Den uppsättning som nu ska få sin urpremiär kan ses som en konstnärlig gestaltning av de tankar som rör sig i de båda kvinnornas huvuden i dag.

– Manuset utgår från de samtal och diskussioner vi har haft, säger Liv Strömquist.

Till formen påminner Blod och eld om de gamla antika dramerna, med tio skådespelare som uppträder som en kör som med tal, sång och musik framför olika scener. Den röda tråd som genomsyrar uppsättningen är åldrandet, där fokus ligger på kvinnors förlust av ungdomen och skönheten som förknippas med den.

Om varför Snövit måste dö

En av de frågor som föreställningen spinner kring är vad som ligger bakom Snövits styvmors hat. I en scen framträder de tio skådespelarna med guldkronor och i röda långa klädnader, där de en efter en kommenterar hur mordet på den för styvmodern så förhatliga Snövit ska göras. Men det handlar också om varför det är så viktigt att det sker.

Idén till den delen av föreställningen fick Liv Strömquist när hon läste en psykoanalytisk skildring av innehållet i gamla folksagor.

– Snövit ska dö för att hon är den vackraste i landet. Men det tragiska är att det bara är just nu som den unga Snövit är vackrast. Om tio år är det antagligen någon annan som har fått den rollen. Det som gör frågan så viktig för styvmodern är att hennes skönhet har setts som det enda viktiga hon har. Hon är van vid att bara bli bedömd utifrån sitt utseende, och har hon inte det kvar så återstår inget, säger Liv Strömquist.

Fixeringen vid unga kvinnors utseende är gammal. Men för de två manusförfattarna är det också uppenbart att det är en fråga som kanske är känsligare och viktigare än någonsin tidigare i en tid med selfies och ideliga statusuppdateringar.

– Människor försöker i dag iscensätta sina egna liv så att de ska bli så bra som möjligt. Allt detta speglas i de sociala medierna, där bara de positiva livshändelserna får plats, säger Liv Strömquist.

En annan röd tråd, eller kanske snarare ett av föreställningens nav, är den problematiska roll som kvinnors underliv spelar. I en scen berättas om Marilyn Monroes sexliv. Stjärnans många kända älskare räknas upp i en sångtext, där det också berättas att den största sexsymbolen av dem alla aldrig själv fick uppleva en orgasm.

Nedtystat klimakterie

En fråga som också lyfts är vad som faktiskt händer i en kvinnas kropp när hon kommer i klimakteriet.

– Jag hörde ett radioreportage om klimakteriet och reagerade över att jag visste så lite om vad som händer då. Det fick mig att fundera över varför just det var så nedtystat och förbjudet att tala om, säger Ada Berger.

För manusförfattarna står vår syn på åldrandet i konflikt med hur vi annars vill uppfatta vår tillvaro.

– Att våra kroppar åldras är en sorts nedförsbacke, som inte stämmer in med bilden av hur allt bara ska bli bättre och bättre, säger Ada Berger.

Den som här får klä skott för ett försök med att klä åldrandet i nya och mer positiva kläder är tidningsmakerskan Amelia Adamos bilder av den åldrade kvinnan.

– Hennes tidningar kan ses som ett försök att skapa det attraktiva åldrandet, där man inte behöver ge avkall på något. Det är inte så att vi egentligen vill kritisera Amelia Adamo, men det är något med det synsättet som blir fel, säger Ada Berger.

Föreställningen mynnar ut i den mytologiska berättelsen om gudinnan Inanna, som ska ner i underjorden för att försonas med sin mörka syster.

– Vi leker med tanken på ritualer. Vi firar sådant som bröllop och dop, men borde kanske också ha ritualer för annat, som ett sätt att kunna acceptera sorg och förluster, säger Liv Strömquist.

Egna åldern spelar in

Blod och eld genomsyras av tankar kring åldrande. Men Ada Berger och Liv Strömqvist står åldersmässigt mitt i livet, något som också speglar deras tolkning av vad som sker.

– Hade vi skrivit det här manuset om 20 år så hade det antagligen blivit en helt annan berättelse, säger Ada Berger.