De flesta säten används. Ju färre bilar vi åker i desto bättre. Mot Östervåla kyrka, omkring fyra mil norrut, eftersom det finns blandskog där. Det är medresenären Erik Orvehed Hiltunens första exkursion. Han och flickvännen har lärt sig om fåglar tillsammans. Men de har bara varit ute själva tidigare.
– Vi sporrar varandra, säger han. Men just i dag ville hon inte gå upp så tidigt.
”Hackspettarna kommer igång att ropa och trumma tidigt på morgonen. Orrspel, tranrop och trastsång ackompanjerar stämningsfullt i skogen”, står det i Upplands ornitologiska förenings program. Just hackspettsutflykter är extra populära.
– Oavsett vad man hör blir det en upplevelse. Ingen gång är lik den andra, menar Arne Lundberg. Han är morgonens ledare.
Ugglor och vinterfåglar
De träffas ofta. I år har ornitologiska föreningen bland annat hunnit med att höra ugglor och vinterfåglar i staden och vid Årike Fyris. Föreningen gör också exkursionerna tillgängliga för en större allmänhet, bland annat genom ett samarbete med det biologiska museet Biotopia. Arne Lundberg berättar att Uppland är exklusivt i att erbjuda sina medlemmar så många exkursioner, möjligen slagna av lokalföreningen på Gotland.
Andra stoppet. Solen har spruckit fram nästan helt. Tystnad, bara några prassliga jackor hörs. Uppmärksamma ögon riktas mot träden. Vi lyssnar.
– Det liknas vid ett kulsprutesmatter. Lång sådär. R-r-r-r-r-r-r-r-r-r. Var det någon som hörde det? frågar Arne. Det är bara att gratulera er. Det är nästan så vi kan avsluta här.
Tretåig hackspett
Vad vi hörde var en tretåig hackspett. Det berättas att den skiljer sig från större hackspett, som har ett kortare trumningsläte.
– Nu kör vi till ett hygge med gråspett! förkunnar Arne.
Tredje stoppet. Termosar och mackor åker fram. Några av deltagarna lämnar sällskapet och går iväg för att höra orrspel.
Obekväm terräng
Tidiga morgnar och obekväm terräng till trots – intresset för fågelskådning ökar i hela Sverige, så mycket att Ornitoligiska föreningen har växt med 60 procent på bara några år. Både kända och okända fågelskådare berättar om sin passion i medierna. Omkring
25 000 personer i Sverige kommer förmodligen att ge sig ut för att skåda någon gång i vår. I Storbritannien är de omkring en miljon.
– Det kan låta udda att åka åtta mil ut i skogen till ett jävla kalhygge. Men det är värt det. Vissa samlar på frimärken, vi gillar naturen och fåglar.
Nästan folklig
Fågelskådandet har blivit nästan folkligt när fler grupper har dragits in. Allt fler kvinnor hittar numera sin hobby bakom kikaren.
För några år sedan bildades Rapphönorna, ett nätverk enbart för tjejer som vill skåda fåglar. Det har spridits till hela landet.
– Det finns massa jätteduktiga karlar som pratar med varandra. Men vi ville lära oss själva, och plötsligt kom det massa folk som annars inte skulle ha kommit ut. Det blir en annan typ av utflykt, ingen prestige eller konkurrens, vi lär oss av varandra, säger Barbro Sjölin-Nilsson i Rapphönorna Uppland som har över 100 medlemmar.
Häckningen igång
Våren är särskilt tacksam för att skåda fågel. Häckningen kommer igång och det blir lättare att både höra och se olika arter. Är då hackspetten det tydligaste ornitologiska vårtecknet?
– Min definition av våren är när skrattmåsarna kommer till Fyrisån. När de skriker ut över sjön, säger Arne.
– När man hör rödhakarna, de är min favoritfågel, flikar deltagaren Rolf Jacobsson in.
Deltagaren Ann-Christine Hedström svarar med en egenskriven dikt:
– När lärkan sina drillar slår, då vet man att det är vår.
Med en vår som infaller tidigare och tidigare ändrar också fåglar sina beteenden, bland annat genom att häckningsperioder förskjuts. Men det märks inte av just den här dagen.
– För 20 år sedan var det nästan vinter vid den här tiden. Nu är det mildare, jag hade nästan förväntat mig fler fåglar. Men det är kallare
i dag, säger Arne Lundberg.
Sällskapet är uppe i fyra hackspettar: tretåig hackspett, större hackspett, spillkråka och gröngöling.
Fjärde stoppet. Vi svänger av vid ”Fågelvägen”. Ännu ett kalhygge. Klockan är runt nio.
– Där var någonting! säger en deltagare entusiastiskt.
Alla blickar vänds som i en gammaldags svartvit komedifilm. Mer tystnad. Kikarna fram. Teleskopet har sikte på fågeln, som har parkerat sig i ett dött träd, utan skymmande grenar. Böcker fram. Vad är det?
– Skogssnäppa. Ingen tvekan, menar Arne.
Några tycker att det är lite tyst. Arne vänder sig till Rolf och frågar:
– Kan du köra en gröngöling?
– Javisst!
Det visar sig att Rolf Jacobsson är en av de bästa på att härma fåglar i hela landet, åtminstone om man får tro Arne Lundberg.
Femte stoppet. De som vill har tagit sig längre norrut till Ledskär, 90 kilometer norr om Uppsala. En stor vik med sankmark, fågeltorn och brygga. Här syns både havsörn, gäss och tranor. Klockan är över elva. Arne avslöjar:
– Vilken tur att jag visste att det fanns en tretåig hackspett vid det andra stoppet.
