I handlingen är det inte själva operan som ockuperas utan det nya, stora, fiktiva köpcentret Mall of Euromania.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vi har flyttat allt till nutid. Det är väl typ Solna då och en liten flirt med Mall of Scandinavia. De här ungdomarna hänger där, men sedan har politikerna bestämt att det ska byggas en kapitalets högborg i stället. Då bestämmer de sig för att ockupera gallerian fem dagar innan öppning. Allt står färdigt, riggat med instrument och är vitt och fräscht. Då bryter de sig in, krossar någon ruta, snor en flygel och drar av några låtar. Typ så, förklarar Lucas Krüger handlingen.
Ska inte jämföras med filmen
Han innehar en av huvudrollerna, Berger, som är något av gängets ledare. I Milos Formans filmatisering från 1979 så spelades den rollen av Treat Williams, och är troligtvis den många ser framför sig. Men Göteborgsoperans svenska rockmusikal ska inte jämföras med filmen, vilket regissören Rikard Bergqvist understryker.
– Det måste understrykas eftersom de flesta associerar Hair med filmen. De flesta har inte sett musikalen och tror att det är samma. Men det är det inte. Musikalen har en helt annan form och inte riktigt samma handling, säger Rikard Bergqvist.
Annorlunda karaktärer
I filmatiseringen har Milos Forman lagt till en massa historier som inte finns i originalet, och både bärande bitar och karaktärer är annorlunda.
– Claude är i filmen en slags lantis som kommer till New York. I originalet är han en kille från Brooklyn som vill bli filmregissör. Sheila är en överklasstjej, men här, och i originalet, är hon en politisk aktivist. Musikalen är mer en konsert med en röd tråd som handlar om Claude och ifall han ska rycka in eller inte. Det är ett gäng ungdomar som protesterar mot kriget och bränner sina inkallelseorder, fortsätter Rikard.
Första gången på musikalscenen
För Lucas Krüger och flera i den 40 man stora ensemblen är det debut i stora musikalsammanhang.
– Det här är första gången jag spelar musikal faktiskt. Eller jag har gjort musikteaterföreställningar och så. Men att få sådana här jättehitlåtar som sin start är ju fantastiskt roligt. Nästan allt jag har gjort tidigare är renodlade skådespelarjobb utan sång i frigrupper. Man spelar kring 13 föreställningar och det kommer ibland 10 personer om man har tur, när man gör någon liten politisk revy. Sedan till detta! 80 föreställningar med 1 300 i publiken. Jag ser detta som en jätteskola för mig, säger Lucas.
Han är utbildad vid Stockholms dramatiska högskola och blev inringd att göra audition när produktionsteamet inte riktigt hade hittat rätt bland de tidigare sökande.
”Blandning av olika stilar”
En större veteran på Göteborgs-operans scen är Tobias Ahsell. I Hair syns han som karaktären Woof.
– Min första bild av Hair var väl att det är en flummig 60-talsmusikal. Sedan med mycket man kan göra om till dagsfärskt. Just Woof är nog en övervintrad snubbe. Han har varit i Indien de senaste 20 åren. Suttit i Goa och rökt braj. Han är nog kvar lite i 60-talssvängen, skrattar Tobias.
– Men annars är det en väldig blandning av olika stilar, och mycket i musikalen som är precis lika aktuellt i dag. Det finns otroligt stora beröringspunkter som terrorn, värnplikten, Nato som har varit väldigt enkelt att peta in i nutid, fortsätter han.
Hair har premiär i morgon och spelas sedan fram till den 29 mars.
