Idén till filmen växte fram efter att Sofia Norlin, som bor i Frankrike, läste om Kiruna i tidningarna och fängslades av stadens öde.

– Kiruna byggdes som drömmen om ett bättre samhälle för bara 100 år sedan. Nu rämnar staden och ska flyttas för att få en ny chans. Hur ska det samhället se ut och hur kan det bli hållbart? Det handlar om vårt moderna industriella samhälle i samspel med naturen, både nu och på sikt. Det tyckte jag var en så otroligt häftig metafor för världen och samhället i stort.

 ”Skakar under fötterna”

Sofia Norlin ser många paralleller mellan Kirunas omdaning och de identitetsskapande tonåren som filmens andra huvudkaraktärer genomlider.

– Jag ville skriva om den brytningstid som tonåren är – det skakar under fötterna oavsett var man bor, men här skakar det ju rent konkret. Flytten gör ju att det här blir en brytningstid för Kiruna också.

Staden är en viktig karaktär i Ömheten, tycker Norlin.

– Kiruna spelar definitivt en huvudroll.

I filmen berättar hon mycket genom bilder på gruvan och på den ständigt närvarande naturen, en kontrast som hon intresserade sig för redan under barndomen utanför Sundsvall.

– Det finns stora likheter mellan Sundsvall och Kiruna i och med att Sundsvall är en industristad med stora fabriker, så jag har vuxit upp med vild natur precis bredvid fabrik. Det har alltid fascinerat mig hur det samexisterar.

Fick hjälp av stipendium

Ömheten blev verklighet tack vare Stockholms filmfestivals första stipendium för kvinnliga regissörer, men Norlin lät det inte stressa henne - då hade det blivit en dålig film, tror hon. Hon tycker dock att det har varit skönt att slippa söka finansiering och distribution i flera steg. Och att priset är nödvändigt.

– Det här priset är ju jätteviktigt för att uppmärksamma att det inte finns tillräckligt med kvinnliga regissörer ännu, trots att kvinnorna är på gång. Jag hoppas att priset kommer att finnas kvar, men att det sedan kanske inte behövs, om några år.