USA. Linn har själv inte hunnit besöka USA men har i både musiken och tanken varit på väg dit ett bra tag. Hon erkänner att hon har en otroligt romantiserad bild av USA och hon har läst den amerikanske beat-författaren Jack Kerouacs On the road alldeles för många gånger. Turnstile, det walesiska, skivbolag som backar upp Linn står bakom en mängd amerikanska artister, bland annat Christopher Owens som även är medlem i bandet Girls på samma bolag. Nästa år, om planerna går som de ska, kan Linn få åka till det förlovade landet på riktigt.
Vill inte kategoriseras
– Det är inte helt bestämt ännu, jag ska antagligen spela med en massa andra artister på mitt bolag men jag får inte lov att säga var ännu, men det ska bli jättekul. Jag hoppas verkligen att det blir av.
Många av artisterna på Turnstile definieras ofta som indie men Linn själv skyr alla sorters kategoriseringar, hon är inte en genre utan en person helt enkelt.
– Jag tror att det är en ganska personlig process man går igenom, jag menar ens hjärna vill ju definiera nästan allting. Men ju längre man lever desto lättare förstår man att man kan vara allting samtidigt.
Linn verkar på många sätt vara obunden och fri, några materiella begär har hon inte heller.
– Jag hatar saker, jag vill slänga allting jag äger, jag tycker att det är så otroligt stressande att ha grejer som man inte använder.
Linn Österberg har alla de egenskaper en fri skapande konstnär behöver: en ensamhet att trivas i, avsaknad av materiellt begär och ett gränslöst förhållande till konsten och världen. Med detta i åtanke är det nog bäst att passa på att se henne innan hon tar gitarren under armen och sticker.
Martin Wikberg Grissler
